Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manganspat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7G9
Mania-Manifest
770
sig i stegrad själf känsla med öfvermod och
skrytsamhet, och ibland öfvergår den sjukes kritiklösa
själföfverskattning till verkliga storhetsidéer. Jämte
tydlig exaltation utmärkes den sjukes känslolif för
bristande järnvikt och stor obeständighet. Hans
förmåga af själfbehärskning försvinner mer och
mer, han förgår sig ytterst lätt, råkar af den
obetydligaste anledning i vredesmod, gör sig med
ett ord skyldig till ett förhastadt, nyckfullt,
obehär-skadt eller våldsamt uppförande och väcker
förargelse och anstöt. I sina viljeyttringar är den
sjuke lika obehärskad; plan och ändamålsenlighet
ega ej längre någon betydelse för hans ohämmade
verksamhetsbegär. Med tilltagande flyktighet fladdrar
han från det ena till det andra och påbörjar tusen
saker, utan att bringa en enda till afslutning. Denna
beskäftiga ifver blir alltmer jäktande för att
till sist öfvergå i verklig agitation, då den sjuke
förlorar hvarje skymt af ordning och ändamålsenlighet
i sitt uppförande och förfaller till re-flexartade
viljeyttringar, stojar, dansar, slår, gestikulerar,
rifver sönder och utför meningslösa våldshandlingar i
en fortlöpande rad af obehärskade impulser. Parallellt
med denna stigande oro bli äfven tankarna mer och mer
förflugna, den sjukes tal förlorar småningom allt
sammanhang, bisaker bli hufvudsaker, ögonblickets
ingifvelser bringa honom från ett ämne till ett
annat, skämtsamma inkast, allmänna talesätt,
vitsar och ordlekar flyta om hvarandra, tills det
hela uppgår i den vildaste idéflykt. Stundom antar
det sjukligt öfverretade tillståndet en form, som
mindre utmärkes af be-.sinningslös exaltation än af
oregelbundenhet och lättsinne i lefnadssättet med
smak för äfventyr och .debaucher. Därvid framträder
icke sällan den fullständigaste likgiltighet för alla
moraliska skäl och synpunkter, en s. k. nirellering
af de etiska värdena intill fullständig sorglöshet
och oberördhet, hvarvid den sjuke naturligt nog
ej tvekar att begå straffbara handlingar, när det
gäller att tillfredsställa ögonblickets begär och
ingifvelser. När den sjuke ej företer några symtom i
andra afseenden, utan förefaller till sin tankeförmåga
ordnad och redig, har den utomstående mycket svårt
att fatta, att den moraliska hållningslösheten kan
bero på sjukdom, och det har därför otvifvelaktigt
ofta händt, att en sinnessjuk person fått undergå
bestraffning för hvad han gjort under inflytande af
sinnessjukdom. Det är i sådana fall vanligen fråga
om en sinnessjukdom af periodisk art med återkommande
anfall af mani. När anfallet är öfver, uppvakna ånyo
de etiska instinkterna, de moraliska värdena återfå
sin betydelse af korrektiv och norm för uppförandet,
den sjuke blir åter ordnad och sansad i sitt sätt att
vara, och han inser under grämelse det oriktiga, som
han företagit sig under inflytande af sjukdomen. Hvad
man kallat moral insanity (moralisk sinnessjukdom) är
sålunda ett symtom, som understundom karakteriserar
de anfall af mani, som med längre eller kortare
mellantider .af hälsa periodiskt aflösa hvarandra. Den
förhöjda själfkänslan kan, som ofvan antydts, taga
sig uttryck i storhetsidéer. På grund af maniakerns
hänsynslösa uppträdande och den lätthet, som han har
att stöta sig med sin omgifning, händer det icke
heller så sällan, att han anser sig af "fiender"
misshandlad och trakasserad. Förföljelse-
T ryckt den 21/6 12
idéer kunna sålunda kombinera sig med storhetsidéer
på ett sätt, som, ytligt sedt, kan påminna om
förryckthet (se d. o.). Ett närmare aktgifvande på
sjukdomens utveckling, tankevillornas växlande och
flyktiga art i manien, deras envisa och orygg-liga
fortvaro i förrycktheten, torde dock underlätta
en riktig uppfattning, hvilken gifvetvis har sin
praktiska betydelse, alldenstund manien är en
sjukdom, som i det öfvervägande flertalet fall
går till hälsa, medan (den typiska) förrycktheten
måste anses obotlig. Äfven hallucinationer kunna i
manien förekomma, ehuru de ingalunda tillhöra den
karakteristiska sjukdomsbilden. Till sist bör äfven
anmärkas, att de maniska tillstånden ofta kompliceras
med förvirring, ehuru den regel i allmänhet kan
anses för manien såväl som för melankolien gällande,
att sinnessjukdomen här icke utesluter förmågan hos
den sjuke att tala och svara med bibehållen formell
reda. Just denna omständighet har mer än en gång
varit orsaken till, att en person, som lidit af
mani, af utomstående uppfattats som frisk, och på
detta sätt ha maniakerna lätt gett anledning till
s. k. "Tufva-historier" (se d. o.), detta så mycket
mer, som sinnessjuka af denna art på grund af sin
expansiva läggning ega en sällsynt förmåga att göra
väsen af sig. Behandlingen af dessa ofta nog rätt
samhällsvådliga sjuka bör i allmänhet ske på hospital.
2. G-s.
Mänia, rom. myt., enligt Vano namn på.larer-nas (se
d. o.) moder, måhända dock blett lärd kombination till
förklaring af seden att vid festen Compitalia, som
firades till larernas ära, upphänga manice, ett slags
dockor, framför hemmets dörr och vid gatukorsningarna.
Ii. Sgn.
Maniago [-äga], kretsstad i italienska
prov. Udine (Venezia). 3,556 inv. (1901;
som kommun 5,534 inv.). Stålindustri.
J. F. N.
Maniakälisk, behäftad med mani (se d. o.).
Mania’ker, maniakalisk person.
Ma’nica (lat., af ma’nus, hand), ärm, filtrer-duk. -
M. H i p p o’c r a t i s, farm., ett till en
långsträckt strut eller påse sammanviket stycke hvitt
ylletyg, hvarigenom vid farmaceutiska arbeten tjocka,
sirapsliknande vätskor silas eller filtreras. _
C. G. S.
Manichaeus. Se Ma nes.
Manichéer. Se Manikéer.
Manichei’sm. Se M a n i k e i s m.
Manicure [-kyr], fr. (af lat. ma’nus, hand, och
curäre, vårda), skötsel af händerna, särskildt
naglarna; numera finnas specialister (m a n i k
u-ri’ster) för denna gren af kroppens vård. Manicure
ansågs redan under den klassiska forntiden som
nödvändig för fint folk.
Maniére noire [maniär nwär], fr., det svarta
maneret. Se Mezzotintogravyr.
Maniererad, M a n i e r i’s t. Se Maner. - M a n i
e r i’s ra, konstladt och onaturligt uttrycks-eller
framställningssätt i ett konst- eller diktverk,
genom att upphofsmannen öfverdrifvet betonar någon
individuell egenhet i sin syn på tingen eller ock
efterhärmar någon ryktbar mästares ytterligheter.
Manifest (af lat. manifefstus, eg. handgriplig;
påtaglig, tydlig). 1. En af en regering, ett
parti inom staten ("valmanifest"), en partichef
(tronpretendent) eller en större korporation utfärdad
17 b. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
