Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markegångssättning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tysktalande befolkningen, och spår af denna söndring
märkas ännu.
(J. F. N.)
Markis [-kīs; fr. marquis, eng. marquess, it.
marchese, sp. marques, port. marquez, mlat.
marchio, marchensis, marchisus, af fnhty. marcha,
gräns, gränsområde], urspr. militärbefälhafvare
på ett rikes gränser, markgrefve (se d. o.);
sedermera adlig titel på innehafvare af ett länderi,
hvilket genom k. bref upphöjts till markisat;
numera blott en adelstitel, som utdelas eller bekräftas
af suveränen. I England, Frankrike, Spanien,
Portugal och Italien står en markis i rang näst efter
hertig och närmast före grefve. Markistiteln är i
England en hertigs ”andra” titel och bäres af
hans äldste son. – Markisat (fr. marquisat),
en markis’ värdighet; jordegendom, som omfattar
ett visst antal församlingar och medför markistiteln.
– Markisinna (fr. marquise, eng.
marchioness), hustru till en markis. – Markiskrona.
Se Krona, sp. 8.
Markis [-kīs; fr. marquise], tygskärm att fälla
ned utanför fönster och tältdörrar, till skydd mot
solstrålarna; ett slags ring, hvars stenar sitta i en
längs fingret utsträckt infattning (markisring).
Markka, fi. Se Mark, sp. 994 o. 995.
Markkanonvärn, befästningsk. Se Fältbatterivärn
och Horisontalt batteri.
Mark kurant. Se Mark, sp. 995.
Markland. 1. En benämning, som i våra
landskapslagar nyttjas till angifvande af ett
jordområde af viss storlek. (Uttrycket synes dock ha
användts endast i fråga om åker. Storleken af ett
ängsområde brukade däremot utmärkas genom
angifvande af det antal lass hö, som det gaf, t. ex.
”XX lassa æng”.) ”Markland” var sannolikt ett
sådant jordområde, för hvilket urspr. en ”mark”
silfver erlades i afrad. (Härmed är att jämföra
uttrycket mark laigi i Gottlandslagen, hvilket
säkert hade samma betydelse.) Då emellertid
jordens produktionsförmåga på olika ställen måste
vara olika stor, kan ej den yta, som betecknas med
uttrycket markland, ha varit lika stor öfverallt.
Dock måste det väl antagas, att inom samma
rättsområde samma ytinnehåll därmed betecknades. –
Likasom 1 mark, såsom vikt och mynt, innehöll 8
ören, 1 öre 3 örtugar och 1 örtug 8 (svenska)
penningar, så innefattade också 1 markland 8 öresland
o. s. v. – 2. Se Vinland.
1. I. L.*
Marklin, Gabriel, naturvetenskapsman,
bibliograf, f. l juli 1777 i Ersmarks by, Skellefteå socken, Västerbotten, d. 29 aug.
(ej 16 sept.) 1857 i Uppsala, fick biträda föräldrarna i vanliga landtmannasysslor och
valla kreatur, men visade sådan håg för boken, att han sent omsider fick gå i skola.
Han blef 1803 student i Uppsala och egnade sig åt naturvetenskaperna. M. genomvandrade
under årens lopp både Sverige och Norge för
samlandet af pctrifikat, snäckor, insekter m. m. samt
blef 1824 amanuens vid universitetets naturhistoriska
museum och 1829 adjunkt vid Vet. soc. i
Uppsala. 1827–29 företog han med offentligt understöd
en resa i Tyskland och Nederländerna.
Redan tidigt begynte M. samla akademiska afhandlingar,
med hvilka han idkade betydande handel,
såväl in- som utrikes. (Det var, som han brukade
yttra, disputationssamlaren, som fick underhålla
naturforskaren.) Den kanske förnämsta af dessa
samlingar, i allt öfver 23,000 nummer, sålde M.
till k. biblioteket på 1830-talet. En annan egde
han själf, och denna, jämte sin utomordentligt rika
naturaliesamling, skänkte han några år före sin
död genom testamente dels till universitetet, dels
till Vet. soc. En annan varaktig frukt af sin
samlarmöda efterlämnade M. i sina båda fortsättningar
af Lidéns förteckningar: Catalogus disputationum
..... lidenianus continuatus (1820) och C.
d. l. .... iterum continuatus (1856), som omfatta
åren 1778–1855 samt Sveriges och Finlands
universitet. 1857 blef M. filos, hedersdoktor,
–rn.*
Marklära l. Pedologi (af grek. pe′don, mark,
och lo′gos, lära), landtbr., vetenskapen om
jordens uppkomst, sammansättning och öfriga
egenskaper från synpunkten af dess förmåga att
frambringa växtlighet och särskildt odlade grödor.
Kännedomen om marken och dess egenskaper är
lika gammal som åkerbruket, men först med den
vetenskapliga kemiens och geologiens uppkomst under
1800-talet blef ämnet föremål för vetenskaplig
behandling, och på senaste tid har denna kunskapsgren
under namn af agrogeologi (af a′gros,
mark, och geologi) gjort betydande framsteg dels
genom en i åtskilliga länder pågående systematisk
undersökning af jordarternas topografiska utbredning
samt deras kemiska och fysikaliska egenskaper,
dels genom samarbete mellan olika länders
agrogeologer för utbildande af en fast grundad
terminologi. Detta senare har varit ett af de
viktigaste ändamålen för de mellanfolkliga
agrogeologkonferenserna, hvaraf den första hölls i Budapest
1909 och den andra i Stockholm 1910.
H. J. Dft.
Marklöpare, bot., växter, som vid fruktmognaden
h. o. h. lösgöras från substratet, eller
fruktbärande växtdelar, som lösslitas från moderväxten
och drifvas omkring af vinden, hvarigenom
spridning af fröna åstadkommes. En fröspridning
på liknande sätt sker äfven genom på
marken kringblåsande blad, på hvilka frön
fastnat; bladen sägas då tjänstgöra som
vindflottörer.
G. L–m.
Markmus, zool., stundom använd benämning på
arter af sorksläktet (Arvicola), särskildt på
åkersorken (A. agreslis).
Marknad (fsv. market, ty. markt, eng. market,
fr. marché, af lat. mercātus, handelsplats). 1.
Ett på förhand till orten och tiden tillkännagifvet
tillfälle eller ställe, där personer, som ha varor
att sälja, och de, som önska köpa sådana, kunna
sammanträffa. Marknaderna hade mycket större
betydelse förr än nu, då de högeligen utvecklade
kommunikationsanstalterna i hög grad
underlätta afsättningstillfällena och sprida varorna
öfver hela landet. De stora marknaderna kallades
i Tyskland messen (mässor), emedan de sammanföllo
med de stora kyrkliga högtiderna. De
befordrades af regenterna, som utgåfvo särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
