Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marstrander ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musik; med yttersta stråkspetsen utfördt stackato å
stråkinstrument. – Martellement [-tälmä’], fr., mus.,
på harpan det upprepade angifvandet af samma ton.
A. L.*
Martelli, Pietro Jacopo, italiensk skald,
f. 1665, d. 1727, gjorde sig känd framför allt
inom dramatiken, där han var den förste italienare,
som försökte öfverflytta till Italien det franska
pseudoklassiska dramat i Corneilles och Racines
anda. Sina ämnen hämtade han dels från Grekland
(Alceste, Ifigenia in Tauride), dels från Rom
(Quinto Fabio, Cicero, Proculo), dels från
Orienten (Perselide), äfven i stil med de franska
förebilderna. M. hade en ganska medelmåttig dramatisk
begåfning och har blifvit känd mest genom det af
honom i tragedien använda versmåttet, den redan af
Ciullo d’Alcamo brukade förlängda fjortonstafviga
alexandrinen, som efter M. erhöll namnet versi
martelliani. M. var äfven en produktiv förf. af episka
dikter, satirer m. m.
H. N.
Martello-torn (it. martello, eg. hammare),
befästningsk., kallas ett slags små runda
fästningstorn, som under Karl V:s tid uppfördes
på Sardiniens och Corsicas kuster till skydd mot
sjöröfvare. Dylika torn byggdes jämväl i början af
1800-talet på Englands kuster för att betrygga dessa
mot en befarad landstigning af Napoleon. Dessa voro
helt små, af cirkelrund eller elliptisk grundform
med 12 à 20 m. tvärlinje och omkr. 10 m. höjd
samt afdelade i två våningar. Ofvanpå det platta
taket, i skydd af endast ett muradt bröstvärn, stod
bestyckningen, som utgjordes af högst 4 kanoner,
hvilkas uppställning medgaf stor sidoriktning.
O. A. B.*
Marten, kommun i preussiska reg.-omr. Arnsberg
(Westfalen), 5 km. v. om Dortmund. 11,613 inv. (1910).
Stenkolsgrufvor, tillverkning af bergverks- och
hyttemaskiner, koks- och tegelbränning.
J. F. N.
Martène [-tän], Dom Edmond, fransk lärd, f. 1654,
d. 1739, tillhörde den berömda och om vetenskapen så
högt förtjänta Maurus-kongregationen (Congrégation
de S:t Maur) af benediktin-orden och genomforskade
i dess tjänst en mängd kyrko- och klosterarkiv inom
och utom Frankrike för att samla material till en ny
"Gallia christiana". Hans förnämsta arbeten äro
Commentarius in regulam sancti patris Benedicti (1690),
De antiquis monachorum ritibus (2 bd, s. å.),
De antiquis ecclesiæ ritibus (3 bd, 1700–02),
Thesaurus novus anecdotorum (1717),
Voyage littéraire de deux religieux de la congrégation de Saint-Maur (s. å.),
Veterum scriptorum et monumentorum etc. amplissima collectio (9 bd, 1724–33) och
Annales ordinis Sancti Benedicti (1739).
(J. C.)
Martens, holländsk bataljmålare. Se Marssen.
Martens. 1. Georg Friedrich von M., tysk författare
i folkrätt, urkundsutgifvare, f. 1756 i Hamburg,
d. 1821 i Frankfurt am Main, blef 1783 professor
i natur- och folkrätt i Göttingen, var 1808–13
statsråd i konungariket Westfalen, från 1813
kungligt hannoverskt geheime kabinettsråd och 1816
Hannovers ombud vid Tyska förbundsdagen. M. tog ett
betydelsefullt initiativ till den internationella
rättens systematisering och fastställande på historisk
grund genom
Précis du droit des gens modernes de l’Europe, fondé
sur les traités et l’usage (1789; 3:e, tillökade uppl. 1821;
ånyo utg., med beriktigande anmärkningar, af
portugisen S. Pinheiro-Ferreira 1831 och 1845
samt, med ytterligare värdefulla noter jämte en
inledande framställning af folkrättens historia
och en systematisk öfversikt af den folkrättsliga
litteraturen, af Ch. Vergé 1858 och 1864). Af
monumental betydelse är den af M. påbörjade och
sedermera af andra fackmän fortsatta publikationen
af de europeiska staternas traktatsurkunder
("Recueil Martens"). M. själf utgaf till en början
Recueil des principaux traités d’alliance, de paix etc. depuis 1761 jusqu’à présent (7 bd, 1791–1801,
med 4 supplementband 1802–08;
2:a uppl. 1817–35 i 8 bd,
de 4 sista reviderade af M:s brorson Karl v. M.).
Därpå följde en ny serie,
Nouveau recueil de traités d’alliance, de paix etc. depuis 1808 jusqu’à présent (14 bd, 1817–39,
de 4 första utg. af M.,
de följande successive af Karl v. M., Fr. Saalfeld och Fr. Murhard,
hvilken sistnämnde 1839–42 äfven utgaf 3 bd
"Nouveaux supplements au Recueil de traités",
samt ett register i 2 bd). Från 1843 finnes en tredje
samlingsföljd,
Nouveau recueil general de traités etc. i 20 bd,
hvilken omfattar tiden 1840–74 och hvars utgifvare
varit Fr. och K. Murhard, J. Pinhas, K. Samwer och
J. Hopf. Sedermera har verket fortsatts i en 2:a serie
af J. Hopf och F. Stoerk med 35 bd för tiden till 1908
och en 3:e serie för tiden därefter, utgifven af
H. Triepel. En
Table générale
öfver det dittills utgifna af "Recueil Martens" utkom
1875 och till andra seriens 25 första bd 1900 samt till
hela denna serie 1910. – 2. Karl von M., friherre,
den föregåendes brorson, f. 1790, d. 1863 i Dresden
som storhertiglig weimarsk ministerresident, trädde i
farbroderns fotspår bl. a. som fortsättare af dennes
storartade urkundssamling (se ofvan). Han utgaf
dessutom bl. a.
Le guide diplomatique. Précis des droits et des fonctions des agens diplomatiques et consulaires (5:e uppl., bearb. af Geffcken, 1865) och
Recueil manuel et pratique de traités (etc.) depuis l’année 1760 (7 bd, 1846–57, tills. med baron F. de Cussy). –
3. Friedrich Fromhold von M., f. 27
aug. 1845 i Pernau, d. 20 juni 1909 i Walk (Livland),
rysk rättslärd och diplomat, blef 1873 professor i
statsvetenskap i Petersburg och var samtidigt ständig
medlem af utrikesministeriet samt var flera gånger
rysk delegerad vid internationella konferenser,
t. ex. vid Bruxelleskonferensen 1874, hvartill han
uppgjorde planen, och vid andra fredskonferensen i
Haag 1907. M:s största betydelse ligger i den insats
han gjort till främjande af en fredlig och rättslig
reglering af de internationella förhållandena och
den andel han otvifvelaktigt haft både i de ryska
initiativen till de s. k. fredskonferenserna i
Haag och i utarbetandet af där framlagda förslag
liksom i hans arbete för skiljedomsidéns praktiska
förverkligande i ett flertal tvister M. visade sig i
de fall, då han själf verkat som skiljedomare eller
eljest haft inflytande på en skiljedom, ega en lycklig
förmåga att träffa det riktigaste, men var i allt,
som rörde Rysslands rätt och intresse, städse i
främsta rummet ryss. Äfven som folkrättsförfattare
vann M. ett berömdt namn, om än hans synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
