Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löwegren, Mikaël Kolmodin, ögonläkare - Löweit, miner. - Löwe-Kalbe. Se Löwe, W. - Löwen, tyska namnet på staden Louvain (se d. o.) - Löwen, svensk adlig släkt - Löwen, Karl Henrik von - Löwen, Axel, grefve, fortifikationsofficer, riksråd - Löwen, Fabian, friherre, militär, politisk partiman - Lövenbalk, dansk adlig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"De Hippokratiska skrifterna" (2 bd, 1909—10), för hvilket
arbete L. af Vet. akad. erhöll Letterstedtska öfversättningspriset.
1. C. G. J).
2. (R. T—dt.)
Löweit, miner., tetragonalt, hvit- eller gulaktigt,
vattenhaltigt dubbelsalt af sammansättningen 2 Na2
SO4, 2 Mg SO4, 5 H2O; finnes vid Ischl tillsammans
med anhydrit.
A. Hng.
Löwe-Kalbe. Se Löwe, W.
Löwen, tyska namnet på staden Louvain (se d. o.).
Löwen, svensk adlig släkt, härstammande från Estland,
blef naturaliserad i Sverige med bröderna Gerhard
och Fredrik Löwe. Den senare, d. som landtråd
i Estland, var en tapper krigare på Trettioåriga
krigets tid och under Karl X Gustafs dagar, då han med
en ringa styrka slog 30,000 ryssar och s. å., 1657,
blef generallöjtnant. Barnen kallade sig von Löwen. En
af Fredriks sonsöner, Otto Vilhelm v. L. (f. 1659,
d. 1712), hvilken 1698 blef öfverste för Upplands
regemente och som lär ha varit den förste, som
satte foten i land vid Karl XII:s landstigning å
Själland (1700), utnämndes 1705 till landshöfding i
Västerbotten och Lappmarken. Af hans söner, hvilka
kallade sig Löwen, blefvo Axel (se L. 2) friherre 1731
och grefve 1751 samt Johan (f. 1697, president 1755–65
i Kammarrevisionen och 1703–72 i Statskontoret,
d. 1775) och Fabian (se L. 3) friherrar, den
förre – hvars ätt utgick med honom själf – 1751, den
senare 1766. Adliga ätten är utgången. Den grefliga
ätten och den nu lefvande friherrliga (hvars hufvudman
skall bära namnet Trolle-Löwen) inneha
flera fideikommissegendomar i Södermanland. Släkten
immatrikulerades 1746 på estländska riddarhuset,
men är numera utslocknad i Estland.
1. Karl Henrik von L., sjömilitär, broder
till Otto Vilhelm von L. (se ofvan),
f. 22 maj 1666, d. 7 dec. 1741 i
Karlskrona, kom i sjötjänst 1680 och
befordrades efter hand till schoutbynacht
(1709), viceamiral (1715) och amiral (1719).
Han blef 1738 president i Amiralitetskollegiet.
L. hade 11 juli 1715 under en träffning med den
danska flottan Karl XII ombord å sitt skepp, "Öland".
2. Axel L., grefve, den föregåendes brorson,
fortifikationsofficer, riksråd, f. 1 nov.
1686, d. 25 juli 1772 i Stralsund, volontär vid
fortifikationen 1702, vann sin hufvudsakliga
militära utbildning i utlandet och blef 1712
svensk generalkvartermästarlöjtnant i de tyska
provinserna, utmärkte sig s. å. vid försvaret af
Stade, men blef under detsamma tillfångatagen af
danskarna. 1713 lyckades han undkomma och smög
sig nattetid genom de sachsiska posteringarna
fram till Stralsund (juli 1713). 1714 satte
han Wismar i defension, deltog 1715 i Stralsunds
försvar och befäste Rudön, invid nämnda stad.
Han utnämndes s. å. till öfverste och generalkvartermästare.
1716 deltog han i fälttåget i Norge och föll vid
Ringerikes prästgård ännu en gång i dansk fångenskap.
Utväxlad 1719, blef han s. å. generalmajor och direktör
af fortifikationen och uppgjorde som sådan plan till
åtskilliga befästningar, bl. a. vid Oxdjupet (se
Fredriksborg). 1731 blef han friherre. Hans
2:a giftermål (1735), med en dotter till Arvid
Horn, ansågs allmänt vara bidragande orsak
till hans vidare fortkomst. Han utnämndes 1737
till befälhafvande general i Finland och föreslog i
denna egenskap i sekreta utskottet vid 1738–39 års
riksdag iståndsättande af de påbörjade, föga lämpliga
fästningsverken vid Villmanstrand och Fredrikshamn,
men var också den förste, som väckte tanken på
anläggandet af en befäst hamn vid Helsingfors. Vid
samma riksdag användes han af hattpartiet till att
öfvertala sin svärfader Horn att inlämna ansökan
om afsked från kanslipresidentsbefattningen. För
sin medverkan lär L. ha fått löfte om en
plats i rådet, hvilken han också erhöll vid
de nya rådsutnämningarna 1739, då han lämnade
chefskapet öfver fortifikationen. 1743 sändes
L. jämte riksrådet E. Wrangel att affordra Adolf
Fredrik hans tronföljarförsäkran samt beledsaga
honom till Sverige. L. ansågs för en slug och fin
man. Ehuru vald af hattpartiet, intog han i rådet
en ganska själfständig hållning och röstade ofta mot
partiet. Delvis för att aflägsna honom ur regeringen
gjorde rådet honom 1748 efter Meijerfeldts afgång till
generalguvernör öfver Pommern. Han kvarstod i detta
ämbete samt som kansler öfver Greifswalds universitet
till 1766. – Sedan 1746 var L. led. af Vet. akad. och
hade 1751 erhållit greflig värdighet. En dottersons
son till L. var den franske teaterförfattaren A. de
Leuven (se denne).
3. Fabian L., friherre, den föregåendes
broder, militär, politisk partiman, f. 30
sept. 1699 i Stockholm, d. 19 dec. 1773, blef
1737 öfverste i holländsk tjänst och 1762 svensk
generalmajor. L. framträdde fr. o. m. 1742 års riksdag
som en af mössornas främsta män. Vid riksdagen
1746–47 var han medlem af partikonseljen och en
af utdelarna af ryska och engelska penningar. 1762
tog han vid riksdagen initiativet till adelns,
präste- och bondeståndens beslut att anmoda sekreta
utskottet om att sörja för en snar fred med Preussen
eller ett kraftigare fortsättande af kriget i
Pommern. Han blottade tillika den egenmäktighet,
hvarmed hattpartiet, under efterlåtenhet från
bankofullmäktiges sida, försänkt riket i gäld för
krigets skull, och han lyckades få sitt yrkande
på undersökning bifallet. Vid samma riksdag vann
han en plats bland bankofullmäktige och verkade
ifrigt för beviljandet af koncession åt det nya
Ostindiska kompani, som 1766 aflöste det gamla och
i hvilket L. själf blef direktör. Då vid 1766 års
riksdag den öfvervägande stämningen var för samtliga
bankofullmäktiges aflägsnande, begärde L. slutligen
– till utseendet frivilligt – afsked från sin
befattning som fullmäktig i banken. S. å. blef han
friherre.
2. (L. S. L. W:son M.)
3. (L.S.)
Lövenbalk, dansk adlig ätt, som enl. sägnen lär härstamma från en
oäkta son till Kristofer II och en adelsdam af ätten
Lunge. – Mogens L. till Tjele, d. 1536, hade 1525
från Skottland hemfört adelsdamen Genete Cragengelt
(d. 1567); men fienderna vägrade erkänna hans barns
arfsrätt, ehuru äktenskapets giltighet ådagalades
1554. Först 1571 åvägabragtes genom Fredrik II:s
medling en förlikning mellan sonen Knud L. och
fränderna, och hans äkta börd erkändes (stoff
till H. F. Ewalds roman "Den skotske qvinde paa i
Tjele"). Ätten utgick med Knud L. Ty till ätten i
L. hörde säkerligen ej, såsom förr uppgifvits,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
