Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnesiaglimmer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Magnesiaglimmer- Magnesium
482
Texier (1843) till Louvre, och andra fragment
ha kommit till Pergamonmuseet i Berlin. Templet
var byggdt på en äldre grund af Hermo-genes från
Alabanda i slutet af 3:e årh. f. Kr. i jonisk stil,
en pseudo-dipteros, omgifven af 8 : 15 pelare af nära
12 m. höjd. Framför västra fasaden
Magnesiahydrät, kem. Se M a g n e s i a 1.
Magnesian limestöne [mägni’J8n låYmst£un], eng. Se
Kalksten, sp. 644.
Magnesiaoxid, kem. Se Magnesia 1.
Magnesioferrit 1. Magnoferrit, miner., en vulkanisk
magnetit från Yesuvius med den verk-
stycke af relieffrisen (amasonstrid) från västfasaden
af Artemistemplet i Magnesia vid Maiandros. (Nu i
Louvre, Paris.)
stod ett stort offeraltare, smyckadt med mer än
3 m. höga reliefer. Sedan år 2C6 f. Kr. firades
vid templet hvart 5:e år en mycket besökt fest,
Leuko-fryena. Från romartiden härstamma de murar
och doriska hallar, som omge helgedomen utom i
v., och sannolikt äfven den Joniska propylon, som
förenade den med agora (torget), en rektangel af 95
m. bredd och 188 m. längd, som rundt omkring var
omgifven af 13 m. djupa hallar och på hvilket låg
ett litet joniskt tempel åt Zeus Sosipolis. S. och
v. om agora finnas många andra lämningar af den
romerska staden, bl. a. af en teater (utgräfd
af Hiller von Gärtringen), ett stadion, odeion,
gym-nasion, och äfven den 2,3 m. tjocka stadsmuren
är delvis väl bibehållen. Järnvägen från Smyrna
stryker tätt förbi och har användt åtskilligt af
stenen. 189-133 f. Kr. tillhörde M. riket Pergamon
och var då en af dess mest blomstrande städer. Det
motstod 87 f. Kr. Mithridates’ anfall, hvarför det
af Sulla fick romersk medborgarrätt. På mynt från
Gordianus’ tid kallar M. sig den sjunde staden i
Asien. Senare var det biskopssäte. Platsen är nu så
osund, att de tjerkesser, som efter 1878 bosatt sig
i den närbelägna byn Tekke, nästan alla dött eller
utflyttat. l o. 2. (J- F. N.) 3. Wbg.
Magnésiaglimmer 1. Biotit, miner., ett
sam-manfattningsnamL för vissa i allmänhet mörka
glinimerarter, såsom a n o m i t, manganofyl-1 i
t, m e r o x e n, p h l o g o g i t (se Biotit,
Enaxig glimmer, Glimmergruppen). Den ingår som
primär beståndsdel i de flesta erup-.tiva bergarter
(graniter, kvartsporfyrer, lipariter, syeniter,
trakyter, dioriter, porfyriter, andesiter, diabaser,
basalter o. s. v.); vid metamorfos af dessa bergarter
öfvergår i många fall magnesiaglimmern oförändrad
i omvandlingsprodukten, eller också kan dennas
glimmer vara rent sekundär, uppkommen på bekostnad
af något eller några af den ursprungliga bergartens
mineral. Vid omkristalli-seringen i följd af pressning
anordna sig glimmer-f jällen parallellt med hvarandra
och vinkelrätt mot tryckriktningen, hvarigenom den
nybildade bergarten får en skiffrig textur. Längs
skiffrighets-planet är kl y f barheten hos bergarten
störst. Äfven de ljusa glimmerbladen i en sand kunna
utgöras af magnesiaglimmer, som dock genom utlakning
förlorat sin järnhalt och därigenom blifvit urblekt.
A. Hns.
Tryckt den 3/512
liga magnetitens Fe O ersatt af Mg O, således = Mg O,
Fe2 03 eller Mg (Fe 02)2. Se S p i n e 11. A. Ung.
Magnesit Leonhard, miner., Magnesium-karbonat
(Mg C03), dock ofta med isomorf inblandning af
kalcium-, mangan- och järnkarbonat, i romboedrar
liksom kalkspaten, af hvit, gul, brun eller gråsvart
färg. Från kalkspaten skiljes mag-nesiten lättast
genom större motståndskraft mot syror, som endast
i värme påverka magnesiten. Hårdhetsgraden = 4-4,5
mot kalkspatens, som är = 3; eg. vikt = 2,9-3,i
(kalkspatens = 2,6-2,s). Sénarmont framställde
magnesit genom att låta lösningar af magnesiumsulfat
och natrium-karbonat under längre tid och vid 160°
C. inverka på hvarandra i slutet kärl. Magnesiten
förekommer under form af romboedrar inväxta i
metamorfa bergarter, men bildar också större eller
mindre lins-formade lager af en finkornig eller
grofkornig, stundom tät, hvit massa vid Veitsch
i Steiermark, flerstädes i Ungern och Grekland
samt vid Tarrekaise inom Kvikkjokk i Norrbotten
(påvisadt 1892 af F. Svenonius) i bergarter
tillhörande amfibolit-gruppen. Enär magnesiten har
viktig användning vid den basiska götjärnsmetoden,
blef förekomsten vid Tarrekaise föremål för en
noggrannare undersökning, af hvilken synes framgå,
att magnesit-mängden inom fältet i fråga uppgår till
ung. 500,000 ton oskrädd eller enligt annan beräkning
till 360,000 ton skrädd råmagnesit. A. Ung.
Magnesium, kem., ett grundämne, den metalliska
radikalen i magnesta (se d. o.)- Sedan Davy lärt
känna magnesians natur af oxid, föreslog han för
dess metalliska radikal namnet magnium, under det
brunstenens metall erhöll namnet magnesium. I
st. f. det senare namnet använde man ofta
förkortningen mangan, hvarefter det blef brukligt
att kalla magnesians metall magnesium. Metallen
framställdes först af Bussy, 1828, genom upphettning
af klormagnesium med kalium. Sedermera förbättrades
metoden för metallens framställande af Caron och
Deville samt af Wöhler. För framställande af metallen
smälter man på elektrisk väg vattenfri karnallit, K
Mg C13, i järndeglar, hvarvid kol användes som anod,
degeln som katod; vid den förra afskiljer sig klor,
vid den senare metalliskt magnesium, till dess smältan
har blifvit alltför rik på kalium. Den erhållna
metallen omsmältes under ett lager af koksalt och
klorkalium. Magne-
17 b. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
