Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 1093-1094 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marstrander ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

excellensen Ruuth en genomgripande restaurering af
slottet, hvarvid den äfven kringflutna ladugården
flyttades, och 1856–57 lät frih. J. Stjernblad danske
arkitekten Zwingman grundligt restaurera

Marsvinsholms slott.

detsamma i Kristian IV:s stil (se fig.). Gården
omtalas under namnen Bosöe, Borsöe och Borsyö redan
i början af 1300-talet. Vid midten af 1500-talet
innehades den af medlemmar af släkten Ulfeld,
öfvergick omkr. 1630 genom köp eller lösen till
Otto Marsvin, som byggde den och uppkallade den
efter sig. Han ärfdes af dottersonen Kristian
Urne. Genom försäljningar och arf gick godset efter
hvartannat till släkterna Thott, v. Königsmarck, De
la Gardie, Sjöblad, Ruuth, Piper, Tornérhielm och
Wachtmeister. Grefve K. K:son Wachtmeister sålde
1854 M., sedan stora delar af godset förut afyttrats,
till baron J. Stjernblad, hvars dotters, grefvinnan
Ida Ehrensvärds, barn i 1:a giftet Rutger, Louise
och Madeleine Bennet, sedan egde det, tills det 1910
styckades och hufvudgården, 10 1/2 mtl, köptes af ett
konsortium i Göteborg, hrr J. Kjellberg, L. Vestberg
och R. Witte.

Marsyas (grek. Μαρσύας, lat. Marsyas),
grek. myt., synes urspr. ha uppfattats som en flodgud,
en personifikation af den liknämnda lilla floden vid

Apollon (t. v.) och Marsyas (t. h.) i täflan samt en skyt med flåknifven, relief (tillskrifven Praxiteles) från Mantineia.

staden Kelainai i Frygien, men gällde tillika som
ett slags satyr- eller silenusartad halfgud i nära
samband med Bakchos (Dionysos) och dennes öfriga
följe. Han nämnes äfven som representant för den
i Frygien inhemska flöjtmusiken gentemot det af
grekerna med mera förkärlek idkade kitaraspelet,
hvars uppfinning tillskrefs Apollon. I sådant
syfte berättade sagan, att, då gudinnan Athena
uppfunnit flöjten, men åter bortkastat den,
M. tillegnat sig detta instrument och inlåtit
sig i musikalisk täflan med Apollon (se fig.),
hvilken till straff för denna förmätenhet flådde
huden af sin besegrade medtäflare. Enligt en
frygisk sägen skall M:s afdragna hud ha varit
upphängd i en grotta vid den nyssnämnda flodens
källa och låtit märka glädtiga rörelser, så ofta
den hörde flöjtmusik. Täflingsstriden emellan
M. och Apollon är ett af den bildande konsten ofta
behandladt ämne. – En staty af en silen på Forum i
Rom kallades af folket M. Kopior af densamma voro i
åtskilliga städer sinnebilder för kommunal frihet.
A. M. A.

Mart., vid växtnamn beteckning för
K. F. Ph. v. Martius (se denne).

Marta, astron., en af småplaneterna.

Marta, Lasarus’
syster, tillhörde den för Jesus kära syskonfamiljen
från Betanien. Af ett mera verksamt, på den yttre
gärningen riktadt sinnelag – "hon hade bekymmer
om mångahanda" –, står hon i den evangeliska
berättelsen (Luk. 10: 38 ff.) som en motbild till
sin syster, Maria (se d. o. 4), som bättre förstått
stillheten och "den goda delen" (se f. ö. Joh. 11).
E. S-e.

Martabanviken, stor hafsvik på västra kusten
af Östra indiska halfön, i hvilken Irawadi
och Salween utflyta. De största hamnarna vid
M. äro Rangoon, Maulmain och Amherst. Den forna
staden M. (på högra stranden af Salween, midt
emot Maulmain), som en gång var hufvudstad i det
mäktiga Talaing-riket, är nu föga mer än en by.
J. F. N.

Martall, liten eller förkrympt, på mossa växande tall.

Marteau [-tå], Henri, fransk violinist (på mödernet
af tysk härkomst), f. 1874 i Reims, elev af Leonard,
har sedan 1886 konserterat i Europa och Amerika (i
Sverige vid upprepade besök alltifrån 1894), blef 1900
lärare vid konservatoriet i Geneve och kallades 1908
att efterträda Joachim som professor i violin vid
k. musikhögskolan i Berlin. Han vardt 1900 led. af
Mus. akad. i Stockholm. M:s violinspel utmärkes af
ädelhet i ton och uppfattning, stilrent föredrag
och mästerskap i allt det tekniska samt fängslar
ytterligare genom hans flärdfria och högligen vinnande
personlighet. Förutom några sångverk har M. komponerat
kammarmusik (trior, kvartetter, klarinettkvintett)
och violinstycken. Varmt intresserad för svensk musik,
har han kraftigt bidragit till att söka i Tyskland
utbreda kännedomen om denna, särskildt Franz Berwald
(se därom Konsert-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>