Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likvidatorer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Likvidatorer. Se Likvidation.
Likvidera. Se Likvid 1.
Likvinklig, geom., kallas en rätlinig figur, hvars
alla vinklar äro lika stora. En likvinklig triangel
är alltid liksidig, men öfriga månghörningar
kunna vara likvinkliga, utan att samtidigt vara
liksidiga. – Två rätliniga figurer sägas vara
sinsemellan likvinkliga, om den enas vinklar
äro i ordning lika stora med den andras. Två
likvinkliga trianglar äro alltid likformiga.
(I. F.)
Likvoriststriden, en under Erik XIV:s regering
uppkommen lärotvist angående bruket af vin eller
annan vätska (lat. liquor) i nattvarden. I brist
på kommunionvin hade man på vissa orter börjat i
stället använda vatten, mjöd eller körsbärssaft. I
febr. 1564 uppträdde häremot ärkebiskop Laurentius
Petri i en skrifvelse till sitt stifts prästerskap,
hvari han häfdade den ståndpunkten, att Kristus
instiftat sin måltid i bröd och vin; kunde man ej få
vin till nattvarden, så måste den heliga handlingen
inställas. Till förmån för bruket att ersätta vinet
med annan "liquor" uppträdde däremot biskop Johannes
Ofeegh i Västerås, bl. a. i ett af honom utfärdadt
herdabref; den i Sverige inträngande kalvinismen med
Beurreus sökte ock anknytning till likvoristerna. En
rad stridsskrifter växlades; konungen sökte dämpa
ifvern genom en allmänt hållen tillsägelse till
biskoparna att ej oroa allmogen genom sakramentens
innehållande. Ärkebiskopen synes ha ledt saken med
både klokhet och energi; sannolikt är han författare
till två först 1899 tryckta (se nedan) skrifter,
hvilka vid riksdagen i april 1565 lades till grund
för ett förslag till gemensamt uttalande af biskopar
och präster:
"Fundamenta nostræ fidei etc.";
i detta "fundament" förkastades uttryckligen bruket
af hvarje annan materia än vin. Det anses sannolikt,
att ärkebiskopen uppsatt äfven detta aktstycke, som
undertecknades af alla närvarande, äfven af Ofeegh,
som sålunda uppgaf sin föregående ståndpunkt. Därmed
var striden afslutad. – Se litt. till Laurentius
Petri samt
Schück, "Svensk litteraturhistoria", I (1890), och
O. Norberg, "Två skrifter från den s. k. likvoristiska striden" (i Strängnäs’ läroverks program 1899).
De flesta aktstyckena äro tryckta i v. Troil,
"Skrifter och handlingar etc.", d. III.
Hj. H–t.
Liköppning. Se Likbesiktning.
Likör [hårdt k], fr. liqueur, af lat. liquor, vätska,
det gemensamma namnet på en stor mängd sinsemellan
tämligen olikartade spritdrycker, i allmänhet beredda
genom att brännvin eller utspädd sprit försattes
med socker (eller glycerin) och flyktiga oljor eller
bittra, aromatiska ämnen. De sistnämnda båda grupperna
af beståndsdelar, hvilkas natur bestämmer likörens
smak och art, tillsättas så, att de växtdelar,
som innehålla bitterämnen (med eller utan flyktiga
oljor), öfvergjutas och digereras med sprit vid
vanlig temperatur eller under lindrig uppvärmning,
hvarefter den så erhållna tinkturen försättes med en
mycket koncentrerad sockerlösning. Användas växtämnena
åter endast till följd af sin halt af flyktiga oljor,
försätter man dem med sprit och destillerar denna,
då de flyktiga oljorna öfvergå på samma gång och
meddela destillatet sin lukt och smak. I många fall
förekommer den flyktiga oljan (t. ex. af anis, kummin,
pepparmynta o. s. v.) som färdig vara i handeln och
blandas då direkt
till spriten, som sedan försättes med
socker. Likörerna färgas ofta för att därigenom
få ett behagligare utseende och förnöja ögat på
samma gång som gommen. Några få s. k. likörer, såsom
absint, bonekamp of maagbitter o. s. v., innehålla
icke socker. Men i regel äro likörerna betydligt
sockerhaltiga (de hålla vanligen omkr. 30, stundom
ända till 47 proc. socker), och denna egenskap
anses också vanligen som utmärkande för detta slag
af spritdrycker. Den svenska punschen hör genom
sin sammansättning otvifvelaktigt till likörernas
klass, men skiljer sig från den genom betydligt
mindre alkoholhalt. Denna uppgår nämligen hos
likörerna vanligen till 40–50 vol. proc. (nära 60
proc. hos absint), under det att den hos punschen
utgör omkr. 25 vol. proc. – Med det franska ordet
crêmes betecknar man mycket sockerhaltiga likörer,
som till följd däraf äro tjockflytande, nästan som
olja. Sådana likörer åter, som beredas genom tillsats
af sprit och socker till fruktsaft (t. ex. af ananas,
smultron, körsbär m. m.), kallas ratafia.
S. J–n.
Likörviner. Se Vin.
Lila [utt. äfven lila’; fr. lilas, sp.
lila och lilac, af arab. lilak,
ett ord af persiskt ursprung], eg. syren; syrenens färg;
syrenfärgad, ljust gredelin, blekviolett.
Lilaca, astron., en af småplaneterna.
Lilas, [-la’], fr. Se Lila.
Lilburne [li’lbən], John, engelsk agitator och politisk
pamflettförfattare, f. omkr. 1614, d. 1657, fick utstå
hårdt fängelse (1638–40) för spridande af den bekante
W. Prynnes (se d. o.) puritanska pamfletter, befriades
genom långa parlamentets ingripande och avancerade
efter inbördeskrigets utbrott till öfverstelöjtnant
i parlamentets armé, men tog 1645 afsked, enär
han som independent ej ville förpliktiga sig till
presbyterianernas "covenant". Sedan låg han i ständiga
politiska fejder, först med parlamentets ledande
män, sedan med det efter Karl I:s död tillsatta
statsrådet och med Cromwell samt insattes gång på
gång i Tower på grund af sina våldsamma politiska
flygskrifter (t. ex.
England’s new chains discovered, I–II, 1649).
Han uppträdde äfven som en af ledarna för levellers
(se d. o.) och hade stor andel i tillkomsten af
deras politiska aktstycken, som
Agreement of the people
och petitionen om öfverhusets afskaffande (1648).
Landsförvisad 1652, återkom L. 1653, ställdes
då ånyo för rätta, men frikändes till stor glädje
för Londonbefolkningen. Cromwell lät dock kvarhålla
honom som uppviglare i fängelse; där blef han kväkare
och försattes kort före sin död på fri fot. L. var en
orädd förfäktare af folkets rätt mot myndigheternas
och parlamentets godtycke, men äfven hans mest
välmenta skrifter vanställdes oftast af personlig
hämndlystnad och lättrogen misstänksamhet. För de
engelska statsrättsliga idéernas utveckling ha de
dock sitt värde. En bibliografisk förteckning öfver
dem, af E. Peacock, finnes i "Notes and queries"
(årg. 1888). Jfr
Gardiner, "History of the great civil war", II–IV (ny uppl. 1894) och
"Commonwealth and protectorate", I–III (1894–1901) samt
Bisset, "Omitted chapters of the history of England" (1864).
V. S–g.
Liliaceæ, Coronariæ, Liliacéer, Liljeväxter,
bot., växtfamilj af serien Liliifloræ.
Blommorna bestå af sex lika färgade blad, bildande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
