Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luxation - Luxdorph, Bolle Villum - Luxembourg, François Henri de Montmorency-Bouteville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De muskler, som omge ledgången, hålla nämligen
den luxerade delen fast i det oriktiga läget. Nu
slappas dessa genom den anestetiska sömnen, och
repositionen göres därigenom i regel mycket lätt.
Vanligen är det tillräckligt att, sedan full
känslolöshet inträdt, draga på den skadade
extremiteten, medan en medhjälpare håller fast den öfre
delen däraf eller också bålen, om en hel
extremitet luxerats. Med en kännbar och hörbar knyck
springer delen i led. Dock kunna för vissa
ledgångar och i äldre fall mycket mera komplicerade
förfaranden bli nödvändiga. Efter skedd reposition
bör leden någon tid sparas, eljest kan recidiv lätt
inträffa. Någon retning i den skadade ledgången
uppträder väl alltid; det bästa botemedlet därför
är massage.
Det ges äfven en annan form af luxation, den,
som uppkommer i ledgångar, hvilka genom
sjukdom, oftast benröta, blifvit så förstörda, att leden
ej längre kan hålla ihop. Småningom skiljer sig
den ena kontrahenten från den andra —
underbenet från lårets nedre ända i knäet,
lårbenshufvudet från bäckenets panna, vid höftsjuka o. s. v.
En sådan patologisk luxation är alltid en tillstöt
af sämsta betydelse. Dock kan läkning omsider
ske, naturligtvis i den oriktiga ställningen.
Efteråt kan t. o. m. denna, liksom f. ö. vanförheten vid
misskända och ej reponerade våldsamma
luxationer, på operativ väg rättas mer eller mindre
fullständigt. Sådan operativ behandling kan jämväl
bli nödvändig vid de tillfällen, då luxationen är
förenad med afsprängning af delar af ledytan eller
deras omgifning, då alltså ett s. k.
intra-artikulärt brott föreligger. Genom Röntgenfotografering
ha vi numera ett säkert medel såväl att igenkänna
en luxation som att öfvertyga oss om de luxerade
bendelarnas oriktiga läge samt att efter verkställd
reposition konstatera, att ledkomponenterna
återförts i riktig ställning till hvarandra. — Jfr
Distorsion.
Rsr. J. Å.
Luxdorph, Bolle Villum, dansk jurist och
estetiker, f. 1716, d. 1788, blef 1733 student,
1734 kanslisskreterare, 1744 assessor i Höjesteret,
1749 generalprokurator och 1773 förste deputerad
i kansliet samt 1777 geheimeråd. L. var led. i
många viktiga kommissioner, såsom 1772 i den,
som dömde Struensee, och 1786 i den stora
landbokommissionen: han författade betänkandet om
stavnsbaandets upphäfvande. 1750 blef han
medlem och 1780 president i Videnskabernes selskab.
Han skref 1754 en latinsk dikt om tåget öfver
Belt (Poema in Caroli Gustavi transitum maris
baltici), hvilken prisbelöntös af svenska
Vitterhetsakad. och trycktes i dess handlingar (I, 1755);
han utgaf äfven en samling latinska Carmina
(1775; 2:a uppl. 1784) och den kvicka satiren
Tossernes lyksalighed (1764). Största betydelsen
fick L. som smakdomare, genom brefväxling med
samtidens lärde och genom sin verksamhet i
Selskabet for de skjönne videnskaber; han utgaf 1742
Samling af smukke danske vers och deltog i
utgifvandet af T. Reenbergs skrifter (1769). R.
Nyerup utgaf Luxdorphiana (1791), en samling bref
och litterära anteckningar ur hans efterlämnade
papper. Hans kalendrar innehålla intressanta
upplysningar om dåtidens politiska förhållanden och
tilldragelser.
E. Ebg
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
