Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mansardtak ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
811
Mansardtak-Mansbot
812
2. J u le s H a r d o u i n-M., den föregåendes
systerdotters son, f. 16 april 1646 i Paris,
d. 11 maj 1708 i Marly, son af Raphael Hardouin
och Marie Gaultier, blef lärjunge hos sin frände
och antog efter dennes död hans namn. Småningom
tillvann han sig högt anseende hos Ludvig XIV, som
gjorde honom till generaldirektör för de offentliga
byggnaderna och anförtrodde honom omfattande uppdrag:
skapandet af de båda torgen i Paris Place des
victoires och Place Vendöme (urspr. Pl. Louis le
Grand), byggandet af slotten i Clagny åt m:me de
Montespan, Marly, Stora Tria-non och Versailles
samt af Invaliddomen i Paris. Han visar i sin
arkitektur stor förmåga af majestätiskt allvar och
elegant formbehandling. Å hans stallbyggnader i
Versailles och å slottet Clagny förekomma, som det
vill synas för första gången (enligt Geymiiller),
de efter honom benämnda mansardtaken (se d. o.).
l-2. A. L. R.
Mansardtak [mäsärtak], en form af brutet yttertak,
som fått sitt namn efter franske arkitekten J. Mansard
(se d. o. 2), hvilken anses som dess uppfinnare. Detta
tak karakteriseras däraf, att
dess nedre hälft har en ganska brant lutning i
förhållande till den öfre (se t. ex. fig. 2, Kaufhaus,
i art. Mannheim). Fördelen med denna konstruktion i
förhållande till de vid tiden för dess framträdande
vanliga höga branta taken var den, att det medgaf
lika godt utrymme för vindsrum som innanför de förra,
men var lägre och billigare. C. Wijnblad meddelar
i sitt intressanta arbete "Ritningar på fyratio
wåningshus" (1755), att dess "construction efter
det i Stockholm antagne sättet sker sålunda": takets
höjd AB bestämmes; linjerna AB och AD utdragas; genom
en cirkel med radie DG, husets bredd, afskäres med
D till medelpunkt den vertikala midtaxeln i C, och
med B till medelpunkt den horisontala linjen i E-,
"när sedan", säger Wijnblad, "linjer från D till C
och E till B äro uppdragne, är halfva taket construe-
rat". I nu gällande byggnadsordning för
Stockholms stad, som trädde i kraft l jan. 1891,
heter det i § 29: "Å boningshus får takfallet
icke göras brutet - - dock må för boningshus,
som uppföres vid öppen plats eller gata af
minst 18 m. bredd, byggnadsnämnden kunna, där
byggnadsstilen sådant fordrar, medgifva brutet
takfall". Denna förordning har tydligen tillkommit
för att förhindra vindsvåningar. Numera anser man
vindsvåningar mindre brandfarliga än "vindskontor",
hvadan förbudet mot brutna tak sannolikt vid nästa
revidering af byggnadsordningen kommer att uteslutas.
I- G. C.
Mansarowar. Se Manasarowar.
Ma’nsbach. gammal tysk adelssläkt, knuten till godset
M. i kretsen Hersfeld i Kurhessen. En gren af släkten
lefde en tid i Danmark och Norge.
1. Johan Frederik M., friherre von, dansk-norsk
militär, f. 26 okt. 1744 på godset Mansbach, d. 15
mars 1893 på Fredriksten, blef dansk öfverstelöjtnant
1772 och naturaliserad som dansk friherre 1776,
kom 1783 som infanteri-öfverste till Norge och
anförde som generalmajor en fältbrigad under
infallet i Sverige 1788. Han blef 1790 kommendant på
Fredriksten. - 2. Karl v. M., den förres son, militär,
svensk-norsk diplomat, f. 23 mars 1790, d. 17 juni
1867 på Mansbach, 1816 major, öfveradjutant hos Karl
XIII och kabinettskammarherre, var 1822-28 chef för
krigsskolan i Kristiania, blef 1828 generalmajor och
chef på Bergenshus, 1839 generallöjtnant och medlem af
den s. å. tillsatta svensk-norska unionskommittén,
hvars norske ordf. han var i 5 år. 1847-57 var
han svensk-norsk envoyé, efter hvartannat i Haag,
Wien, Berlin och Dresden, samt var 1857-58 medlem
af interimsregeringen. - 3. Karl Adalbert v. M.,
den föregåendes son, svensk-norsk diplomat, f. 21
aug. 1820 i Kristiania, d. 4 jan. 1890 på Mansbach,
blef officer 1841 och ordonnansofficer hos Karl
Johan, tog senare kameralexamen i Uppsala och
öf-vergick till den diplomatiska banan samt var
1859-68 ministerresident i Bruxelles, men tog vid
faderns död afsked för att öfvertaga familjegodsen.
1-3. K- V. H.
Mansblod, bot. Se Hypericum.
Mansbot, jur., betecknade förr de böter, som
skulle erläggas af den, hvilken orsakat en annans
död. Allt slags dråp kunde emellertid ej försonas
med böter. Redan de äldsta svenska lagarna upp-togo
mord bland de urbota brotten, och senare blef allt
viljadråp belagdt med dödsstraff. Mansbot förblef
då endast straffet för den, som genom oakt-samhet
förspillt en annans lif, hvarförutom, när det lyckats
en viljadråpare att undkomma, mansbot uttogs af
hans gods. Enligt 1734 års lag var mansboten enligt
missgärningsbalkens 26:e kap. bestämd till 300
dal. (hvilket i senare tider motsvarade 150 rdr
rgs). I svårare fall botades hel, i lindrigare
half mansbot. Skuffade man annan af vredesmod,
så att han föll omkull och dödligt skadade sig,
erlades hel mansbot. Kastade man från hus eller
ställning ned stock eller sten, utan att varna den,
som befann sig inunder, och fick denne däraf döden,
egde domaren pröfva, om hel eller half mansbot skulle
gäldas. Slog man åter efter annan och denne, då han
ville vika undan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
