Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 975-976 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marignano ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är konstruerad så, att den lämpar sig för att användas
till sjöss. Lord Kelvin (W. Thomson) har konstruerat
en sådan galvanometer, som vunnit vidsträckt
användning. På grund af fartygets rullningar kan den
vanliga upphängningsanordningen (se Galvanometer)
för det rörliga systemet (t. ex. en spegel, på
hvars baksida små magneter äro fästa, fig. 1 A) ej
användas. På Kelvins maringalvanometer är det rörliga
systemet (fig. 1 A) inspändt mellan två trådar,
B och B’, som hållas spända af en fjäder (C). -
Äfven en af H. W. Sullivan angifven modifikation af
Deprez-d’Arsonvals galvanometer (se Galvanometer,
sp. 764) användes ofta till sjöss. Också hos denna
är den rörliga delen (trådspolen) inspänd mellan två
sträckta trådar. Ehuru denna upphängningsanordning
användes, är det likväl fördelaktigt, att
galvanometern under fartygets rörelser bibehåller ett
i möjligaste mån vertikalt läge. Såväl galvanometern
som afläsningsanordningen (skala och lampa) anbringas
på en med medar försedd träskifva. Fig. 2 visar,
hur man på detta sätt kan minska fartygsrörelsernas
inverkan på galvanometerns läge.
D. S-t.

Fig. 2.

Marinha Grande [-ri’nja grã’de], stad i portugisiska
distriktet Leira (prov. Estremadura), 10 km. från
Atlantiska hafvet. 5,566 inv. (1900). Stor glas- och
spegelfabrik.
J. F. N.

Marini (l. Marino), Giambattista,
italiensk skald, f. 1569 i Neapel, d. 1625 i närheten af denna
stad, förde ett lättsinnigt lif i sin ungdom och
försummade till den grad sina juridiska studier, att
fadern försköt honom och gjorde honom arflös. Han blef
därefter sekreterare hos prinsen af Conca och sedan
hos kardinalerna Crescenzio och Aldobrandini samt
hos hertigen af Savojen. För öfrigt fick han många
andra gynnare, lefde ett sorglöst och slösaktigt lif
och råkade flera gånger i fängelse på grund af sina
upptåg. Han låg i delo med sin afundsman, skalden
Murtola, som först författade satiriska dikter mot M.,
på hvilka denne svarade i samma anda, och som sedan
genom olika anklagelser förmådde hertigen att döma
M. till två års fängelse. Trött på dessa förföljelser,
antog han 1615 drottning Marias af Medici
inbjudan till Frankrike. Där emottogs han med stora
hedersbetygelser af hofvet och Hôtel de Rambouillet,
och då han samtidigt med Malherbe besjöng Ludvig
XIII:s bröllop, erhöll han ett årsunderhåll och andra
förmåner, som gjorde honom till en rik man. Först
två år före sin död återvände han till Neapel. -
M. var obestridligen en begåfvad och fantasirik
skald, men en af de mest maniererade, som någonsin
funnits. Han lefde på en tid, då renässansen redan
sagt allt, hvad den hade att säga, och man fick gripa
till de starkaste retoriska effekter för att göra
sig hörd. M. använde öfverdrifvet färgrika epitet,
svulstiga och bombastiska uttryck, konstiga och
långa beskrifningar, ofta af erotiskt och sensuellt
innehåll, spetsfundiga kvickheter, sökta ordlekar
(se Concetti) och ständiga antiteser. En
dylik språkförskämning hade redan tidigare visat
sig i den italienska litteraturen, så i 1500-talets
petrarkiserande sonettdiktning, i herdedramat med
Guarini, i epopén med Torquato Tasso, men då M. gick
ännu längre än sina föregångare, har hela denna
riktning fått namnet marinism. Fenomenet inskränkte
sig icke endast till Italien, utan är betecknande för
den slutande renässansen i alla Europas länder och
behärskar förra hälften af 1600-talets litteratur,
t. ex. gongorismen i Spanien, euphuismen i England,
preciositeten i Frankrike, andra schlesiska skolan
i Tyskland och Dahlstierna i Sverige. M:s största
och mest berömda dikt var hans epos Adone, i 20
sånger på ottaver. Den fullbordades och utgafs
i Paris 1623 (ny uppl. 1886; en episod därur,
"Sagan om Pomum Eridis eller twedrägtsäpplet",
är öfv. af Knut Bildt, 1749). M:s ofullbordade,
äfven mycket berömda och imiterade religiösa epos La
strage degli innocenti i 4 böcker utkom 1633 ("Thet
bethlehemitiska barnamordet", öfv. af K. Bildt,
1740). Dessutom författade han lyriska (sonetter)
och satiriska dikter samt Lettere, hvilka utgåfvos
1673. Jfr M. Menghini, "La vita e le opere di
G. M." (1888).
J. M.

Marinierer. Se Marinregementet.

Marinilla [-ni’lja], stad i dep. Antioquia,
Colombia, ö. om Rio Negro, 2,060 m. ö. h.,
omkr. 6,000 inv. I omgifningen guld- och
saltgrufvor.
J. F. N.

Mariningenjör. Se Mariningenjörkåren.

Mariningenjörkåren bildades enligt 1905
års riksdags beslut genom omorganisation af
Mariningenjörstaten (se d. o.). Kåren, hvars stat
upptager 40 beställningar, består af en marinöfverdirektör
och chef, marindirektörer af 1:a och
2:a graden, mariningenjörer af 1:a och 2:a graden
och extra ingenjörer; till kåren räknas dessutom
stations-, min-, torped-, elektroingenjörer samt
mariningenjörsstipendiater, mariningenjörsaspiranter
och elever; kåren har äfven en reserv. Kårens
uppgifter äro i hufvudsak desamma, som förut tillkommo
Mariningenjörstaten, nämligen byggnad och underhåll
af flottans fartyg, maskinerier, minor, torpeder,
elektriska materiel, inklusive anordningar för trådlös
telegrafi, kranar, hus, dockor, kajer, broar, vägar
m. m. Personalen är skyldig att tjänstgöra såväl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>