Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luxemburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ton gjutjärn, 5 stålverk 535,000 ton stål. Mycket
malm, järn och stål exporteras. Jämte
järnhandtering drifves tillverkning af läder, väfnader,
handskar, papper, socker, fajans m. m. L. tillhör tyska
tullföreningen sedan 1842. Järnvägarna hade 1910
en längd af 529 km. Af undervisningsanstalter har
L. ett ateneum (se nedan, staden L.), 3
gymnasier, 2 lärarseminarier och prästseminarium,
landtbruksskola samt omkr. 830 folkskolor (skoltvång
sedan 1881). — Enär tronföljdsordningen i L. icke
är densamma som i Nederländerna, skildes L. efter
konung Vilhelm III:s död (23 nov. 1890) från
förbindelsen med Nederländerna och öfvergick till
följd af 1783 års arfförening till storhertig Adolf,
förut hertig af Nassau. Författningen af 9 juli
1848 (med senare ändringar) är monarkisk. Enligt
vallagen af 22 juni 1901 består
deputeradekammaren af 53 för 6 år genom direkta val kantonsvis
utsedda ledamöter (1 på 5,000 inv.), af hvilka
hälften afgår hvart tredje år. För valbarhet
fordras liksom för valrätt minst 25 års ålder samt
att betala minst 10 frcs i direkt skatt. —
Statsinkomsterna beräknades för 1911 till 18,5 mill.
frcs och statsutgifterna till 19,9 mill. frcs;
statsskulden uppgår till 12 mill. frcs utom en
sväfvande skuld för extraordinarie arbeten mot
skattkammarförbindelser, hvilken enligt lag af 1907 icke
får öfverstiga 11,88 mill. frcs. Krigsmakten består
af 1 kompani gendarmer (2 officerare och 145 man,
förlagda på 33 stationer) samt 1 kompani
frivilliga (6 off., 140 à 170 man). De frivilliges antal
kan i undantagsfall höjas till 250 man. För
rättskipningen gäller code Napoléon. En högsta
domstol finnes i hufvudstaden; dessutom finnas 2
kretsdomstolar (Luxemburg och Diekirch) och 12
fredsdomare (en i hvarje kanton). L. är indeladt i
staden L. och de tre distrikten Diekirch,
Grevenmacher och L. Mynt- och måttsystemen äro de
franska. Landsfärgerna: rödt, hvitt, blått.
Flaggan har horisontala ränder i dessa färger. Vapnet
är en i silfver och blått randad sköld med ett
upprättstående krönt rödt dubbelsvansadt lejon.
Ordnar: Ekkroneorden, Nassauitiska husorden
Gyllne lejonet samt Adolfs af Nassau militär- och
förtjänstorden. Hufvudstad är staden L. Litt.:
Bartholeyns, "Le grandduché de Luxembourg,
monographie illustrée" (1910).
2. Belgisk provins, omfattar den genom
Londonkonferensen 1839 från det forna
storhertigdömet L. afskilda västra delen, som bildar
sydöstligaste hörnet af Belgien och gränsar i ö. till
storhertigdömet L., i s. till Frankrike, i v. till
belgiska prov. Namur och i n. till Liège. 4,418
kvkm. 234,252 inv. (1910). Prov. är till större
delen en skogig högslätt, genomskuren af breda
och djupa floddalar, af hvilka dock flera om
sommaren delvis sakna vatten. De viktigaste floderna
äro Semoy i s. och Ourthe i n., båda bifloder till
Meuse (Maas). Jordbruket är föga gifvande.
Däremot äro mineraltillgångarna (järn, bly och zink)
mycket stora. Invånarna tala i allmänhet franska,
med blandning af en vallonsk och plattysk munart
på östra gränsen. Hufvudstad är Arlon.
Historia. Landet Luxemburg har sitt namn efter
den af romarna anlagda borgen Lützelburg,
omkring hvilken staden L. uppstod. En grefve
Siegfried af Ardennerna kom 963 i besittning af denna
borg och gjorde den till medelpunkt för sina i
Wawer-, Mosel- och Ardennergau spridda
besittningar. Med Konrad II, åttonde grefven af L.,
utslocknade 1136 på manssidan det
ardennisk-luxemburgska huset, och L. öfvergick till Konrads
kusin, grefve Henrik af Namur, samt därefter
genom gifte till Valram IV, hertig af Limburg och
markgrefve af Arlon. Dennes son Henrik blef
stiftare af den andra luxemburgska linjen, till
hvilken hörde bl. a. romerske kejsaren Henrik VII,
dennes son Johan den blinde af Böhmen samt
sonson kejsar Karl IV och som utslocknade med
kejsar Sigismund 1437. 1354 blef L. upphöjdt till
hertigdöme, förenades 1444 af Filip den gode med
Burgund samt kom med detta 1477 till huset
Habsburg-Österrike och 1555 till Spanien, ehuru det
som en del af burgundiska kretsen räknades till
Tyska riket. I pyreneiska freden (1659) erhöll
Frankrike södra delen (Thionville, Montmédy,
Damvilliers m. m.), och genom freden i Utrecht
(1713) fick Österrike det öfriga. 1795 eröfrades L.
af Frankrike och afträddes 1797 till detta land, i
hvilket det bildade dep. Les Forêts. Genom
Wienkongressen förvandlades L. 1815 till en särskild
stat i Tyska förbundet med titeln storhertigdöme
och tilldelades konung Vilhelm I af Nederländerna
som ersättning för förlusten af hans nassauska
arfland; dock skulle staden och fästningen L. vara
tysk förbundsfästning och erhöll en garnison af
6,000 man. Vid utbrottet af den belgiska
revolutionen 1830 slöt sig hela L. utom
förbundsfästningen till rörelsen och förklarades af den provisoriska
regeringen i Bruxelles 28 okt. 1830 för en del af
Belgien. Genom Londontraktaten (19 april 1839)
afskildes västra delen från storhertigdömet och
förenades med Belgien, hvaremot Tyska förbundet
och konung Vilhelm fingo ersättning i delar af
Limburg. Återstoden af L. förenades icke med
Nederländerna, utan skulle förvaltas som en
särskild stat och erhöll 1841 en författning, som
ändrades 1848 och 1856. Genom Tyska förbundets
upplösning (1866) blef L. själfständigt, ehuru det
kvarstod i tyska tullföreningen och fortfarande
hade preussisk besättning i staden L. Då Preussen
likväl trots Tyska förbundets upplösning vägrade
att draga sina trupper ur fästningen och ej heller
godkände ett 21 mars 1867 mellan nederländske
konungen Vilhelm III och Napoleon III afslutadt
fördrag, hvarigenom landet såldes till Frankrike,
sammanträdde en konferens i London, där utom
stormakterna Nederländerna och Belgien voro
representerade. Där förklarades 11 maj 1867 L.
neutralt under de undertecknande makternas
kollektiva garanti, och det beslöts, att Preussen skulle
återkalla sina trupper och fästningen slopas. Detta
senare skedde dock först 1872. (Jfr Matschoss,
"Die kriegsgefahr von 1867. Die Luxemburger
frage", 1908.) Om storhertigdömets skilsmässa
från Nederländerna 1890 är ofvan taladt.
Storhertig Adolf (se d. o., sp. 186) efterträddes vid
sin död 17 nov. 1905 af sonen Vilhelm (f. 22
april 1852), som i sitt äktenskap med infantinnan
Maria Anna af Portugal (f. 1861) hade endast
döttrar. Hans äldsta dotter Maria förklarades därför
genom grundlagsändring 10 juli 1907 för
tronarfvinge. Under storhertigens långvariga sjukdom
förordnades genom deputeradekammarens beslut 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
