Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marathi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
865
Maraude-Marburg
866
Satpurabergen till 80° ö. lgd, i ö. (mot kolariska
språk) nyssnämnda längdgrad till den punkt, där
den möter 20° n. br., hvarifrån språkgränsen mot de
dravidiska telugu- och kanaraspråken går i krokar
åt s. v. ned till Goa. Marattiskan, som måhända är
den mest egenartadt utvecklade dottern af prakrit,
mähärästrl (se d. o.), skiljer sig därför mer från
alla öfriga nyindiska språk än dessa från hvarandra,
ehuru utvecklingen från de äldre formerna naturligtvis
gått i samma riktning som i dessa. Deklinationen
är rikare och mer invecklad med bibehållande af
tre genera, mångfaldiga pluralbildningar, flera
kasusformer o. s. v. Konjugationen liknar mer de
öfriga språkens, med blott två enkla tempusformer,
aorist och imperativ, motsvarande sanskrits pres. och
imper., samt en mängd af ursprungliga sanskritparticip
dels med, dels utan hjälpverb bildade sammansatta
tempora. Särskildt karakteristiskt för marattiska
språket är bibehållandet af en mängd urgamla
,s-andfo’(bindnings-)regler. Dess dialekter kunna
indelas i två hufvudgrupper: dekhani, i inlandet, och
konkam, i kustlandet. Marattiska språket skrifves dels
med "devanägari", dels med de däraf bildade balbodh-
(gujaräti-) och modh- (maräthi-)alfabeten.
Den ganska betydande litteraturen kan sägas taga
sin egentliga början med maratternas själfständighet
under 1600-talet, ehuru de äldsta alstren gå tillbaka
till slutet af 1200-talet. Utomordentligt stor är
massan af verkliga folkdikter, katha, episka sånger
från maratternas storhetstid, men det mesta däraf
är ännu otryckt och obekant i Europa. Konstpoesien
utgör efterbildningar af klassiska sanskritverk,
"Mahäbhärata", "Rämä-yana" o. a. Bland författare
märkas Nämdeva och Dhyänoba på 1200-talet; Tukaräma
(d. 1649) är en berömd religiös diktare och reformator
af visuuismen; Meropanta författade religiösa sånger
och bearbetade "Mahäbhärata" (omkr. 1720). I synnerhet
talrika och populära äro de på "Bhägavata-Puräna"
grundade dikterna om Krishna; en berömd öfversättare
är Q r 1-d h a r a. Många äro också de marattiska
bearbetningarna af indiska fabelsamlingar, såsom
"Pan-catantra", "Hitopadeca" o. a. Betydlig är äfven
den från missionärer och andra européer härstammande
litteraturen på marattiska. Bibeln finnes i flera
öfv., såväl med nägari- (1825) som med modhi-typer
(1819), äfven särskildt på konkanispråket (1811). Den
äldsta grammatiska bearbetningen af marattiskan
är "Grammatica marastra" (1778, 1805), men den
första korrekta är af den berömde Carey (1805),
som äfven utgaf en marattisk ordbok (1810) och de
ofvannämnda bibelupplagorna. De bästa af nyare äro
Navalkars "The studenfs maråthi grammar" (1880;
3:e uppl. 1894) och Maffei, "Kon-kani grammar"
(1882). Den förnämsta ordboken är Molesworths och
Candys stora "Marathi-english and english-marathi
dictionary" (2:a uppl. 1857). Vidare Maffei,
"English-konkani and Konkani-english dictionary"
(1883), Padmanji, "Engiish-maräthi dictionary" (3:e
uppl. 1889), "Maräthi proverbs" (öfv. af Manwaring,
1899). H. A. (K.F..T.)
Maraude [-rå’d], fr. (af maraud, usling, hundsfott),
plundring, föröfvad af kringströfvande soldater
i krig; plundring företagen utan befälhafvarens
samtycke; marodering. Jfr Marodör.
Maravedi [-dī], sp. (af arab. dinar morabiti,
"almoravid-denar"), äldre spanskt mynt, urspr.
infördt i Spanien af morerna, först guldmynt,
därefter af silfver och 1474–1848 kopparmynt
(skiljemynt af ringa värde). Som räkneenhet gällde
det städse = 1/34 real (se d. o.).
Marbach, stad i württembergska Neckarkretsen,
vid Neckar. 2,620 inv. (1905). M. är Schillers
födelsestad. Det hus, där han föddes, är
renoveradt och tillhör den 1835 stiftade
Schillerföreningen; på en höjd vid staden
står (sedan 1876) skaldens staty (af Rau). I
närheten ligger det 1903 byggda Schillermuseet
med porträtt, handskrifter m. fl. minnen af
Schiller, Uhland o. a. schwabiska diktare.
J. F. N.
MaYbach, Gotthard Oswald, tysk skriftställare,
f. 1810 i Schlesien, d. 1890 i Leipzig, vardt
1845 professor i filosofi i Leipzig, var därjämte
1848-52 hufvudredaktör för "Leipziger zeitung"
och stiftade 1853 lifförsäkringsbolaget "Teutonia",
som ställdes under hans ledning. Han ådagalade stor
mångsidighet som författare till flera diktsamlingar,
dramer, skrifter i litterär kritik, filosofi, fysik,
frimureri, öfversättningar af grekiska tragöder och
Shakspere m. m. - Hans son Hans M. (f. 1841, d. 1905)
var också en mångsidig författare (dikter, skådespel
m. m.).
Marba’chia, astron., en af småplaneterna.
Ma’rbe, Karl, tysk filosof, f. 1869 i Paris, professor
i Wiirzburg, har särskildt lämnat bidrag till logiken
och dess gränsvetenskaper samt språkfilosofien (om
analogibildningen 1901, Veber den rhythmus der prosa
1904 o. s. v.). S-e.
Marbella [-be’lja], stad i spanska prov. Málaga,
vid Medelhafvet och foten af Sierra de Mijas. 9,629
inv. (1900). Vin- och orangeodling, järngrufvor och
hyttverk, flera sockerfabriker, export af vin, fikon,
socker och järnmalm.
J. F. N.
Mar bermejo [-me’chå], sp. Se Kaliforniska viken.
Marblehead [mā’blhed], hamnstad i nordamerikanska
staten Massachusetts, 27 km. n. ö. om Boston. 7,582
inv. (1900). Skofabriker. Staden anlades 1629 af
engelska emigranter och var under kolonialperioden
en viktig hamn; dess fartyg spelade en framstående
roll under befrielsekriget. (J. F. N.)
Marbod (lat. Maroboduus), det markomanniska rikets
grundläggare och förste konung. Se
Markomanner.
Marbot [-bå], Jean Baptiste Antoine M a r c e 11 i n,
fransk militär, memoarförfattare, f. 18 aug. 1782,
d. 16 nov. 1854 i Paris, husarunderlöjtnant 1799,
adjutant hos Bernadotte, Augereau (1803-08),
Lannes (1808-09) och Masséna (1809-11), öfverste
1812, måste efter de "hundra dagarna" 1815 lämna
Frankrike, men fick återvända 1818 och inträda i
hären på half sold 1820. Han var 1830-40 adjutant
hos hertigen af Orleans och sedan 1842 hos grefven
af Paris, blef pär 1845 och tog afsked 1848. Utom i
revolutionskrigen deltog M. i striderna i Algeriet
1835 och 1839-40. M:s intressanta Mémoires (3 dlr,
1891; "General Marbots minnen från Napo-leonstiden",
1896) omfatta egentligen tiden 1799 -1814, hvartill
sluta sig några bref ang. slaget vid Waterloo.
Marburg [-borg]. 1. Kretsstad i preussiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
