- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
313-314

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löwenfeld, Raphael, tysk teaterledare - Löwenhaupt. Se Lewenhaupt, sp. 294. - Löwenhjelm, svensk adlig släkt - Löwenhjelm, Karl Gustaf (före faderns adlande, 1725, Nordberg), grefve, kanslipresident - Löwenhjelm, Gustaf Karl Fredrik, grefve, krigare, diplomat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med litterära upplysningar i gratisprogrammen. 1902
upprättade lian ännu en Schillerteater, i norra delen
af Berlin (i f. d. Friedrich-Wilhelm-städtisches
theater), afiöst 1907 af Charlottenburgs
Schillerteater. L. gaf äfven litterär-musikaliska
soaréer och kammarmusikaftnar. Han utsaf tidskriften
"Die volksunterhaltung" (1898-1906), skref en
biografi öfver L. Tolstoj (1892; 2:a uppl. 1901)
och utgaf dennes samlade arbeten i tysk öfversättning
(1891 ff.).

Löwenhaupt. Se Lewenhaupt, sp. 294.

Löwenhjelm, svensk adlig släkt, härstammar från värmländske
prästsonen Gudmund Nordberg (f. 1C56, d. 1739 som
f. d. hofrättsråd i Göta hofrätt), som var sonsons son
af en till Sverige inflyttad vallon. Han adlades 1725
med namnet L. En af hans söner, Karl Gustaf L. (se L. 1),
blef 1747 friherre och 1762 grefve. Den grefliga ätten
utdog 1861 på manssidan med Karl Axel L. (se L. 3).

1. Karl Gustaf L. (före faderns adlande, 1725,
Nordberg; se ofvan), grefve, kanslipresident, f. 5
jan. 1701 på Ströms gård i Kila socken, Värmlands län,
d. 7 mars 1768 i Stockholm, blef, efter akademiska
studier i Uppsala (1717–19) och tjänstgöring inom
Göta hofrätt, 1729 häradshöfding "på Dal" och erhöll
1738 transport till dåv. Väster-Sysslets domsaga
i Värmland. Från 1738 framträder han å riksdagarna
som en af hattpartiets mera framstående män, verksam
särskildt i statsdeputationen. Vid 1740–41 års
riksdag var han led. af den krigslystna mindre sekreta
deputationen och af det förstärkta "sekretissimum"
samt utsågs till en af de tio deputerade, hvilka,
sedan man beslutit sig för krig mot Ryssland, fingo i
uppdrag att jämte landtmarskalken (Ch. E. Lewenhaupt)
på förhand bestämma fredsvillkoren. Det var L., som åt
de deputerade uppsatte de tre öfvermodiga skrifvelser,
hvilka förseglade lämnades till regeringen för att,
allteftersom kriget artade sig, brytas och läggas
till grund för fredsunderhandlingarna. Det härskande
partiet underlät icke att utmärka och befordra en
sådan vapendragare, så mycket mindre som L:s ovanliga
ämbetsmannaduglighet gjorde honom synnerligt lämplig
för högre värf. Han blef bankofullmäktig (1745–51),
en revisionssekreterarsyssla tillskapades åt honom
(1741), han insattes i lagkommissionen (1741–49),
utnämndes 1747 till justitiekansler och friherre,
erhöll s. å. den främsta platsen bland fullmäktige i
det nyinrättade Järnkontoret (han var stor bruksegare
i Värmland) samt utnämndes 1750 till president i
Svea hofrätt och 1751 till riksråd. Han hade vid den
tiden börjat i en och annan fråga skilja sig från
hattpartiets ytterlighetsmän. I rådet förde han vid
många tillfällen den formella laglighetens talan
samt utvecklade stor ifver, då det gällde att till
räddande af rikets ekonomiska
ställning inskränka, senare rent af förbjuda
brännvinsbränningen samt hämma den tilltagande
lyxen. (Den stränga öfverflödsförordningen af 4
nov. 1756 var ett verk af L. och riksrådet Karl
Lagerberg.) Till rådspluralitetens beslut att
indraga Sverige i krig med Preussen (1757) gaf han
visserligen för enighetens skull sitt bifall, men
uttalade otvetydigt som sin åsikt, att rådet i denna
sak öfverskridit sin befogenhet. Också var L. den
ende rådsherre, som undantogs från den skrapa, hvilken
vid 1760–62 års riksdag tilldelades rådet. Vid samma
riksdag belönades han med 20,000 dal. smt för sitt
gagnande arbete som ordf. i den för kriget inrättade
utredningskoimmissionen. 1762 blef L. grefve och
förordnades till ordf. i lagkommissionen. Till 1765
års ständer, då mössorna fullständigt togo makten,
författade han å regeringens vägnar den sekreta
propositionen öfver inrikes ärendena, hvilken
uppriktigt blottade det bedröfliga tillståndet. 9
sept. 1765 utnämndes L., efter Kl. Ekeblad, till
kanslipresident. Hans uppgift blef nu att utan
öfvergifvande af subsidieförbundet med Frankrike
verkställa ett försiktigt närmande till England och
Ryssland. Ett förbund med England undertecknades
också, 5 febr. 1766, men följden blef, att Frankrike
förklarade sig löst från sina förbindelser. – Det
ingalunda grundlösa, om ock öfverdrifna ryktet, att
L. vore mottaglig för utländskt guld, fördunklade i
någon mån det anseende han vann för ämbetsskicklighet,
driftighet, lärdom och vältalighet. L. var sedan 1746
led. af Vet. akad. och sedan 1762 Lunds universitets
kansler; i sistnämnda befattning verkade han nitiskt
för undanrödjandet af åtskilliga missförhållanden
vid lärosätet. Lofordade äro de tal L. höll
vid två tillfällen, då han nedlade presidiet i
Vetenskapsakademien: Tal om landtskölsel (1751)
och Tal om ungdomens uppfostran i ett välbestäldt
regemente (1767).

2. Gustaf Karl Fredrik L., grefve, den föregåendes
sonson, son till en af de "tre gracerna" vid
Adolf Fredriks hof, Augusta von Fersen, gift med
hof kanslern och ministern grefve Fredrik Adolf
L. (f. 1743, d. 1810), krigare, diplomat, f. 6
okt. 1771 i Stockholm, d. där 29 juli 1856. Han
uppfostrades 1781–87 jämte sin yngre broder Karl Axel
vid Strassburgs universitet, då en samlingsplats
för förnäma ynglingar från olika länder, såsom furst
Metternich m. fi. Enligt tidens sed hade han redan
helt späd inskrifvits i ett regementes rullor; efter
hemkomsten utnämndes han till löjtnant vid Lätta
dragonerna och vann jämväl anställning vid hofvet,
i konungens omedelbara närhet, samt erhöll således
rikt tillfälle att utveckla den ridderlighet och
älskvärdhet, som voro utmärkande drag i hans karaktär.
Med sitt regemente deltog han i 1788–90 års ryska
krig, därunder avancerande till ryttmästare, och var under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free