Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnesiaglimmer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
485
Magnesiumsilikat-Magnetisering
486
kloroform, utan att djuret dör; det vaknar åter
och kommer sig, i mån som saltet utsöndras ur
kroppen genom njurarna. Förslag har framställts
att inspruta magnesiumsalt i stället för att
kloroformera, och metoden har äfven något pröfvats
på människa, men icke fått någon betydelse. - Om
på ett af magnesiumsalt förlamadt djur insprutas
en lämplig dos af ett lösligt kalciumsalt,
t. ex. klorkalcium, upphäfves förlamningen hastigt,
och djuret repar sig. Magnesiums (eller rättare de
s. k. magnesium-ionernas) förlamande giftverkan
synes bero därpå, att dessa, när de oförmedladt
uppträda i öfverskott uti blod och väfnadssaft, ha
förmåga att undantränga de för cellernas retbar-het
nödvändiga kalcium-ionerna. Om åter kal-cium-ioner
tillföras i tillräcklig mängd, synas dessa senare
kunna återeröfra sin plats i cellerna och återskänka
dessa deras retbarhet och verksamhetsförmåga. Vi
se häri ett fall af motgiftverkan eller antagonism.
1. H. E. 2. C. G. S.
Magnesiumsilikat, kem.
Se Magnesium-! s a l te r.
j
Magnesiumsulfat, kem.
Se Magnesium- j s a l t e r.
i
Magneskog. Se Mangskog. j
Magnet (troligen af grek. magéu’éin, utöfva
magisk konst, förtrolla), fys., en kropp, som eger
förmåga att på afstånd draga till sig
järn och stål och fasthålla det och som, fritt
svängande i horisontalplanet, intar en bestämd
ställning till väderstrecken och horisontalplanet,
d. v. s. till det jordmagnetiska fältet. Emedan det
jordmagnetiska fältet är ganska svagt, är
det endast ett fåtal kroppar (järn, stål,
magnetisk järnmalm), som röna inverkan af detsamma
och som således äro magneter enligt ofvanstående
definition. Emellertid har det visat sig,
att alla kroppar intaga ett bestämdt läge till ett
magnetiskt fält, blott detta är tillräckligt starkt.
Alla kroppar förhålla sig emellertid ej lika i det
magnetiska fältet. Har man gett kroppen, som
skall undersökas, en långsträckt form, visar
det sig, att den ställer sig antingen i de |
magnetiska kraftlinjernas riktning eller också vin-
kelrät däremot. Man indelade fordom kropparna
på grund häraf i paramagnetiska, såsom järn, och i
diamagnetiska, såsom vismut (se D i a m a g
n e tism). Numera brukar man indela kropparna med
( afseende på deras magnetiska egenskaper i starkt
magnetiska 1. ferromagnetiska kroppar och svagt
magnetiska kroppar. Till den förra gruppen räk-
nar man de olika järn- och stålsorterna, nickel
och kobolt, några legeringar (se Magnetiska le-
| geringar) och malmer. Beteckningarna para-
magnetiska och diamagnetiska användas blott
för svagt magnetiska kroppar. Detta är
så mycket lämpligare, som en del nyare teorier
leder till det resultat, att de fenomen,
som iakttagas hos de ferromagnetiska
kropparna, bestämt skilja sig från de fenomen,
som iakttagas hos de öfriga paramagnetiska
ämnena. Om naturliga och konstgjorda magneter
m. m. se vidare Magnetisering
och Magnetism. Om elektromagnet se d. o.
D. S-t.
Magnetberg, af rent magnetjärn, omtalas i indiska
och kinesiska berättelser; deras dragningskraft är
så stark, att järnspikar fara ur den förbigåendes
skor och den förbiseglandes skepp. Dessa sagor vandra
sedan mot v. Piiuius berättar om ett
underbart magnetberg vid Indus. I "Gudrunslied"
och andra medeltidssånger och sagor omtalas dylika
berg. I verkligheten finnas de ej, och de berg, som
så kallas, t. ex. det på Elba, visa ingen benägenhet
att tillegna sig järnsaker.
Magneter (grek. ma’gnetes), invånare i det tessaliska
landskapet Magnesia.
Magnet-induktionsmaskin, fys. Se Clarkes maskin.
Magnetisering. 1. Fys., meddelande af magnetisk
kraft åt föremål, s. k. konstgjorda magneter. Sådana
fabriceras af stålstycken genom vissa manipulationer,
som gå ut på att bringa dem under inflytande
af den magnetiska kraften hos en eller flera
starka magneter i deras omedelbara närhet
och detta på så sätt, att den i dem uppväckta
magnetismen regelbundet fördelar sig inom deras
massa, på samma gång som denna magnetism blir så
kraftig som möjligt. I detta fall sägas de vara
"magnetiserade till mättning". Magnetisering
sker genom s. k. strykning, såsom enkel strykning,
söndrad strykning, dubbelstrykning, cirkelstrykning
m. fl. Vid strykning lägges den stålstång, som skall
magnetiseras, i horisontal ställning, helst med sina
ändar hvilande på de oliknämniga polerna af två starka
magneter. Enkel strykning tillgår så, att den ena
polen af en stark magnet nedställes på stålstångens
ena ända och sedan längs stången föres till dess andra
ända, där den upplyftes, hvarefter samma operation
flera gånger upprepas. Härvid erhåller den ändan af
stången, vid hvilken strykmagneten aflyftes, motsatt
pol mot den, med hvilken strykningen verkställes, och
stångens andra ända lik-nämnig pol med denna. Söndrad
strykning tillgår så, att man nedsätter två magneter
i lutande ställning med sina oliknämniga poler på ömse
sidor om stångens midt, för dem samtidigt med en jämn
rörelse till hvar sin ända af stången, där aflyfter
dem och sedermera ånyo nedsätter dem vid midten
af stången för att flera gånger verkställa nämnda
operation. På detta sätt blir den ända af stången,
som strykes med en nordpol, sydmagnetisk och den,
som strykes med en sydpol, nordmagnetisk
(se fig.). I stället för att stryka stångens
båda hälfter med hvar sin magnet kan man låta
båda magneterna följas åt och stryka med dem fram
och tillbaka längs med hela stången. Denna metod
benämnes dubbelstrykning. Två lika långa stålstänger
kunna lätt samtidigt magnetiseras förmedelst
s. k. cirkelstrykning. Stängerna läggas därvid
parallellt på något afstånd från hvarandra, och deras
ändar förenas med mjuka järnstycken. En kraftig magnet
ställes vertikalt med ena polen på midten af den
ena stången och föres i denna ställning flera gånger
öfver den rektangel, som bildas af stålstängcrna och
de mjuka järnstyckena, samt aflyftes slutligen vid
samma ställe, där den först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
