Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Margareta
902
med stor frihet, men dock med finhet och takt; de äro
kulturhistoriskt värdefulla och utmärkas af behaglig
stil. En samling af M:s dikter utgafs redan 1547
och 1554 under titeln Marguerites de la Marguerite
des princesses; hennes bref trycktes 1841-42 af
Génin (Leltres de Marguerite d’An-gouléme, 2 bd);
nyfunna dikter från hennes sista år utgåfvos 1896
af Lefranc (Les derniéres poésies de Marguerite de
Nararre). I dessa framträder en personlig religiös
åskådning, hvari sammansmälta protestantiska tankar,
medeltida mysticism och en från Italien härstammande
filosofisk spiritualism i platonsk anda. Redan i
"Heptaméron" är det vid undersökningen af kärlekens
väsen den spiritua-listiska uppfattningen af denna,
som vinner seger. Litt.: Durand, "Marguerite de
Valois et la cour de Francois I" (2 bd, 1848), de la
Ferriére, "Marguerite d’Angouléme" (1891), Lefranc,
"Les idées rcligieuses de Marguerite de Navarre"
(1898), madame Darmesteter, "Marguerite de Navarre"
(19)0), Rasmussen, "Marguerite af Navarra" (1901),
och Courtault, "Marguerite de Navarre" (1904). -
2. M., den föregåendes brorsdotter, dotter till
Frans I i hans första äktenskap (med Ludvig XII:s
dotter Claude), f. 1523, d. 1574, förmäld 1559 med
hertig Emanuel Filibert af Savojen, är märklig som
den, hvilken skall ha gett första impulsen till den
litterära verksamhet, som vid hennes broders, Henrik
II:s, hof utöfvades af den under namnet "Ple-jaden"
kända diktarskolan (se Franska litteraturen,
sp. 1200). - 3. M., drottning af Navarra, äfven
kallad M. af Frankrike och, likasom M. l, M. a f
V a l o i s, den föregåendes brorsdotter, Henrik
II:s och Katarinas af Medici yngsta dotter, f. 14
maj 1553 i S:t-Germain-en-Laye, d. 27 mars 1615 i
Paris, blef efter sin uppväxt en lysande stjärna
vid det kungliga hofvet, där hon vanligen benämndes
med smeknamnet Margot. 18 aug. 1572 förmäldes hon
med hugenotternas hufvudman, konung Henrik (IV)
af Navarra. Bröllopet skulle vara ett insegel på
försoningen emellan katoliker och protestanter,
men efterföljdes i stället af den fasansfulla
Bartolomeinatten (se d. o.). Då Henrik 1576 åter
slöt sig till hugenotterna, kvar-hölls M. till en
början i Paris på sin broder Henrik IIl:s befallning;
men 1578 infann hon sig hos sin geinål i Pau, som hon
1582 dock åter lämnade. För sitt tygellösa lefnadssätt
förvisad från franska hofvet till Navarra, förklarade
hon under religionens täckmantel ej långt därefter
formligen krig mot sin kätterske gemål, men fördes
till slottet Usson i Auvergne, där hon tillbragte 18
år under utsväfningar. 1599 upplöste påfven Klemens
VIII hennes (barnlösa) äktenskap med Henrik. 1605
till-läts M. flytta till Paris, där hon tillbragte
sitt återstående lif under utöfvande af välgörenhet
samt under intimt umgänge med skriftställare
och lärde. Hon var den sista ättlingen af huset
Valois. Hen-
nes intressanta och lätt skrifna Mémoires utkommo
1848; en upplaga af hennes Mémoires et lettres utgaf
Guessard 1842. - Litt.: Saint-Poncy, "His-toire
de Marguerite de Valois" (2 bd, 1887), och Merki,
"La reirie Margot et la fin des Valois" (1905).
Margareta (it. Margherita), drottning af Italien,
f. 20 nov. 1851 i Turin, är dotter till prins
Ferdinand af Savojen (f. 1822, d. 1855; hertig af
Genua) och Elisabet af Sachsen (f. 1830; omgift 1856
med markis de Rapallo och änka 1882) samt förmäldes
22 april 1868 med sin kusin, Um-berto, hvilken
var Italiens konung 1878- 1900. Hon hade med honom
sonen konung Viktor Emanuel (III). Genom skönhet,
omfattande bildning och stor Välgörenhet vann hon
Drottning Margareta af Itali,n inom alla folklager
en som kronprinsessa,
sällspord popularitet,
som hon bevarat äfven som änkedrottning. Bl. a. har
hon ofta i vers hyllats af den republikanske skalden
Carducci. Hon besökte 1903 som turist de nordiska
länderna. V. S-g.
Margareta, norska furstinnor:
1. M. F r e d k u 11 a, konung Magnus Barfots
gemål. Se Margareta, svenska furstinnor 1. - 2. M.,
dotter till svenske konungen Erik den helige och
drottning Kristina, d. 1209, ingick 1189 äktenskap
med norske konungen Sverre. Efter dennes död (1202)
drog hon sig tillbaka till sina gods i Västergötland
och Värmland, men sin dotter, Kristina, måste hon,
huru ogärna hon än ville, lämna kvar i Norge,
l jan. 1204, två dagar efter hennes återkomst till
Norge, dog konung Håkan, hennes styfson, under tydliga
förgiftningssymtom. Misstanken föll på M. En af hennes
tjänare ville med järnbörd bevisa hennes oskuld,
men misslyckades. Tjänaren dränktes, och M. flydde
skyndsamt tillbaka till Sverige. Hon var åter i
Norge 1209, då hennes dotter firade bröllop med
baglernas konung, Filip Simonssön. - 3. M., dotter
till hertig Skule Baardsson och Ragnhild, d. 1270,
trolofvades 1219 i B*ergen med den 15-årige norske
konungen Håkan Håkansson och blef 25 maj 1225 hans
gemål. Ehuru detta äktenskap ingåtts af statsskäl,
uppstod dock snart emellan de bägge makarna en
innerlig kärlek, som under många år sattes på
hårda och allvarliga prof. Ty M:s ränkfulle fader,
Skule, gjorde uppror mot hennes gemål och antog
1239 konunganamn på öreting. M. var icke med på det
tåg till Skottland, hvarunder Håkan dog (1263), men
mottog hans lik i Bergen och förde det 22 mars 1264
till dess hvilorum i Bergens Kristkirke. Sedermera
drog hon sig tillbaka till Reins kloster. - 4. M.,
dotter till Skottlands konung Alexander III, f. 28
febr. 1261, d. 9 apr. 1283, förmäldes 31 aug. 1281
med norske konungen Erik Magnusson ("Prästhataren"),
som då var endast 13 år gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
