Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
full redaktion, eleganta bevis, rikhaltiga
uppgifter och vetenskaplig hållning.
(l. F.)
Lindman, Knut Axel, målare, f. 20 dec. 1848 i
Gäfle, var elev vid konstakademien 1872-75, studerade
1875-79 i Paris samt i olika delar af Frankrike och
Italien och har sedermera varit bosatt i hemlandet – ett
par årslånga uppehåll i Italien och Egypten
frånräknade. L. deltog i Opponenternas och några
år framåt i Konstnärsförbundets utställningar
och blef 1897 led. af konstakademien. Han gjorde
sig först känd genom elegant målade studier från
landsbygden i Frankrike, därefter genom små strand-
och trädgårdsmotiv från Gottland (ett Visbymotiv
från 1881 i Göteborgs museum). Sedan han bosatt sig
i Stockholm, började han måla motiv från staden
och dess närmaste omgifningar: Östra inloppet
till Stockholm (1885, Nationalmuseum), den större
täflan Stockholms ström (1886), flera Caprimotiv
från vistelsen i södern 1891–92, vidare motiv
från Tunisien, Sicilien, Gottland (Strandparti
inköptes 1904 af Nationalmuseum, f. n. deponerad
i riksdagshuset) samt hafsstudier, bland dem
Månuppgång, Månsken, Aftonsol (utställda 1905).
G–g N.
Lindman, Karl (Carl) Axel Magnus, botanist, f. 6
apr. 1856 i Halmstad, student i Uppsala 1874,
docent i botanik 1884, filos, doktor 1886, lektor
i naturalhistoria och fysik vid Stockholms norra
latin-läroverk 1887, blef intendent och professor
vid Riksmuseets botaniska afdelning 1905. L. var
arffurstar-nas lärare 1896-1904. L. är mycket
vidtberest, har i botaniskt syfte företagit en mängd
resor i Sverige och Norge äfvensom i större delen
af mellersta och södra Europa och nordvästra Afrika
samt utförde som Vet. akad:s Regnellske stipendiat
(1892–94) en botanisk forskningsresa i Brasilien och
Paraguay. Han är en mångsidig botanist, som publicerat
talrika vetenskapliga och populära skrifter. Däribland
må nämnas afh. Om drifved o. d. vid Norges kuster
(1883), Om postflorationen (1884), Bidrag till
kännedomen om de skandinaviska fjellväxter-nas
blomning och befruktning (1887) samt floristiska
uppsatser jämte undersökningar af växtgeografiskt
innehall. Särskildt har den sydamerikanska resan,
från hvilken betydliga samlingar hemfördes, lämnat
stoff till ett större antal arbeten, dels floristiska,
dels äfven morfologisk-biologiska och ekologiska, i
hvilka L. söker förklara en mängd egendomligare organ
och företeelser i den tropiska vegetationen. Hans
växt-geografiska skildringar från Rio Grande
(Syd-Brasilien) och El Chaco äro öfversatta till
portugisiskan. – För en större allmänhet har han
utgifvit planschverken Bilder ur Nordens flora
(1901–05; text och 520 pl., delvis med användning
af taflorna i Palm-struchs "Svensk botinik")
och Vi och våra blommor (1911; under utgifning);
för skolornas behof har han författat Lärobok i
botanik för realskolan och gymnasiets första stadium
(1904; förkortade uppl. 1906 och 1907) med delvis nya
uppslag och utgifvit 3 större anatomiska väggtaflor
öfver hjärnan, ögat och örat. Vid Linnéjubileet 1907
författade L. på uppdrag af Vet. akad. en skildrin? af
Linné såsom botanist (tysk, utvidgad uppl. 1908),
hittills den fullständigaste redogörelsen för Linnés
botaniska forskning och författarskap och belysande
hans person och verk från nya synpunkter; äfven i
populära uppsatser har L. framställt Linnés karaktär
och naturforskning. Han är framgångsrik naturskildrare
och tillika känd som en af de förnämste bland
våra naturvetenskapliga tecknare och målare.
T. K.
Lindman, Salomon Arvid Achates, statsman, sjömilitär,
industriman, f. 19 sept. 1862 å Österby bruk i Films
socken, Uppsala län, är son till bruksdisponenten
Emil Achates L. (f. 1826, d. 1902) och sonsons
sonson till släktens stamfader, kyrkoherden i
Mjöbäck, Kind, Arvid L. (f. 1670, d. 1741),
som antog släktnamnet efter gården Lindrum i
Ölsremma socken, Älfsborgs län (om släkten L. se
"Personhistorisk tidskr." 1912). Arvid L. blef
underlöjtnant vid flottan 1882, deltog i fregatten
"Vanadis" världsomsegling 1883–85, utnämndes till
löjtnant 1887, tog 1889 afsked från flottan på tre år,
men kvarstod utan lön, blef kapten 1892, öfvergick
s. å. till flottans reserv, utnämndes 1905 till
kommendör vid flottan samt 1907 till konteramiral
i flottans reserv. L:s utprägladt praktiska läggning
gjorde honom tidigt intresserad för affärslifvet och
industriell verksamhet samt föranledde honom att 1889
taga anställning hos A.-b. Iggesunds bruk, där han var
verkställande direktör 1892–1903. Efter Iggesunds
försäljning blef han 1904 chef för Strömbacka
bruks a.-b. Därjämte har han varit verkställande
direktör för Luossavaara-Kirunavaara a.-b. 1900–01,
led. af styrelserna för Rörstrands a.-b. och Svenska
trävaru- och exportföreningen, Huskvarna vapenfabriks
a.-b. m. m., statens revisor i Luossavaara-Kirunavaara
a.-b., ordf. i undersökningskommittén för
Östkustbanan, sekreterare i Östkustbanekommittén och
vice ordf. i dess Gäfleborgsafdelning (1897 ff.),
led. af Norrlandskommittén 1901–04 och ordf. i den
af Järnkontoret tillsatta kommittén för utredande
af frågan om tillvaratagande af biprodukter vid
ugnskolning (1902–04) etc. I följd af sitt anseende
för duglighet och arbetskraft anlitades han snart
i kommunala och politiska värf o. d., var led. af
Gäfleborgs läns landsting 1892–1905 och af länets
hushållningssällskaps förvaltningsutskott 1898–1905
samt blef af landstinget hösten 1904 invald i Första
kammaren, där han, som är protektionist och högerman,
representerade länet t. o. m. 1910, hvarefter
han 1911 satt där som representant för Älfsborgs
län. Vid de allmänna valen hösten s. å. utsågs han
till led. af Andra kammaren för Stockholms första
valkrets. I riksdagen var han suppleant i särskilda
utskottet vid första urtima riksdagen 1905 och led. af
lagutskottet 1906, hvarjämte han varit medlem af
Förstakammarmajoritetens förtroenderåd.
L., som 1904 utnämnts till generaldirektör och
chef för Telegrafstyrelsen, inkallades som statsråd
och chef för Sjöförsvarsdepartementet i Lundebergs
koalitionsministär, 2 aug.–7 nov. 1905, hvarefter han
återgick till sitt generaldirektörsämbete. Men efter
Staaffska vänsterministärens afgång trädde L. 29 maj
1906 som statsminister (utan portfölj) i spetsen för
en ny regering, bildad på basis af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
