Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Länsväsen - Läntagare. Se Länsväsen. - Läplantering, trädg. - Läpp (lat. la'bium). 1. Anat. - Läpp. 2. Bot. Se Jungfru Marie hand och Labiatæ. - Läpp. 3. Mus. Se Labium. - Läpp. 4. Sjöv. - Läppbjörnen, Ursus labiatus, zool., annat namn på jonglörbjörnen (se Björn, sp. 573). - Läppblomfamiljen, bot., namn på fam. Labiatæ. - Läppceller l. Slutceller, bot. Se Klyföppningar, sp. 362. - Läppfiskar, zool. Se Bergfiskar. - Läppkankroïd, med. Se Kräfta, sp. 143. - Läppkontakt, fonet. Se Kontaktsläge, sp. 895. - Läppkräfta, med. Se Kräfta, sp. 142. - Läppljud. Se Labialer. - Lärad (fnod. Læráðr), nord. myt. - Lärare. Se Suppl. - Lärarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ensamt 1651–53 tillkommit 246,000 dal. smt. Mot
en ökning under hela förmyndartiden 1632–44
af omkr. 21,000 dal. smt stod således under
Kristinas egen regering en tillväxt af omkr. 500,000
dal. smt. Omkr. 1/3 af den ordinarie räntan i Sverige
och Finland var dåmera afsöndrad, i de utrikes
provinserna ännu mera. Det var denna donationernas
oerhörda utveckling i förening med tvisterna
mellan skattebönderna på de bortdonerade godsen och
donationsemottagarna om deras inbördes rättigheter,
som framkallade det nya länsväsendets fall genom
reduktionerna (se d. o.). I fråga om skatteböndernas
ställning till donatarierna hade emellertid Axel
Oxenstierna arbetat för en reglering, som 1652 ledde
till en fixering af böndernas skyldigheter emot
frälsemännen på de afsöndrade hemmanen.
Äfven efter 1600-talets reduktioner ha
former af länsväsen kvarstått i den svenska
statsförvaltningen. Militiehemmanen å det efter hand
upprättade indelningsverket (se Indelta armén och
Krigsfolksjordeböcker) likasom ock boställen inom
andra förvaltningsområden äro intet annat än ett
slags "län på tjänst" och kronoarrenden ett slags
"län på afgift".
Om det svenska länsväsendet under medeltiden se
K. G. Styffe, "Bidrag till Skandinaviens historia
ur utländska arkiver" (1859–84) och "Skandinavien
under unionstiden" (3:e uppl. 1911). För nyare
tiden se särskildt H. Forssell, "Sveriges inre
historia från Gustaf den förste" (1869–75), och
S. Clason, "Till reduktionens förhistoria: Gods-
och ränteafsöndringarne och de förbudna orterna"
(1895).
1. S. B. 2. S. C.
Låntagare. Se Länsväsen.
Läplantering, trädg., plantering af träd och buskar
till skydd mot starka och kalla vindar. Den göres
helst af barrträd, emedan sådana lämna skydd
äfven under vintern. På ställen, som äro mest
utsatta för blåst, användas åtminstone ytterst mot
vindsidan sådana träd som bergfur (Pinus montana)
eller hvitgran (Picea alla). Bland löf-bärande
träd och buskar, som bäst tåla stark blåst, märkas
hagtorn, oxel och afvenbok, vidare alm och bok. En
högre häck af någon bland ofvan-nämnda växter
kan tjänstgöra som läplantering, men i vanliga
fall upptager läplanteringen en bredare remsa,
ej tätare planterad än att hvarje träd eller
buske får plats att utveckla grenar åt alla håll.
C. G. J).
Läpp (lat. la’bium). 1. Anat., i allmänhet en
framstående kant kring gropar eller öppningar
till hålor (t. ex. höftledpannan, lifmodern,
kvinnoblyg-den, "blygdläppar’’’, m. fl.);
företrädesvis, enligt vanligt språkbruk, de veck. som
omge och bilda munöppningen. - 2. Bot. Se Jungfru
Marie hand och L a b i a t se. - 3. Mus. Se L a-b i
u m. - 4. Sjöv.} en med eller icke med block-
Läpp med och läpp utan blockskifva 1. trissa.
skifva 1. trissa försedd, vinkelformad tingest af trä
eller metall ("en i ena ändan öppen s k i f t a s k"
på sjömansspråket), hvari bukten af en tross
(löpare) kan direkt inläggas. 4.
n. w-l. Läppbjörnen, Ur sus labiatus, zool.,
annat namn 1 på j o n g l ö r b j ö r n e n (se
Björn, sp. 573). Läppblomfamiljen, bot., namn på
fam. Labiatce. Läppceller 1. Slutceller, bot.
Se K l y f-; öppningar, sp. 362. i Läppfiskar,
zool. Se Bergfiskar. \ Läppkankrold, med.
Se K.räf ta, sp. 143.
Läppkontakt, jonet. Se K o n t ak t s l ä ge,
sp. 895.
Läppkräfta, med. Se Kräfta, sp.
142. Läppljud. Se L a b i a l e r.
1 Lärad (fnod. Lcerdör), nord. myt., ett träd, som ;
öfverskyggar Valhall och hvars kvistar afbitas af
! geten Heidrun och hjorten Eiktyrner. Se vidare :
Yggdrasil och S. Bugge, "Studier över de | nord. gude-
og heltesagns oprindelse". Th. W.* Lärare. Se Suppl.
Lärarinna, enskild och vid skola.
I Sverige torde med försvinnande få undantag
ej före reformationen ha förekommit speciella
lärarinnor och då endast i kvinnliga handaslöjder
och andra praktiska kunskaper (t. ex. sårbehandling
och medicinsk ört-beredning). Och ännu mycket
längre fram i tiden var det hufvudsakligen manliga
lärare, som meddelade vidare eller inskränktare
undervisning åt flickor. Först torde undervisningen
åt flickor i hemmet anförtrotts åt s. k. guvernanter:
enskilda flickskolor i egentlig mening hörde nog till
de yttersta sällsyntheterna, om de alls förekommo
före 1830-talet (jfr Wallinska flickskolan).
Hade man ej råd att ensam eller tillsamman med
andra hålla en "guvernant", fick man lita till de
i staden och ännu mera på landsbygden
verksamma "skolmostrarna" ("moster" brukades,
som flerstädes ännu i dag, i st. f.
"tant", sålunda äfven om ej besläktade kvinnor).
Detta såvida flickorna ej skickades i
folkskolorna (se Föl k-skola), hvilket ej på
långt när alltid var fallet, eller de, som ofta
hände, lämnades alldeles utan skrif- och läskunskap.
Nu är det obligatoriskt (och l detta ej blott på
papperet), att äfven flickor må-i ste inhämta
åtminstone hvad som läses i vanliga | folkskolor.
Kvinnor ha tillsvidare blifvit lärarinnor j (om
ock i inskränktare mån) både vid universitet |
(docenter, vikarierande professorer),
allmänna i läroverk (v. adjunkter, extra
lärare, öfningslära-j rinnor) och vissa fack- och
specialskolor; vid folk-! skolor kämpa de i sammanhang
med kvinnorörelsen (se d. o.) att t. o. m. kunna bli
öfverlärare. Vid folkskollärarinneseminarier kallas
lärarinnorna a d-I junkter. Lärarinnor och
föreståndarinnor äro de officiella titlarna vid
Högre lärarinneseminariet, vid Blindinstitutet
och blindskolorna, så ock vid de statsunderstödda
flicksko-i lorna, enligt kung. 29 okt. 1909. Äfven
folkskole-; stadgan benämner med folkskolans
undervisning | sysselsatta kvinnor lärarinnor.
Jfr om lä-I rarinnors kompetens, aflöning
och pensionering ! Skolväsen, Lärarinnornas
pension s-! anstalt, Lärarinnornas
pensions-förening, Pensionsinrättningen för
lärarinnor vid Sveriges högre skolor för
kvinnlig ungdom, Folkskola, Folkskollärarnas
p e n s i o n s i n r ä 11-! ning och
Folkskollärarseminarium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
