- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
369-370

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mácha ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Maçin [matji’n], stad och fästning i det rumäniska
Dobrudscha, länet Tulcea, vid en östlig arm af Donau,
15 km. ö. om Braila. 4,003 inv. (1899). Där vunno
ryssarna 6 april 1761 en seger öfver turkarna.

J. F. N.

Macintosh [mä’kintåʃ], Charles. Se Mackintosh.

Macis, bot. Se Myristica.

Mack, Karl, friherre von Leiberich, österrikisk
militär, f. 1752 i Bajern, d. 1828, trädde 1769
i österrikisk krigstjänst, gjorde sina lärospån i
bajerska tronföljdskriget (1778–79) som adjutant
hos fältmarskalklöjtnanten Kinsky och flyttades 1783
till generalstaben, hvilken han därefter nästan utan
afbrott tillhörde. 1788–90 deltog M. i krigen med
Turkiet, var 1793 generalstabschef vid den under
prinsens af Koburg befäl stående armé, som kämpade
mot fransmännen i Nederländerna och vid Rhen, samt
utnämndes 1794 till generalmajor. 1796 blef han
fältmarskalklöjtnant och tjänade under ärkehertig
Karl vid Rhen.
I okt. 1798 kallades han till öfverbefälhafvare
för kungliga neapolitanska hären, trängde tillbaka
de spridda franska trupperna under Championnet och
ryckte in i Rom, men måste snart draga sig tillbaka
och uppge både Capua och Neapel, hvarefter han undan
den neapolitanska pöbelns raseri i början af 1799
sökte sin räddning i det franska högkvarteret.
Han fördes därefter som krigsfånge till Paris, men
rymde (april 1800) mot sitt hedersord. M. var en
ifrig motståndare till ärkehertig Karl och blef
för en tid kejsar Frans II:s inflytelserikaste
rådgifvare i militära angelägenheter.
Vid krigsutbrottet 1805 ställdes han i spetsen för
Österrikes stridskrafter, men lät lura sig
af Napoleon och slutade sin krigarbana med den
skymfliga kapitulationen vid Ulm (okt. 1805).
M. internerades och ställdes för krigsrätt,
som 17 juni 1807 dömde honom förlustig
hans värdigheter och till 8 års fängelse.
Af kejserlig nåd minskades strafftiden till

2 år, och 1819 återfick M. sin
fältmarskalklöjtnantsvärdighet jämte sina
ordenstecken.

C. O. N.

Mackabéerna. Se Makkabéerna.

Mackay [məkei’], hamnstad i Queensland, Australien,
utgångspunkt för järnvägen till närliggande guld- och
koppargrufvor och de många sockerplantagerna. 4,091
inv. (1901). Australiens förnämsta exportort för socker.

J. F. N.

Mackay [məkei’], skotsk klan, hvars namn plägar
härledas från Donald Mackaoi (= son till Hugh),
d. 1325. Klanhöfding blef 1614 Donald M. of Far,
f. 1591, d. 1649, som 1627 upphöjdes till baronet och
med ett höglandsregemente begaf sig till Tyskland,
där han tappert stred i Kristian IV:s här och af Karl
I till belöning upphöjdes till skotsk peer (baron
Reay). Han deltog 1629 i försvaret af Stralsund
och trädde i svensk tjänst med sitt regemente, som
sedan var med bl. a. i slagen vid Breitenfeld och
Lützen. Lord Reay användes f. ö. af Gustaf Adolf 1631
vid förhandlingar om markisens af Hamilton deltagande
i kriget. Han deltog i inbördeskriget på Karl I:s
sida och tog 1648 sin tillflykt till Danmark, där
hans son var regementsöfverste. – Från en omkr. 1629
till Sverige inflyttad medlem af klanen M. härstammar
den svenska släkten Key (se d. o. och Key-Åberg). –
Donald James M., 11:e

baron Reay, f. 22 dec. 1839 i Haag, var 1885–90
guvernör i Bombay och 1894–95 understatssekreterare
för Indien i Salisburys andra ministär.

V. S–g.

Mackay [məkei’], Charles, skotsk skald och
publicist, f. 1814 i Perth, d. 1889 i London,
var medarbetare i "Morning chronicle", "Glasgow
Argus", "Illustrated London news", "London review"
m. fl. publikationer. 1862–65 var han "Times"’
korrespondent i New York. Universitetet i Glasgow
kallade honom 1846 till juris hedersdoktor. M. vann
en kolossal popularitet genom visor och sånger, som
tonsattes af Henry Russell och Henry Bishop. Han
författade vidare ett stort antal prosaarbeten:
romaner, keltisk filologi, historia m. m. och de
intressanta lefnadsminnena
Forty years’ recollections of life 1830–70 (1876) och
Through the long day (1887). M:s
Collected songs utkommo 1859, hans
Poetical works 1868 och
efterlämnade dikter under titeln
Gossamer and snowdrift 1890.

Mackay [məkei’], John William, nordamerikansk
finansman, f. 1831 i Dublin, d. 1902 i London,
emigrerade 1840 med sina föräldrar till Förenta
staterna, var 1851–60 guldgräfvare i Kalifornien
och egnade sig sedan åt grufaffärer i Nevada,
där upptäckten, i början af 1870-talet, af de
rika Bonanza-silfvergrufvorna, i hvilka han egde
två femtedelar, gjorde honom till en af världens
rikaste män, ofta kallad "silfverkungen". M. egnade
sig sedermera med ringa framgång åt bankaffärer
i Kalifornien och Nevada, grundade 1884 jämte
J. Gordon Bennett "The commercial cable company",
som nedlade två atlantkablar, samt öfverflyttade
mot 1880-talets slut som privatman till Europa.

V. S–g.

Mackay [ma’kaj], John Henry, tysk författare,
f. 6 febr. 1864 i Greenock i Skottland, kom tidigt till
Tyskland, där han gjorde vetenskapliga studier och
efter längre resor samt en vistelse i Schweiz bosatte
sig. M. började med skildringar från Skottland,
Kinder des hochlands (1885), har sedan behandlat
sociala problem
(Moderne stoffe 1888;
Sturm s. å., 4:e uppl. 1898;
Die anarchisten 1891;
Der schwimmer s. å., 2:a uppl. 1903,
Die menschen der ehe 1892, 2:a uppl. 1903, m. fl.),
biograferat Max Stirner (1898; 2:a uppl. 1910) och
öfversatt engelska förf.
Hans Gesammelte dichtungen utgåfvos 1898.

R–n B.

Mac Keesport [məki’ṡ påt], stad. Se Mc Keesport.

Mac Kees rocks [məki’ṡ rå’ks], stad. Se Mc Kees rocks.

Mac Kenna [məke’nə] l. M’Kenna, Reginald,
engelsk politiker, f. 6 juli 1863 i London,
blef 1887 advokat och 1895 (liberal) medlem af
underhuset, ingick i dec. 1905 som finanssekreterare
vid skattkammaren i Campbell-Bannermans ministär, var
jan. 1907–april 1908 undervisningsminister (president
i Board of education) med säte i kabinettet och blef
i april 1908 marinminister i Asquiths kabinett. Som
sådan genomdref han 1911 mot radikal opposition de
största nybyggnadsanslag för flottan parlamentet
dittills beviljat. Han bytte i jan. 1912 portfölj
med Winston Churchill och blef i dennes ställe
inrikesminister. M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free