Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmesbury ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
Malmstock-Malmström
660
talarförmåga höjde han inom riksdagen sällan sin
stämma (och då nästan blott rörande bank-, tull-och
pensionsfrågor) samt afsade sig efter några få
år sitt uppdrag. M. utsågs 1858 till led. af en
kommitté för ordnande af pensionsväsendet och 1869
till ordf. i kommittén för utredande af frågan om
ett förändradt myntsystem, inom hvilken kommitté
han icke blott ledde förhandlingarna, utan äfven
själf till största delen författade betänkandet,
som dock ej i hufvudsak antogs. Han var äfven förste
ordf. vid naturforskarmötet i Stockholm 1863 samt
ordf. vid västra Sveriges landtbruks- och industrimöte
i Mariestad 1874. M. inlade lika mycket praktiskt som
teoretiskt stora förtjänster om försäkringsväsendets
utveckling i Sverige. Han var en af bolaget "Skandias"
stiftare och tillhörde 1855 -67 dess styrelse.
1. F. Lnm. 2. (M. L.)
Malmstock. Se Malm 1.
Malmström, Per, författare och biblioteksman,
f. 11 dec. 1758 i Gunnilbo socken, Västmanland,
d. 18 sept. 1834, blef 1776 student i Uppsala, 1785
filos, magister primus och 1786 docent i praktisk
filosofi. Han ordnade och förtecknade den kungliga
samlingen af kufiska mynt och utnämndes 1789 till
professor i österländska språk och grekiska vid Åbo
universitet. 1795 utsågs M., på grund af rikskansleren
Sparres inflytande, till kungl. bibliotekarie, med
förbigående af den högt förtjänte, sextifyraårige
Gjörwell. Han gjorde sig ganska förtjänt om
institutionen: han ordnade biblioteket i dess
nyinredda lokal i k. slottet och förmådde Gustaf
IV Adolf att 1797 skänka sin faders betydande
boksamling till k. biblioteket, skaffade detta ökade
anslag för bokinköp, fördubblade dess personal och
gjorde det tillgängligt för allmänheten m. m. 1814
förordnades M. att granska alla utländska tidningar
och tidskrifter samt ha uppsikt öfver alla svenska
arbeten af samma slag. Vidare erhöll han småningom
flera andra uppdrag, alla syftande att inskränka
tryckfriheten och lägga band på den litterära
gemenskapen med utlandet. Det var klart, att stort
missnöje skulle drabba M. för dessa värf, som han dock
säger sig ha utöfvat med största möjliga eftergift
och liberalitet. 1807 fick han kansliråds fullmakt,
prästvigdes 1808 och erhöll 1811 Sköfde pastorat. Han
utgaf utom predikningar och akad. afhandl. Prospectus
till en afhandling om nationalrepresentation och
statsdepar-tementer i Sverige (1809), af samtida
betecknad som "lärd och ordentlig, men något
öfverspänd", Essai sur le sysléme militaire de la
Suéde (1813), hvars egentlige författare lär varit
öfversten frih. G. F. Ä. Sture, Skrifter i åtskilliga
ämnen (1818) och Ämbetsberättelse med tillhörande
handlingar (1819), en viktig källa för kunskapen om de
litterära förhållandena under Gustaf IV Adolfs tid,
ehuru bilagorna aldrig utkommo. Vid sin ansökan om
Stora Tuna pastorat i Dalarna råkade han i häftig
fejd med Västerås domkapitel, där J. 0. Wallin då
var den ledande, men M. gick segrande ur striden och
utnämndes slutligen 1822 till det ovanligt förmånliga
gället, hvilket föranledde landshöfding Hans Järta
(se d. o.) att begära afsked. Hans skriftväxling
och enskilda förhållanden voro ej egnade att stärka
hans anseende. -rn.*
Malmström. 1. B e rn h ar d E l is M., skald,
litteraturhistoriker, akademisk lärare, f. 14 mars
1816 på Södra Holmstorp, Tysslinge socken, Närke,
d. 21 juni 1865 i Uppsala, student i Uppsala
1835, egnade sig till en början, på grund af
medellöshet, åt den prästerliga banan och aflade
1837 dimis-sionsexamen,men då han var för ung att
prästvigas, sysselsatte han sig med humanistiska
studier, särskildt historia och filosofi samt
Greklands klassiska litteratur. Hans intressen
bundo honom snart alltmera vid vetenskap och
skaldekonst. Mot slutet af 1830-talet blef han känd
som en af Uppsalas mest framstående unga skalder; i
allmän kulturell och politisk läggning bekände han sig
som "Geijerian" och tillhörde det frisinnade läger,
som efter Geijers "affall" fylkade sig kring denne
och Bergfalk. Bland hans tidigaste dikter märkas en
först efter hans död tryckt elegi vid en broders död,
vidare den 1838 anonymt utgifna Ariadne, närmast en
"läsefrukt" af Homeros, den akademiska täflings-dikten
Inez de Castro (1838), ett episkt skaldestycke på
ottave rime, som endast erhöll hedersomnämnande,
samt den idylliska Fiskarflickan på Tynnelsö (1839),
som behandlar en kärleksanekdot från Gustaf Vasas
tid, utan tidsfärg, men med lokalton från den ljusa
Mälartrakten och en obestridlig fägring öfver dess
vårstämning och kärleksstämning. Vid denna tid indrogs
M. i en krets af "schöngeister", som utgifvaren
af "Eos", Len-ström, samlat och hvilkas förnämsta
medelpunkt var K. A. Hagberg. I "Eos" offentliggjorde
M. dels den mycket märkliga, något omogna Blick
på svenska vitterhetens närvarande tillstånd, där
han första gången utkastar en fejdehandske mot den
nyromantiska skolan, dels ett antal lyriska poem,
hvaribland Hvi suckar det så tungt uti skogen?,
Sången för Södermanlands nation, ödmjuker Er,
Stafkarlen, men ock enstaka poem, som ej upptagits i
de samlade dikterna. I kalendern "Lin-nsea borealis",
som M. utgaf tills, med K. J. Bergman 1840 (för 1841)
och 1842, meddelade han ytterligare ett antal poem,
hvaribland Fosterlandet, det dramatiska fragmentet
Julianus,* Den femtonåriga m. fi. sedermera omtryckta
eller uteslutna. I l:a arg. af "Linnaea borealis"
skulle ock intagits den elegiska cykeln Angelika;
den var redan tryckt, då M. i stället beslöt sig för
att täfla därmed i Svenska akad., och samma dag,
han aflade filos, kandidatexamen, meddelades det
honom, att han härför erhållit stora priset; denna
dikt fastslog hans ställning som en af det yngre
släktets främste. 1842 försvarade M. en gradualafh.,
Om konstens väsende och betydelse, samt blef
efter ett docentprof, Grunddragen af Aristoteles’
lära om poesien, motvilligt kallad till docent i
estetik af Atterbom, till hvilken han stod i ett
föga intimt förhållande, liksom han alltid höll sig
på afstånd från den fosforistiska kretsen hos fru
Silfverstolpe. M. offentliggjorde en del skandinaviska
dikter, bl. a. vid studentmöten, liksom han medverkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
