Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 299-300 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löss, Anoplura, zool. - Löss (ty.), geol. - Lösskindchen (ty.). Se Lera, sp. 229. - Lössmännchen (ty.). Se Löss, geol. - Lösspant l. Löshäst, skpsb. - Lös sträng - Löståg, sjöv. - Löständer, Artificiella tänder l. Konstgjorda tänder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

299 Löss–Löständer 300

bakkropp, känner man 2 arter, hufvudlusen
(P. capitis; fig. 1), l-2 mm. lång, samt den ända
till 3,5 mm. långa klädlusen (P. vestimenti).
Den förra träffas framför allt på hufvudets
hårbevuxna del. De på håren fästa äggen (”gnetter”)
kläckas om 6–8 dagar, och efter ytterligare 18
dagar är djuret fullvuxet. Klädlusen, som af en
del författare ej anses till arten skild från den
förra, lefver på de med blott småhår beklädda
delarna af bålen. Den lägger sina ägg i vecken eller
vid sömmarna af kläderna. Det torde egentligen
vara denna art, som framkallat talet om den mystiska
s. k. lussjukan (se Ftiriasis). –
Flatlusen (Phthirius pubis; fig. 2) har kort,
från den öfriga kroppen otydligt afsatt bakkropp.
Denna art lefver på de hårbevuxna omgifningarna
till könsorganen, stundom äfven i armhålorna,
skägget och ögonbrynen.
G. A–z.

Löss (ty.), geol., en gulgrå till ljusbrun,
kalkhaltig, vanligtvis oskiktad, homogen finsandig lera
af kvartär ålder. Den genomdrages af hårfina
vertikala rör (efter växtrötter) och visar stor benägenhet
att förklyftas vertikalt. Ej sällan innehåller den
sekundärt bildade, skiktvis anordnade kalkkonkretioner,
s. k. lössmännchen, som orsaka en
viss lagring. Lössen innehåller lämningar förnämligast
af stäppdjur och stäppväxter, såsom ben
af stäppantilopen, vildhästen, stäppmurmeldjuret
m. fl. gnagare o. s. v. samt skal af mollusker,
förnämligast landsnäckorna Helix hispida, Pupa
muscorum och Succinea oblonga. Lössaflagringarna,
som vanligen nå en mäktighet af 10–50 m.,
på sina ställen, såsom i norra Kina, flera hundra
m., uppträda hufvudsakligen inom vidsträckta
slättområden, breda dalar och andra sänkor. Löss
har stor utbredning inom alla världsdelar, framför
allt i Asien, särskildt norra Kina (se fig. 1), där
den kallas gula jorden, väl känd genom F. von
Richthofens mästerliga skildringar.

Fig. 1. Lösslandskap i Shansi, norra Kina.

I Europa har
löss stor utbredning bl. a. inom Rhens och Donaus
breda dalar, på de ungerska och delvis äfven polska
slätterna, öfverallt utanför den sista nedisningens
gränser (se Kvartärperioden, fig. 1). Den
saknas därför t. ex. i norra Ryssland,
Fennoskandia, England o. s. v. Det ges äfven löss af
interglacial ålder. På grund dels af sitt uppträdande,
t. ex. genom att inom flera områden bilda
vattendelaren, dels ock af sin nyssnämnda fauna
och flora är löss att anse som ett hufvudsakligen
eoliskt l. luftsediment, det finaste stoftet af
vittrings- och nötningsprodukter, som af stormar
bortförts från stormcentra (mest ökenområden) och
aflagrats inom lugnare (framför allt stäpp-) områden,
där f. ö. nederbörd och vegetation bundit stoftet.
En del geologer håller före, att löss bildats äfven
i sjöar. Norra Kinas lössaflagringar äro ojämförliga
i utsträckning och storslagenhet. De genomdragas
af otaliga, ofta af lodräta väggar begränsade,
mestadels oöfverkomliga, djupa erosionsklyftor,
hvilkas bredd ibland uppgår till blott 1 à 2 m.
mot ett djup af 10–20 m.

Fig. 2. Lössboningar i Kina.

Millioner människor
ha här gräft sina boningar (se fig. 2) i väggarna
och odla med framgång platåerna, ty lössaflagringarna
bilda inom klimatologiskt gynnsamma trakter
en mycket fruktbar jordmån (jfr Kvartärperioden).
H. M–e.

Lösskindchen (ty.). Se Lera, sp. 229.

Lössmännchen (ty.). Se Löss, gcol.

Lösspant 1. Löshäst, skpsb., på ett träfartyg
ett spant, som består af endast en timmerring (se
Spant).
C. K. S.

Lös sträng kallas en sträng på stråkinstrument,
gitarr m. m., då densamma skall ljuda med sin
egen ton, således utan någon fingersättning därpå.
Vid utsatt fingersättning öfver noterna betecknas
lös sträng med ⚙.
A. L.*

Löståg, sjöv., ett tåg, som icke för tillfället
nyttjas och som icke är på något sätt fastgjordt.
Ett dylikt kortare tåg kallas lösända.
L. H.*

Löständer, Artificiella tänder 1.
Konstgjorda tänder användas i st. f.
förlorade naturliga tänder. De konstgjorda tänderna
äro till lika mycket för nyttan som för utseendet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>