Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lytton, Edward George Earle Lytton Bulwer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Lytton
132
sinnig, men lössläpptes efter några veckor och
fortsatte under åratal sina angrepp på mannens
karaktär, bl. a. i en senare roman, "The world
and his wife" (1858). Hon öfverdref betydligt, men
L. var icke någon mönstergill äkta man, och båda
voro alltför häftiga naturer för att kunna lefva
lyckligt tillsammans.
L. fortsatte emellertid rastlöst sin verksamhet. Han
talade i parlamentet för reformbillen och för
minskning af stämpelskatten på tidningar. Vid
ministerkrisen 1834 utgaf han en ströskrift,
som öfvade stort inflytande, A letter to a late
cabinet minister ön the present crisis, på grund
af hvilken lord Melbourne erbjöd honom en plats i
sin ministär. Han afböjde emellertid, då det skulle
hindrat hans författarskap. 1834 utkom dikten The
pilgrims of the Rhine, som emellertid var för tysk
till sin anda för att slå an på engelsmännen. Därefter
kastade han sig på den historiska romanen och
uppnådde en storartad framgång med The last days of
Pompeii (1834) och Rienzi (1835), hvilka beteckna
höjdpunkten af hans rykte och författarskap. Hans
följande romaner, Ernest Maltravers (1837) och dess
fortsättning Alice, or the mysteries (1838), ge
ypperliga psykologiska skildringar ur det engelska
lifvet och mottogos med nästan lika stormande
framgång. Andra romaner från denna tid äro Leila, or
the stege of Granada (1838) och Calderon, the courtier
(1838). Redan 1831 hade L. slagit sig på journalistik
och öfvertagit redaktörskapet för "The new monthly",
men uppgaf det följande år; 1841, s. å., som han
utgaf romanen Night and morning, återupptog han denna
tanke och startade "The monthly chronicle", där han
publicerade Zicci, det första oafslutade utkastet
till Zanoni (1842), en mystisk roman, som skildrar
rosenkreutzarnas fantastiska samfund och följdes
af The ill omened marriage (1842). Under dessa år
eröfrade han äfven scenen. Hans arbeten för teatern
omfatta, utom en dramatisering af "Eugene Aram", The
duchess de la VaHiére (1836) samt The lady of Lyons
(1838), jämte Money (1840; "Penningen", 1842) det
bästa af hans stycken, hvilket alltjämt hållit sig
på scenen, dessutom Richelieu (1839; uppf. i Sverige
1840), The sea captain (1840), hvilket drama föll,
hvarför han 1869 omskref det till The rightful heir,
Not so bad as we seem (1851) och Wolvole (1869). Trots
sentimentalitet och förkonstling ha dessa dramer
haft stor framgång och vittna om stort sinne för
scenens fordringar. Omkr. 1838 stod L. på höjden
af sin popularitet. Han utnämndes till baronet och
ärfde vid moderns frånfälle familjeerodset Knebwortb,
som representerade en betydande förmögenhet. Han
lade nu Lytton till sitt förra namn. 1841-52 hade
han icke plats i parlamentet, utan tillbragte sin
mesta tid på resor. Hans litterära verksamhet var
mindre omfattande än förut, men alltjämt betydande
för en man, som skrifvit så mycket. 1843 utgaf han
The last of the barons, af många betraktad som hans
bästa historiska roman. Under 1840-talet utgaf han
äfven åtskilliga lyriska arbeten: Poems (1842), Poems
and ballads (1844), en samling öfversättningar af
hans älsklingsskald Schiller; The new Timon (1846),
en satir mot Tennyson, som ej blef honom svaret
skyldig. Där-
på följde hans romantiska epos King Arthur (1849),
af hvilket han väntat sig mycket, men som föll till
jorden, hvarför han omarbetade det 1870. Äfven hans
romaner Lucretia, or the child-ren of the night, en
fasansfull historia om en gift-blanderska (1847),
och Harold, the last of the Saxon kings mottogos
med mycken ovilja af kritiken, som icke utan skäl
ställde i fråga deras moralitet. Under tiden hade
Dickens uppträdt och genom sina romaner gifvit smaken
en mera borgerlig och realistisk karaktär, hvilken
genom sin humor och sin sunda lifsåskådning utgjorde
en stark reaktion mot den hyperromantiska riktning,
som L. i mångt och mycket representerat. L. slog då
äfven in på denna väg och gaf i romanen The Caxtons,
a family picture (1849) en humoristisk skildring ur
engelskt lif, som blifvit en af hans mest uppskattade
böcker. Ett slags fortsättning på denna roman utgör
My novel, or varieties of eng-lish life (1853).
Emellertid hade L. 1852 åter uppträdt på den
politiska banan, men nu som högerman. Redan 1851
hade han skrifvit Letter to John Bull, där han sökt
visa farorna af spannmålslagarnas upp-häfvande. lian
bröt med frihandlarna och invaldes som protektionist
i underhuset för Hertford-shire. Hans vältalighet
gjorde honom till en gärna hörd talare, som hade
stort inflytande. 1858-59 var han kolonialmiuister i
lord Derbys andra tory-rninistär och upphöjdes till
belöning för sina tjänster 1866 till peer under namn
af baron Lytton of Knebworth. Efter åtskilliga års
tystnad utgaf L. What will lie do with it? (1858),
den mystisk -spiritualistiska romanen A stränge
story (1862), The löst tales of Miletus (1866);
1871 följde The coming race, en fantastisk roman, i
hvilken han utkastar bilden af framtidens mänsklighet,
The Parisians (1873), en skildring af Paris under
belägringen och kommunen, Kenelm Chillingly samt den
efter hans död af sonen utgifna Pausanias, the Spartan
(1876). - Utom ofvan anförda arbeten af L. kunna
ytterligare nämnas The odes and epodes of Horace, a
metrical translation (1869), Kngland and the english
(1833), en samling satiriska essayer, The student
(1835), utgörande litterärt filosofiska afhandlingar,
Athens, its rise and fall (2 bd, 1837), en historisk
skildring utan större värde, Caxtoniana, or essays ön
lijer literatur e, and manners (2 bd, 1863). Sonen
(se L. 2) utgaf Speeches of Lord Lytton (2 bd,
1874). L:s arbeten äro utgifna i flera upplagor. En
samlad upplaga är "The Knebworth editi n" (38 bd,
1873-75). Romanerna ha vunnit spridning i alla länder;
i Sverige, där samtliga hans romaner med undantag af
"The Caxtons" äro öfversatta, har han varit en af de
mest läste engelske romanförfattarna. Strödda tankar
ur hans skrifter utgaf C. Kent 1883 under titeln
"The wit and wisdom af Edward Bulwer, lord L."
L. var en man af ovanlig energi och sällsynt
smidighet. Under en dandys låter dolde han inför
publiken den beslutsamhet och kraft, hvarmed han
fullföljde sin litterära och politiska karriär. Genom
sitt våldsamma arbete slet han ut sig, så att hans
hälsa långt före hans död var allvarligt un-dergräfd,
utan att detta inverkade på själens lif-aktighet. Han
var en man af stor beläsenhet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
