Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mackensen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mountains under 63° 3’ 56,83" n. br. och 151° 41,31" v. lgd
och har en höjd af 6,187 m., enligt bestämning, som
1909 gjordes af U. S. Coast and Geodetic survey. Redan
de ryske nybyggarna, som för mer än 100 år sedan
slogo sig ned vid öfre ändan af Cook inlet vid Alaskas
sydkust, lade märke till ett norrut därifrån liggande
väldigt berg, som de kallade Bolsjaja. 1896 besöktes
dessa trakter af en amerikan W. Dickey, som beskref
berget i tidskr. "Sun" och kallade det M. K. Sommaren
1898 beräknades bergets höjd trigonometriskt af
en afdelning af Geological survey, dock på långt
afstånd, till 6,241 m. 1906 påstod sig den ökände
nordpolsfararen F. A. Cook ha bestigit dess topp,
hvilket senare visat sig vara osanning. Däremot
bestegs berget 3 april 1910 af fyra grufarbetare,
bland dem en svensk, Peter Andersson, hvilka hissade
stjärnbaneret på den norra af bergets två toppar.
J. F. N.
Mac Kinley, eg. Mc Kinley [mǝki’nli], William,
president i Nord-Amerikas förenta stater, f. 29
jan. 1843 i Niles, Ohio, d. 14 sept. 1901 i Buffalo,
tillhörde en skotsk-irländsk, till Nord-Amerika på
1740-talet invandrad släkt, var vid inbördeskrigets
utbrott 1861 posttjänsteman, gick ut som frivillig och
erhöll för kallblodig tapperhet i slaget vid Antietam
officersfullmakt (sept. 1862). Yid krigets slut 1865
hade M. avancerat till major vid de frivillige; han
egnade sig nu åt juridiska studier, blef 1867 advokat,
tog ifrigt politiska agitation och
valdes 1876 till medlem af kongressens
representanthus. M., som snart blef den ledande
bland republikanerna i sin hemstat Ohio, återvaldes
ständigt, trots demokraternas försök att genom
omläggning af valkretsarna, försvåra hans val,
tills en dylik manöver 1890 beröfvade honom hans
kongressmandat. I kongressen var han en slagfärdig
och ihärdig förkämpe för de protektionistiska
strömningarna inom industrikretsarna, valdes
1889 till ordf. i Committee of ways and means och
framlade som sådan 16 april 1890 det förslag till
starkt skyddsvänlig tulltariff, som efter honom fick
namnet Mac Kinley-billen. Billen hade föregåtts af ett
omfattande förslag till reform af tullförvaltningen
med stränga bestämmelser mot sviklig förtullning och
rörande enhetligt förtullningsförfarande. Detta
genomdrefs 10 juni 1890, och M:s tariffbill blef
efter häftiga debatter i något modifierad form
antagen i båda husen och stadfäst af presidenten (1
okt. s. å.). Den nya tariffen innehöll många ytterligt
höga, i några fall rent af prohibitiva tullsatser
och afsåg att främja uppkomsten och utvecklingen af
amerikanska industrigrenar, som dittills lidit genom
särskildt engelsk, tysk, fransk och österrikisk
konkurrens. Å andra sidan underlättades införseln
af vissa förnödenhetsvaror, t. ex. af socker, och
lagens ömsesidighetsklausul föranledde - sedan i Europa tanken
på bildandet i repressaliesyfte af en mot Förenta
staterna riktad tullunion uppgifvits - afslutandet af
ömsesidighetsfördrag med Tyskland, Frankrike, Italien
och Belgien, hvarigenom exporten af amerikanskt fläsk
till dessa länder underlättades. M. var 1892-95
guvernör i Ohio, påtänktes såväl 1888 som 1892
till republikansk presidentkandidat och nominerades
som sådan 1896. Valstriden gällde dels tullfrågan,
dels och förnämligast den demokratiske motkandidaten
W. J. Bryans projekt om fri utmyntning af silfver
(se Bryan). Efter en synnerligen häftig kampanj,
hvari "sund myntfot" samt "Bill Mac Kinley and
the Mac Kinley bill" voro republikanernas fältrop,
segrade M. med 271 elektorsröster mot Bryans 176
och 600,000 rösters majoritet bland urväljarna. Han
tillträdde sitt ämbete 4 mars 1897 samt omvaldes 1900
(med 292 elektorsröster mot 155). M:s ämbetstid som
president kom väsentligen att upptagas af Förenta
staternas ingripande, först i form af underhandlingar
och sedan (1898) genom öppet krig, i striden mellan
Spanien och dess upproriska undersåtar på Cuba (se
därom Cuba, sp. 939- 941, och Nord-Amerikas förenta
stater. Historia). Genom freden i Paris (10 dec. 1898;
ratificerad af amerikanska senaten 6 febr. 1899)
afträddes till Förenta staterna Porto Rico
och Filippinerna, hvarjämte Cuba ställdes under
amerikansk jurisdiktion, tills en oberoende
republikansk regering där hann upprättas. Kriget
med Spanien betecknade Förenta staternas
definitiva framträdande som en "imperialistisk"
stormakt. Detta accentuerades ytterligare af M. genom
annekteringen af Hawaiiöarna (1898), deras
organisering som amerikanskt territorium (april
1900) och amerikanska truppers deltagande i den
väpnade internationella aktionen i Kina
(s. å.). Under 1900 års valstrid angreps M:s
politik häftigt af demokraterna såsom dels
imperialistisk, dels alltför kapitalistisk
och trustvänlig. M. besökte i sept.
1901 panamerikanska utställningen i Buffalo,
där han i ett märkligt tal (5 sept.) bebådade
en väsentligt modifierad tullpolitik. Dagen
därpå blef han vid en mottagning utsatt för ett
attentat af en fanatisk polskfödd anarkist,
Leon Czolgosz (6 sept.); en revolverkula, som
inträngt i underlifvet, vållade 8 dagar senare
hans död. - M. var ingen stor ledarpersonlighet,
men han hade fint öra för folkmeningens skiftande
kraf och förstod som administratör att med
godt omdöme åt sig utse skickliga medhjälpare.
Hans Speeches and addresses utgåfvos i 2
samlingar (1893, 1901). Jfr biografier af
Fallows (1902) samt af Halstead och Munson (s. å.).
V. S-g.
Mac Kinley-billen [mǝki’nli-]. Se Mac Kinley.
Mackintosh [mä’kintåʃ], sir James, skotsk moralfilosof
och historisk skriftställare, f. 1765, d. 1832, blef
1788 läkare i London och 1795 advokat samt intog en
bemärkt ställning i tidens politiska och litterära
kretsar, sedan han fäst uppmärksamheten vid sig genom
sin 1791 som svar på Burkes arbete "Reflections on
the revolution in France" utgifna försvarsskrift för
revolutionen, Vindiciae gallicae, som erhöll nästan
lika stor framgång som hans vältalige motståndares
verk. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
