Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lübeck 2. Staden Lübeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med breda gator. Flera privathus äfvensom nästan
alla kyrkorna och de allmänna byggnaderna äro
vackra prof på medeltidens byggnadsstil. De
förnämsta bland stadens 9 protestantiska kyrkor äro
domkyrkan (fig. 2; delvis från 1170-talet) och
Mariakyrkan (fig. 3; från 1276—1310, en bland
de vackraste äldre gotiska kyrkorna i Tyskland),
båda med värdefulla konstskatter.
Katarinakyrkan (grundlagd 1335) hörde till det forna
minoritklostret, i hvars byggnad nu befinna sig
Katharineum (gymnasium och realgymnasium) samt
stadsbiblioteket (omkr. 153,000 bd, hvaraf 900
inkunabler). Den nyaste kyrkan är S:t Gertrudskyrkan,
byggd 1908—10. En märklig byggnad är råd- och
börshuset (se fig. 3 och bild å pl. XIII till art.
Byggnadskonst), vid torget i stadens midt.
Det härstammar från skilda tider; den vackraste
delen är den södra, 1342—44 byggda flvareln.
Under rådhuset ligger vinkällaren, ett intressant
byggnadsverk. Bland byggnader må äfven nämnas
Holstenthor (1476; fig. 5) och Burgthor samt
Schiffergesellschafts hus (fig. 4), som fordom var
sjöfartsidkarnas gilleshus. Den 1893 fullbordade
museibyggnaden innehåller stora samlingar af olika slag samt
handels- och industrimuseum. Af
undervisningsanstalter märkas det gamla berömda Katharineum
(se ofvan), reformrealgymnasium med realskola,
realskola, lärar- och lärarinneseminarium, flera
offentliga och privata flickskolor, flera yrkesskolor
(bl. a. navigationsskola och maskinistskola,
handelsskolor m. m.). L. har ock ett rikt statsarkiv,
som utgifvit flera stadens och hansans historia
belysande publikationer ("Hanserezesse",
"Hansesches urkundenbuch" m. fl.). L. eger många och
rika välgörenhetsinrättningar, såsom
Fattiganstalten med stort jordområde och ett kapital på omkr.
1,5 mill. mark; S:t Johannis jungfrustift
(grundlagdt redan 1177), efter reformationen
försörjningsanstalt för obemedlade borgardöttrar, och
Helgeandshospitalet, där fattiga borgare och borgaränkor
få fri försörjning. Båda stiftelserna ha stora
jordegendomar. Evang. fosterlandsstiftelsen har i L.
sjömansmission och svenskarna egen
gudstjänstlokal. L. hade 1910 98,656 inv. Industrien är
visserligen ej obetydlig (skeppsbyggeri,
maskinverkstäder, tillverkning af brännvin, öl,
tobaksvaror, tvål, konserver m. m.), men handel och
sjöfart äro stadens hufvudnäringar. L. är en viktig
speditionsplats för Östersjön och förmedlar handeln
emellan Hamburg och det inre Tyskland å ena
sidan samt länderna vid Östersjökusten å den
andra. (L. står i regelbunden ångbåtsförbindelse med
bl. a. Stockholm och flera andra svenska städer.)
Efter stadens inträde i Tyska tullföreningen (1868)
och till följd af dess vidgade järnvägsförbindelser
(med Kiel, Hamburg, Lüneburg, Berlin, Stettin)
har varuomsättningen ökats betydligt. Införseln
omfattar hufvudsakligen skogsprodukter, spannmål,
petroleum, mejerialster, stenkol och metaller. 1909
inlöpte i hamnen 3,585 fartvg om 802,648 ton,
hvaraf lastade 3,365 om 777,971 ton, samt afgingo
3,549 om 796,176 ton, hvaraf med last 2,804 om
437,845 ton. Stadens egen handelsflotta räknade
1911 60 oceanfartyg om 59,560 ton, hvaraf 1
segelfartyg om 777 ton. — Sedan Trave nedanför L.
under de sista årtiondena med stora kostnader
fördjupats (1912 skall dess djup vara 8,5 m.), har
Travemünde förlorat sin gamla betydelse som
L:s egentliga sjöhamn, och fartygen gå nu ända upp
till staden. Den vid nedre Trave belägna köpingen
Schlutup är Tysklands hufvudmarknad för
rökt och inlagd fisk.
Historia. Staden L. anlades på sin nuv. plats
1143 af grefve Adolf II af Holstein-Schauenburg,
sedan rugierna 1138 förstört det gamla L. (först
omtaladt omkr. midten af 1000-talet), som låg något
nordligare, på vänstra Travestranden vid det nu
s. k. Alt-Lübeck och var förnämsta handelsplatsen
hos de slaviske invånarna i Vagrien (östra
Holstein). Grefve Adolf måste 1157 afträda staden till
sin länsherre Henrik Lejonet, hertig af Sachsen,
som på allt sätt befordrade stadens uppkomst. Han
affärdade redan 1159 sändebud till Sverige, Norge,
Danmark och Ryssland för att inbjuda dessa
länders köpmän att besöka hans stad, han förlade
1163 det oldenburgska biskopssätet till L. och
afslöt under något af åren 1173—79 en för L.
gynnsam traktat med Sverige, förnyad, med beviljande
af betydliga friheter, af Birger jarl 1250 eller
1251. Till följd af hertig Henriks förklarande i
akt kom staden 1181 till kejsaren och begåfvades
med betydande privilegier, som bekräftades af
danskarna, i hvilkas händer staden föll 1201. När de
nordalbingiska länderna efter Valdemar Sejrs fall
återvunnit sin frihet, ställde L. sig under kejsaren
(Fredrik II), som 1226 förklarade det för fri
riksstad. Den lifliga handeln förenade staden snart
med andra städer i norra Tyskland i midten af
1200-talet till den under namnet hansan bekanta
stora förening af handelsstäder, hvilkas
angelägenheter den med mycken klokhet och stor framgång
ledde från början af 1300-talet. (Se Hansa och
Hansedag.) Dess flottor behärskade Östersjön,
och dess röst var ofta afgörande i de nordiska
rikenas angelägenheter. I mer än två århundraden
kvarstod L. på höjden af sin makt. De tre
skandinaviska rikenas förening under en regent hade L.
alltid betraktat som en fara för sitt Östersjövälde.
Därför tog det under ledning af en af sina fyra
borgmästare, Nikolaus Bröms, en väsentlig del i
omgestaltningen af de politiska förhållandena i
Norden genom att med penningar och krigsmateriel
understöda Gustaf Vasa i kampen mot Danmark.
Den skuld Sverige därvid åsamkade sig till L.
torde ha belöpt sig till omkr. 170,000 lybska mark,
d. v. s. omkr. 680,000 kr., oafsedt myntvärdets
fall. Men icke långt efter Kalmarunionens
upplösning började hansans förfall och därmed L:s
tillbakagång. Mycket bidrogo de svåra inre striderna
mellan det katolsk-aristokratiska partiet under den
ofvannämnde Bröms och Hermann Plönnies och det
protestantisk-demokratiska under Jürgen
Wullenwever. Sistnämnda partis försök att med stöd af
borgare och bönder i Danmark återuppsätta
Kristian II på Danmarks tron misslyckades (se
Grefvefejden), ty det fick emot sig icke allenast
adel och präster i Danmark, utan äfven Sveriges
rike, som dessutom retats af dess penningkraf och
trycktes af dess olidliga handelstyranni —
Sveriges ställning till L. vid denna tid har jämförts med
Spaniens sydamerikanska koloniers ställning till
moderlandet. L. fick visserligen i freden (14 febr.
1536) sina handelsrättigheter i Danmark
bekräftade och erhöll Bornholm på ytterligare 50 år, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
