Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Majsena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro ärtstora eller något större kuber med rundade
hörn och kanter eller platta eller spetsiga i ena
ändan, till färgen oftast gula, men genom odling
frambringas varieteter med hvita, bruna, violetta
o. s. v. korn. Af majs finnas öfver 200 sorter, bland
hvilka följande kunna framhållas. Hylsmajs, med
kornen inneslutna af agnarna (står troligen närmast
urformen), mjölmajs (dit hästtandmajs räknas),
med mjölig kärna, som är den viktigaste formen för
mjölmalning, stenmajs, med till stor del
hornartad kärna, sockermajs, med skrynkliga korn
med hård, gummi arabicum liknande kärna, smällmajs,
popcorn, med en kärna, som vid rostning spränger
skalet och sväller upp till en hvit svampig massa. Den
mogna majsen ger ett gulaktigt mjöl; om majsstärkelse
se Majsena. Mjölet är ett mycket användt
näringsmedel, bakadt till bröd eller i form af gröt
och puddinglika massor (italienarnas polenta). Kokta,
omogna majskolfvar är en allmänt förekommande
rätt i majsodlande länder. Af majskornen beredas
näringspreparat af olika slag, såsom majsflingor,
m. fl. Som husdjursfoder har majsen mycket stor
betydelse både i form af korn (gödningsmedel för svin
och fjäderfä) och som grönfoder. Den användes äfven
till brännvinsbränning. Af groddarna, som bilda affall
vid mjölberedningen, framställes majsolja, af halmen
beredes papper. De unga stråna af majsen innehålla
icke obetydlig mängd socker, som tillgodogöres i form
af sirap. Honblommorna ha ansetts verka välgörande
vid lidanden i urinvägarna. Majs odlas ofta som
en särdeles dekorativ prydnadsväxt, och varieteter
förekomma med hvitbrokiga blad.
O. T. S. (G. L-m.)
Majsena (Maizena), detsamma som majsstärkelse
; ett annat namn än mondamin. Majsstärkelse
bildar med hett vatten ett fast klister, användes
allmänt till puddingar, krämer o. d. och ingår som
hufvudbeståndsdel i de flesta s. k. puddingpulver
och liknande preparat. Majsstärkelse har i Amerika
utträngt nästan all annan stärkelse; den användes
där ej endast till stärkning och i köket, utan äfven
i stor skala till fabrikation af stärkelsesirap
(s. k. glykos), dextrin och andra preparat. Den
torkade återstoden af majsen vid stärkelse-
och glykosfabrikationen utgör ett värdefullt
fodermedel, glutenmjöl 1. glutenfoder (se d. o.).
G- L-m.
Majstång (jfr sv. landsmål maj a, smycka med löf,
och fsv. mey, löf- och blomstersmyckad staf vid
vår- eller soramarhögtider), en stång, vanligen af
gran, öfverklädd med löf, kransar, blommor, band,
brokigt papper, målade ägg och vimplar, omkring
hvilken ungdomen dansar. I Sverige sker detta på
midsommaraftonen. Den gamla seden att resa majstång,
mot hvilken prästerskapet flerstädes i vårt land
redan i början af 1700-talet ifrade, iakttages ännu
tämligen allmänt öfver hela Sverige och Finland. I
det öfriga Europa .- i England, Frankrike, Tyskland,
Österrike, Ungern, hos västslaverna o. s. v. - resas
äfven dylika stänger, på somliga håll, såsom hos
oss, vid midsommar, annorstädes på S:t Georgsaftonen
(22 april) eller l maj eller under pingsten. Dessa
stänger ansågos medföra välsignelse och lycka,
framför allt god äring, för det samhälle eller den
gård, där stången uppsattes (jfr E. Hammarstedt,
"Striden om vegetationsstången" i "Fataburen",
1907). Urspr, var majstången ett löfvadt träd, som
högtidligt hemfördes. Länge var det ock ett väsentligt
drag hos denna liksom andra högtids-
Dans kring majstång i slutet af 1600-talet å
Hammarskog i Uppland, efter Suecise-verket.
stänger, att i toppen en grenruska var
kvarlämnad. Seden att hemföra sommarträdet omnämnes
i Tyskland redan på 1200-talet och antydes äfven
i en svensk folkvisa såsom "bära sommar i by". Jfr
Fastlagsris, Jul (sp. 259; julruskor), K r y c-keståt
och Trädkult. N. E. II.
Majuba (eg. Amajuba, suluspråk, "duf-kulle"),
ett brant, isoleradt taffelberg (2,167 m.) i
Drakbergen i nordvästra Natal, med passet Laing’s
nek. Engelsmännen, som besatt bergshöjden, an-föllos
af boerna under Joubert och ledo ett fullständigt
nederlag 27 febr. 1881. J- F. N.
Maju’nga, hamnstad på Madagaskars nordvästra kust,
vid den djupt inträngande Bombetokeviken. 7,205
inv. (1909). Härifrån går en väg till hufvudstaden
Antananarivo. J- F. N.
Majunke [-jo^jke], Paul, tysk präst och klerikal
publicist, f. 1842, d. 1899, prästvigdes 1867,
var 1870 medarbetare i "Kölnische volkszeitung"
och 1871-78 hufvudredaktör för det ultramontana
partiorganet "Germania", som han med stor skicklighet
ledde under kulturkampen. 1878-84 utgaf han
"Korrespondenz der zentrumsblätter". M. tillhörde
1874-84 tyska riksdagen och 1878-84 preussiska
landtdagen, blef 1884 kyrkoherde i Schlesien och
drog sig då tillbaka från politiken, men utgaf
äfven senare en rad ultramontana tendensskrifter
(bl. a. sökte han bevisa, att Luther begått
själfmord). Sina pamfletter mot Luther utgaf
han samlade, Gesammelte Lutherschriften (1894).
V.S-g.
Majus, lat. Se Ma j.
MajU’skel (af lat. majufsculus, något större),
stor bokstaf, begynnelsebokstaf, initial
(t. ex. M). -. Möts. minu;skel, liten bokstaf
(t. ex. m). - Numera kallas majusklerna vanligen
versaler, mi-nusklerna gemena. Jfr Kapital 2.
Majvifva, 6o£., namn på Primula farinosa.
Mak, i äldre sv. detsamma som gemak,, rum (jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
