Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mahoba ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
idealbyst, Hufvud af en gammal kvinna), aktstudier
och grupper i trä, brons eller terrakotta
(Brottare, unga kvinnor i olika ställningar, flera
i Berlins nationalgalleri, Nedhukad kvinna i museet i Hagen).
G–g N.
Maillot [majå], François Clément, fransk
militärläkare, f. 1804 i Briey (Moselle), d. 1894
i Paris, blef 1828 med. doktor i Paris, befordrades
1847 till médecin principal och blef 1864 president
i Conseil de santé des armées. M. blef
berömd genom sin användning af kinin i stora doser
vid perniciös malaria, för hvilken behandlingsmetod
han redogjorde bl. a. i Recherches sur les
fiévres intermittentes du nord de l’Afrique (1835)
och Traité des fièvres ou irritations cérébro-spinales
intermittentes (1836).
R. T–dt.
Maillotins [majåtä′], fr., ”stridshammare”;
upprorsparti under Karl VI af Frankrike (1382).
Maimana, provins. Se Maimene.
Maimatschin (eg. Mei-mei-tsjen, ”handelsstad”),
ry. Kitaiskaja sloboda (”kinesstaden”),
stad i Mongoliet, på vänstra stranden af den lilla
floden Kiachta, midt emot den ryska staden
Kiachta (se d. o.), omkr. 3,000 inv., uteslutande
män enligt en kinesisk lag.
J. F. N.
Maimbourg [mäbör], Louis, fransk historie-skrifvare
och på sin tid uppburen predikant, f. 1610,
d. 1686, intogs helt ung i jesuitorden och blef
sedermera professor i Rouen. Hans historiska
arbeten, L’histoire de Vhérésie des iconoclastes,
L’h. du schisme des grecs, L’h. du wiccliffisme,
L’h. du calvinisme och L’h. du luthéranisme
m. fl., beskyllas för ytlighet och partiskhet, men
framkallade värdefulla vederläggningar af Bayle,
Jurieu och i synnerhet Seckendorf. Genom sitt
ifriga försvar för den gallikanska kyrkans frihet
ådrog M. sig påfvens onåd, så att han utstöttes ur
jesuitorden. (Han belönades dock af Ludvig XIV med
pension och titeln historiograf.) Han utgaf till
följd däraf sitt berömda arbete Traité historique
sur les prérogatives et les pouvoirs de Véglise de
Rome et de ses évéques (1685; nyaste uppl. 1831).
K. Hi.*
Maimene (Maimana, Meimane), den
nordvästligaste provinsen i Afganistan mellan
Hindukusch och Amu-darja. 12,300 kvkm. Omkr.
100,000 inv. (usbeker och tadjiker). Södra delen
är bergfylld, den norra mera jämn. I M.
upprinna Murgab och Sangalak; vid den senare ligger
den viktigaste staden, M. (2,500 inv.), som drifver
handel med hästar, mattor och torkade frukter.
M. eröfrades 1875 af Afganistan.
J. F. N.
Malmön, Salomon, polsk-tysk filosof, f. 1754 i Litauen
af fattiga judiska föräldrar, d. 1800 i Schlesien,
gifte sig redan vid 11 års ålder, drefs af brinnande
kunskapsbegär, lärde sig tyska, flydde från sin
familj och tiggde sig fram till Berlin, där han
under Mendelssohns ledning studerade filosofi. Mot
Kants "Kritik der reinen ver-nunft" utgaf han en
kritik, Versuch uber die transscendentalphilosophie
(1790). Kant ansåg, att ingen af hans motståndare så
väl fattat honom som M. Bland M:s många filosofiska
skrifter äro de mest betydande Philosophisches
wörterbuch (1791) och Versuch einer neuen logik
(1792). Han förde ett oroligt vagabondlif i flera
länder. M:s filosofiska åsikter äro väsentligen
påverkade af
Kants, men han skiljer sig i flera afseenden
principiellt från dennes både utgångspunkt och
resultat. Först och främst förnekar han, att vi
ega en erfarenhet i Kants bemärkelse af begreppet;
allmängiltigt och nödvändigt vetande är möjligt
endast inom matematiken. Och det finnes enligt hans
åsikt hvarken en ren form eller ett rent innehåll
för våra kunskaper; båda beteckna endast gränsfall,
som vi kunna närma oss, men aldrig uppnå. Likaså äro
sinnlighet och förstånd endast till graden skilda,
och ”tinget i sig”, som är
lika imaginärt som V¯¯—a, betecknar blott den
irrationella gränsen för vår kunskapsförmåga. De
begrepp om något obetingadt, som Kant kallar
idéer, härleder M. ej ur förnuftet, utan ur
inbillningskraften. M. utvecklar sålunda kriticismen i
en på en gång idealistisk och halft skeptisk riktning,
som i flera afseenden förebådat den positi-vistiska
riktningen inom den nutida filosofien, men som ej
motsvarade den dåtida spekulativa tidsandan, hvarför
M:s insats i filosofiens historia blifvit af mindre
betydelse, än man af hans skarpsinne kunnat vänta. I
hängifvenheten åt det teoretiska tänkandet, i hvilket
han såg på en gång den högsta fullkomligheten och den
sanna lyckan, liknar han sådana andra judiska tänkare
som Maimonides och Spinoza. Sitt äfventyrliga lif
har han skildrat i Salomon Maimons lebensgeschichte
(1792). Monografi öfver M. af J. H. Witte (1876),
specialarbeten af Rubin (1897) samt Gottselig (1908).
S–e.
Maimonides, Moses (Rabbi Mose ben Maimûn,
af judarna förkortadt till Rambam), judisk
medeltidsfilosof, son till domaren Maimon, f. 1135 i
Córdoba, d. 1204 i Gamla Fostat (Kairo), begaf sig vid
judarnas fördrifvande från Spanien till Fez (1164) och
Egypten (s. å.), hvarest han var lifläkare hos Saladin
och dennes son. Hans filosofiska, på arabiska skrifna
hufvudarbete, Delalet el-hairin (Vägledning för den
tviflande, 1551), har öfversatts till hebr. (More
nebuchim), lat., ty. och fr. Han vill däri visa,
huru den, som genom filosofien förlorat sin religiösa
tro, på vetenskaplig väg kan återvinna den. Därvid
ansluter han sig i allt väsentligt till Aristoteles’
åsikter och söker genom allegorisk tolkning af Bibeln
med dem försona den judiska religionsläran. I början
angreps han häftigt af de ortodoxe rabbinerna, men
sedan har han utöfvat stort inflytande på den judiska
teologien och filosofien ända till våra dagar. Hans
i 8 kap. affattade arbete om själskrafterna
öfversattes till ty. af Göteborgsrabbinen M. Wolff
(Leipzig 1863). Se L. G. Lévy, ”La métaphysique de M.” (1905).
S–e.
Main [mä], fr. (it. mano), mus., hand; i
pianomusik m. d. = main droite [drωa′t], mano destra,
högra handen, m. g. = m. gauche [gåʃ], m. s.
= mano sinistra, vänstra handen. – Se vidare
Mainmorte.
A. L.*
Main (lat. Moenus), biflod från höger till Rhen,
bildas af två källfloder, Weisser M. och Rother
M., af hvilka den förra upprinner på
Fichtelgebirge, 894 m. ö. h., den senare på Frankiska
Jura, 580 m. ö. h. Båda floderna förena sig 4
km. nedanför Kulmbach till den egentliga
Mainfloden. Under sitt mot v. riktade, men mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
