Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lydda - Lyddeköpinge, socken. Se Löddeköpinge - Lyddeån. Se Käflingeån. - Lyddit - Lüdeke, Christoph Wilhelm - Lüdeke, Johan Anton August - Lydeke Abelsson - Lydekini anteckningar. Se Landskapslagar, sp. 1019. - Lydekker, Richard - Lydenburg - Lüdenscheid - Lüderitz, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Petrus botar där den lame Eneas, Apg. 9: 32
ff.) Under den senare kejsarperiodcn hette staden
Dios-polis och blef säte för en biskop. Efter
Jerusalems fall fick den en rabbinskola. 415 hölls
där en synod, på hvilken Pelagius försvarade
sina åsikter. Nu är El-Ludd en stor by och
till namnet säte för en grekisk biskop, som
emellertid residerar i Jerusalem. Grek.-ortodox
S:t Georgskyrka (förr moské). Omkr. 4,000 inv.
(J. F. N.)
Lyddeköpinge, socken. Se Lödde köping
e. Lyddeån. Se K ä f l i n g e å n. Lyddit, ett
af engelska staten som sprängladdning i granater
användt sprängämne. Lydditen (uppkallad efter
tillverkningsorten, Lydd, i grefsk. Kent) utgöres
af gjuten pikrinsyra (se d. o.) och kom första
gången till användning i boerkriget 1899, hvarvid
den dock till följd af ofullkomliga tändanordningar
ofta gaf dåliga krevader. E- S-m. Lii’deke. 1. C
h ri s t o p h W i l h e l m L., tysk präst,
litteraturhistoriker, f. 1737 i Schöneberg,
Altmark, d. 1805 i Stockholm, var 1758-68 bosatt i
Smyrna som därvarande lutherska församlings förste
själasörjare, sedermera kyrkoherde vid en församling i
Magde-burg. 1773 blef L. andre och 1774 förste pastor
vid Tyska församlingen i Stockholm. L. skapade sig
ett namn mindre genom predikningar och andliga
tal än genom Be-schreibung des turki-sclien
reichs (3 dlr, 1771-89) och i synnerhet genom
AHgemei-nes schwedisches ge-lehrsamkeits archiv
(7 dlr, 1781-96), en med ovanlig sakkunskap och
fullständighet utförd framställning af hela den
svenska bokvärlden under Gustaf III:s tid samt
än i dag en oumbärlig litteraturhistorisk och
bibliografisk källa. Om sin församling inlade
L. flerfaldiga förtjänster. Bl. a. utgaf han i
förening med pastor Hachenburg en ny redaktion af
Deutsches stockholmisches gesangbuch (1801).
2. Johan Anton August L., den föregåendes son,
historisk forskare, boksamlare, f. 1772 i Magdeburg,
d. 1838 i Stockholm, blef student i Uppsala 1788,
filos. mag. i Göttingen 1798, e. o. hofpredi-kant
1801 och pastor vid Tyska församlingen i Norrköping
1802, hvilken befattning han 1807 utbytte mot den af
andre pastor vid Stockholms Tyska församling. 1817
blef han ensam pastor i denna församling och 1818
teol. doktor. Redan som student visade L. sig som en
allvarlig specialforskare genom Dissertatio historica
de ecclesia teu-tonica et templo S:tce Gertrudis
stockholmiense
(1791) och fortsatte med oförtruten flit sina
undersökningar öfver detta ämne. Frukten af sina lärda
mödor nedlade L. hufvudsakligen i arbetet Denkmal der
wiedereröffnung der deutschen kirche in Stockholm
(1823), som ger underrättelser om tyska i Sverige
bosatta släkter och deras förgreningar. F. ö. utgaf
L. några tal och predikningar. Hans utomordentligt
rikhaltiga och dyrbara boksamling, innehållande
omkr. 600 handskrifter och öfver 14,000 band,
såldes 1840. l o. 2. -rn.*
Lydeke Abelsson, biskop, f. i Nyköping af svensk
frälsesläkt, d. 1487, var 1450 kanik och syssloman
vid domkyrkan i Västerås och under de följande åren
tillika kyrkoherde i Munktorp. Han förekommer 1464
som electus till biskopsstolen i Västerås och lär ha
fått sin konfirmation 1466. Han var en nitisk biskop
och patriotisk rådsherre, värderad af Karl Knutsson
och Sten Sture. Af dessa samt genom försäljning af
indulgensbref skaffade han medel till reparation och
tillbyggnad af Västerås’ domkyrka, och biskopsstolen
vann under hans tid stor tillökning i egodelar.
Lydekini anteckningar. Se Landskapslagar, sp. 1019.
Lydekker [li’deko], Richard, engelsk zoolog,
f. 1849, var 1874-82 anställd vid Indiens geologiska
undersökning. Han är en af de bäste kännarna af
såväl lefvande som fossila däggdjursarter och har
utvecklat en häpnadsväckande stor verksamhet rörande
dessa djurs beskrifning. Här kunna blott några af
hans större skrifter nämnas: Indian tertiary and
posttertiary vertebrata (1880-86), katalogerna öfver
fossila däggdjur, fåglar och kräldjur i British museum
(10 dlr, 1885-91), A manual of palceontology (tills,
med Nicholson, 2 bd 1889), An introduction to the
study of mam-mals living and extinct (tills, med
W. H. Flower, 1891), Contributions to the knowledge
of the fossil verlebrata of Argentina (1893), A
handbook of the Marsupialia and Monotremata (1894),
A geographical history of mammals (1896), The deer of
all lands (1898) och Wild oxen, sheep and goats of all
lands (1898). Alltsedan 1887 författar L. de årligen
utkommande berättelserna öfver däggdjurslitteraturen i
"Zoological records". L-e.
Lydenburg [le’]-], stad i Transvaal, Syd-Afrika, vid
Pretoria-Delagoajärnvägen. 1,523 inv. (1904). L.,
som är hufvudort i ett guldfält, anlades 1846 af
boerna och blef hufvudstad i ett distrikt, som då
omfattade hela östra delen af Transvaal. 1856 skilde
sig boerna i L. från de öfrige och proklamerade en
själfständig republik, som 1860 inkorporerades i
Sydafrikanska republiken. Guld upptäcktes nära staden
1869, och 1873 började där den första framgångsrika
bearbetningen af ett guldfält i Transvaal.
Wbg.
LiTdenscheid [-Jajt], stad i preussiska
reg.-omr. Arnsberg (Westfalen), i västra delen
af Sauerland, på högslätten mellan Volme och
Lenne. 32,301 inv. (1910). Realgymnasium samt
realskola. Tillverkning af tenn-, järn-, mässings-
och nysilfver-artiklar samt elektrotekniska
artiklar. Bredvid staden ligger landskommunen
L. (9,913 inv. 1905) med tråddrageri, grof- och
klensmide m. m. (J- F- N.)
Li^deritz, Gustav, tysk kopparstickare, f. 1803,
d. 1884, var lärjunge af Buchhorn i Berlin och
Richomme i Paris, hvarjämte han i London stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
