Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyttelton, Alfred - Lüttich, stad och provins. Se Liège - Lüttichau - Lüttichau, Tönne - Lüttichau, Matthias - Lüttichau, Kristian Ditlev - Lyttkens - Lyttkens, Ivar - Lyttkens, Ivar Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(unionistisk) medlem af underhuset, som han sedan,
med afbrott för några månader 1906, alltjämt
tillhört. L. var okt. 1903-dec. 1905, efter
Chamberlain, kolonialminister i Balfours ministär och
har sedan hört till unionistoppositionens ledande
män. Som kolonialminister utfärdade L. i mars 1905
en författning med begränsad själfstyrelse för
Transvaal, hvilken dock efter liberalernas valseger
1906 snart ersattes af en ny författning med full
parlamentarisk själfstyrelse. L. gjorde sig i yngre
år känd som en af Englands allra främsta idrottsmän
(särskildt kricket- och tennisspelare).
Lüttich, stad och provins. Se Liége.
Lüttichau, mecklenburgsk adelsätt, som på 1600-talet
kom till Danmark.
1. Tönne L., f. 1744, d. 1805, var
först officer, studerade i Göttingen och Oxford (där
1768 juris doktor) och blef senare egare af godset
Aakjær nära Aarhus. Han var en skicklig landtbrukare,
men hade stor själfkänsla och höll strängt på
sitt stånds rättigheter samt skydde ej våldsamma
utfall mot myndigheterna. Förbittrad öfver de
stora landboreformerna 1788, var han 1790 med om att
öfverlämna 103 jylländska godsegares s. k.
"tillidsskrift" härom till kronprinsen-regenten
(sedermera Fredrik VI), men mötte hos honom
bestämdt afslag. I en motskrift mot bondesakens
förespråkare, K. Colbjörnsen, riktade han så
skarpa angrepp mot denne, att han dömdes att
bota 1,000 rdr. Han drog därefter till Tyskland,
blef tysk riksgrefve och geheimeråd i Braunschweig.
2. Matthias L., f. 1795, d. 1870, blef 1810 löjtnant
vid artilleriet, 1836 batterichef och 1846 major.
Han ärfde 1819 godset Store Grundet vid Vejle,
var 1836-46 konservativ led. af Viborgs
ständerförsamling och 1848-49 kungavald medlem
af den grundlagstiftande riksförsamlingen (en
af de tio, som protesterade mot grundlagen), hade
1851-64 säte och stämma i landstinget och var 1857-63
kungavald medlem af riksrådet samt dec. 1854-maj
1856 krigsminister. I slaget vid Isted 1850 anförde
L. den ena divisionens artilleri, blef 1861 chef
för artilleriet och anförde det som generallöjtnant
1863-64 i Dannevirkeställningen. Han röstade i febr.
1864 i krigsrådet mot positionens utrymmande och
var sedan en kort tid härens högste befälhafvare,
men deltog ej i den öfriga delen af kriget.
3. Kristian Ditlev L., f. 1832, blef
1849 student, men öfvergick snart till landtbruket
och kom 1862 i besittning af stamgodset
Tjele nära Viborg. Han visade sig snart som en
utmärkt landtbrukare, var 1866 en bland stiftarna af
Hede-selskabet och fick många förtroendeuppdrag: han
var 1869-74 medlem af Viborgs amtsråd, 1884-93
ordf. i de jylländska landboföreningarna och 1899-1908
i Hedeselskabet. 1887-98 var han folketingsman
och aug. 1894-maj 1897 finansminister i
Reedtz-Thotts ministär.
Lyttkens, svensk släkt, hvars äldste med säkerhet
kände stamfader, som skref sig Lütken, var
ryttmästare under Karl XILs regering. 1. Ivar L.,
ryttmästaren Lütkens sonsons son, landthushållare,
kommunalman, politiker, f. 22 jan. 1823 på Brollsta i
Össeby-Garns socken, Stockholms län, d. 30 iuni 1899
å Skedala i Snöstorps socken, Halland, egnade sig
efter studier vid Teknologiska
institutet åt landtbruk och fullkomnade sig för
sitt yrke bl. a. genom flerårig vistelse i Tyskland
i början af 1840-talet, då han äfven efter aflagd
examen inskrefs som student vid universitetet
i Greifswald. Hemkommen, anställdes han som
förvaltare å Börringe i Skåne och studerade, på
uppdrag af dess egare, grefve Beck-Friis, okänd och
förklädd till arbetare, bränneridriften vid Bjerres
bränneri i Köpenhamn, hvartill eljest främlingar
nekades tillträde. Efter hemkomsten anlade han
ångbrännerier å Börringe och Ebbesjö i Skåne,
de första i sitt slag i Sverige. 1850 inköpte han
egendomen Skedala i Halland. L. deltog lifligt i
sin orts allmänna angelägenheter, tillhörde från
1869 hushållningssällskapets förvaltningsutskott
och under en lång följd af år landstinget (1887 -97
som vice ordf.) samt bidrog verksamt till skapandet
af Skåne-Hallands och Halmstad-Bolmens järnvägar
och var 1886-99 verkställande direktör i den senare
järnvägens aktiebolag. 1870-93 representerade han
Halmstads och Tönnersjö härad i Andra kammaren, nära
anslutande sig till länskamraten Karl Ifvarsson,
i likhet med hvilken han städse yrkade på sträng
sparsamhet i statsförvaltningen, värnande af
medborgerliga rättigheter samt utsträckt politisk
och kommunal rösträtt, men kämpade mot tullskydd
å landtmannaprodukter. Han hade 1872-74 plats
i konstitutionsutskottet och 1871, 1875-76 samt
1878-87 i bankoutskottet (sistnämnda period som vice
ordf.). Kraftig och orädd i sitt yttre uppträdande
samt skarp och fyndig i repliken, stod han i
debattens hetaste eld, och när protektionisterna
1888 nått en knapp majoritet i kammaren, sattes
L. utom utskottsarbetet. När efter 1890 års
val hans meningsfränder fått vind i seglen,
insattes L. 1891-92 i statsutskottet och var
1892-93 led. af talmanskonferensen. Han var 1873
statsrevisor och blef 1879 led. af Landtbruksakad.,
hvarjämte han anlitades för kommittéerna för förslag
till ny brännvinstillverkningsförordning (1871),
till maltdrycksbeskattning (1877) och till lag för
enskilda banker (1881).
2. Ivar Adolf L., den föregåendes son, skolman,
språkforskare, f. 19 jan. 1844 i Gustafs församling,
Lunds stift, blef student i Lund 1862, filos.
doktor 1868, läroverksadjunkt i Lund 1869
och docent i zoologi där 1870. Han blef 1876
folkskoleinspektör i Norrköping samt var 1901-11
kansliråd och byråchef i Ecklesiastikdepartementet
för ärenden ang. folkundervisningen. L. har varit
led. af en mängd kommittéer, såsom för utarbetande af
läroverksstadga 1874, för granskning af läroböcker för
folkskolorna 1885-87, för omarbetning af normalplanen
för undervisning i folkskolorna 1888, för omarbetning
af läsebok för folkskolan 1889 -92, för utarbetande af
folkskolestadga för rikets större städer 1894-95. Han
var lekmannaombud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
