Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantiqueira ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
839
Manuel-Manufakturkontoret
840
1511 studerat hos Tizian i Venezia. Hans mest
berömda målning var en "dödsdans", som han 1515-20
utförde på insidan af muren kring domi-nikanklostret
i Bern. Den existerar ej längre, ty den nedbröts
1660, men hade förut kopierats, och dessa kopior
lära finnas i familjen Manuels ego. Bilden innehöll
enligt uppgift 46 skildringar af döden tillsammans
med representanter för olika klasser af människor,
alla framställda i kroppsstorlek och i hufvudsak
liknande figurerna i baselmålarnas framställningar
af dödsdansen. Det, som finnes kvar af hans hand,
är uteslutande taflor, såsom ett par altarflyglar i
Berns museum, S. Lukas och Marias födelse, vidare i
Basel Johannes dö-parens halshuggning, i samma stad
Lucretia samt David och Batseba, bägge från 1517,
målade brunt i brunt, m. fl. Dessutom utförde han
porträtt, bl. a. sitt eget (i Berns stadsbibliotek),
och handteckningar, utgörande skildringar ur tidens
vilda lif, samt gjorde utkast till glasmålningar,
ej sällan i en fantastisk renässansstil, såsom 14
fönster till rådhuset i Basel. Kontnärens stil präglas
af hänsynslös naturalism i förening med bisarr fantasi
och är ofta af starkt fängslande verkan. - M:s son
Hans Rudolf M. (f. 1525, d. 1571) var likaledes
tecknare och skald. C. R. N.*
Manuel [manyä’1], Louis Pierre, fransk politiker,
f. 1751, hade redan före revolutionens utbrott
suttit fängslad på Bastiljen som författare till
en irreligiös pamflett. Han blef 1789 medlem af
den provisoriska municipalsty-relsen i Paris
och utsågs 1791 till kommunens prokurator,
med Danton som närmaste man, men skilde sig
sedermera i nationaikon-ventet alltmer från
ytterlighetsmännen. Då konventet beslöt, att
Ludvig XVI skulle afrättas, nedlade M. sitt mandat
(jan. 1793) och drog sig undan till sin födelsestad,
Montargis. Han giljotinerades i Paris 14 nov. 1793 på
revolu-tionstribunalets dom. M. utgaf 1792 "Lettres
écrites par Mirabeau å Sophie Ruffey, marquise de
Monnier" (4 bd). Jfr Bonnal, "M. et son temps" (1877).
(V.s-g.)
Manuel [manyä’1], Jacques Antoine, fransk
politiker, f. 1775, d. 1827, vann stort rykte som
sakförare och gjorde sig under de "hundra dagarna"
i folkrepresentationen känd för sin glödande
patriotism. Som medlem af deputeradekammaren
sedan 1818 bekämpade han med sådan energi och
glänsande vältalighet den rojalistiska reaktionen,
att kammarmajoriteten 1823 omfattade ett lägligt
tillfälle att utesluta honom ur församlingen, hvarvid
han endast vek undan för våldet (han släpades ut
ur sammanträdessalen af gendarmer). M:s begrafning
gaf anledning till en stor folkdemonstration.
(V. S-g.)
Manuel [manyä’1], Eugene, fransk skald, f. 1823 i
Paris, d. där 1901, son till en israelitisk läkare,
vardt 1870 kabinettschef i undervisnings-
ministeriet och utnämndes 1878 till generalinspektör
öfver allmänna läroverken. M. var en föregångare
till Coppée i hemskildrande dikter: Pages in-times
(1866; 4:e uppl. 1871), Poémes populai-res (1871; 4:e
uppl. 1875), som innehåller realistiska skildringar
af fattigmans lif, framburna i filantropiskt syfte,
samt Pendant la guerre (1872; 3:e uppl. 1875),
scener och stämningar från belägringen af Paris. De
två förstnämnda samlingarna prisbelönades af Franska
akad., som äfven tilldelade honom 6,000 frcs för hans
sociala enaktsdrama Les ouvriers (1870). M. utarbetade
jämte E. Lévi-Alvarés den för skolorna afsedda
läseboken La France (4 bd, 1854-56; många uppl.).
Manue’1! (af lat. ma’nus, hand), som utöfvas med
händerna. - Manuell gymnastik. Se Sjukgymnastik.
Manufaktur (af lat. ma’nu fa’cere, tillverka
för hand), urspr. verkstad, där råmaterialet,
i allmänhet hämtadt ur växt- eller djurriket,
bearbetas hufvudsakligen af människohand; sedermera,
i mån som maskiner kommo att utföra alltmera
af människohandens forna arbete, liktydigt med
det numera så godt som uteslutande använda ordet
fabrik. (Om den förr iakttagna skillnaden emellan
fabriker och manufakturer se Fabrikslagstiftning,
sp. 1226.) – Manufaktūrer l. manufakturvaror,
vanligast produkter af textilindustrien (spunna,
väfda, stickade, knypplade m. fl. varor). –
Manufakturēra, ge råmaterial (särskildt mineral
eller deras metaller) den beskaffenhet och form,
som utmärka dem som handelsvaror. – Manufakturi’st,
den, som tillverkar eller, oftast, försäljer
manufakturvaror.
(Å. W:son M.)
Manufakturdiskontkontoret. Se Diskont, sp. 507.
Manufakturfonden. Se Diskont, sp. 507, och
Manufakturkontoret.
Manufakturförlagslånefonden, en fond för beredande af
förlagslån åt fabriksnäringar. Se Diskont, sp. 507.
Manufakturhammare, mek. Se Hammare, sp. 1239.
Manufakturkontoret, ett af rikets ständer 1739
inrättadt verk, som efter landshjälpsdeputationen
(se Deputation, sp. 171) öfvertog förvaltningen af de
till manufaktur-(fabriks-)näringens understöd anslagna
medel (manufakturfonden). Verket styrdes af fyra,
senare åtta af ständerna utsedda fullmäktige. "Det
gjorde sig till målsman för det allra strängaste
skyddssystem; det ville icke höra talas om någon
utvidgning af näringsfriheten och tyckte icke,
att statens förmynderskap eller manufakturidkares
anspråk på skydd och hjälp kunde sträckas för långt"
(Malmström). 1766 upphörde Manufakturkontoret att vara
ett rikets ständers verk. En rörande dess hushållning
vidtagen undersökning lade i dagen, att mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
