Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 14. Kikarsikte - Kroman / 983-984 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppar är den metall, som näst guld. 2. Metall - Kopparfrad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dylik konverter (se fig. 12) utgöres af en på rullar i
ett stativ liggande plåtcylinder, som med hydraulisk
eller elektrisk kraft kan stjälpas åt ena eller
andra sidan. Nära bottnen finnes en rad formor för
införande af den kraftiga blästern och upptill en
öppning för bortledande af de vid blåsningen bildade
gaserna. Inuti är konvertern klädd med ett tjockt
lager af kvartsmassa, som spelar en synnerligen viktig
roll vid processen. Såsom förut


Fig. 12. Kopparkonverter.

nämnts, består skärstenen af koppar, svafvel och
järn. Då luften genom formorna inpressas i den
smälta massan, inträder en häftig förbränning af
svaflet, som bortgår i form af en tjock rök som
svafvelsyrlighet, järnet oxideras till oxidul, som
med kvartsmassan i konvertern (den s. k. infodringen)
bildar slagg, och kopparn återstår i metalliskt
tillstånd. Genom svaflets och järnets oxidation
bibehålles temperaturen hög nog att hålla både
slaggen och kopparn i flytande form, så att de hvar
för sig kunna tappas. Då en afsevärd mängd kvartsmassa
åtgår "för att med skärstenens järn bilda slagg,
utfrätes infodringen mycket fort och måste ofta
förnyas. För blåsningen fordras endast l à 2 timmar.

Man har äfven föreslagit flera metoder för att
på elektrisk väg framställa koppar ur malm eller
skärsten, men hittills med föga framgång. För
raffinering af råkoppar däremot har länge med fördel
användts ett förfaringssätt, hvarvid man med hjälp af
strömmens elektrolytiska inverkan öfverför oren koppar
från den i skifvor gjutna råkopparn till tunna plåtar
af raffinerad koppar i en lösning af kopparvitriol och
svafvelsyra som elektrolyt. Processen eger rum i stora
sumpar gjorda af trä, impregneradt med tjära eller
beck. I råkopparn befintliga föroreningar aflägsnas
och gå antingen i lösning eller afsätta sig som slam
på bottnen af sumparna. Guld och silfver, som vanligen
finnas i kopparmalmerna och under smältningens gång
koncentreras i
råkopparn, afskiljas i slammet och kunna ur detta
tillvaratagas. Den på elektrolytisk väg raffinerade
kopparn har en kornig struktur och lämpar sig ej
till direkt användning för industriella ändamål, med
undantag af legeringar, utan måste först nedsmältas i
flamugn. Råkoppar, som ej innehåller guld och silfver
samt andra föroreningar i större mängd, raffineras
direkt i flamugn utan föregående elektrolys, hvarvid
man, liksom vid hammargarningen, först underkastar
den en oxiderande nedsmältning för aflägsnande af
föroreningarna och sedan reducerar bildad kopparoxidul
genom polning (omröring) med färska träpålar. Kopparn
gjutes efter raffineringen i tackor af olika form,
allteftersom den skall användas till tråddragning,
plåtvalsning, gjutning o. s. v.

Kopparn har vidsträckt användning för de mest
olikartade ändamål. Största delen brukas till
elektriska ändamål som ledningstråd, till maskindelar
m. m. I form af plåt användes den till taktäckning
samt allehanda kok- och destilleringskärl för
tekniska fabriker, i form af rör till ångpannetuber
m. m. För gjutning begagnas den vanligen i legering
med andra metaller, af hvilka de viktigaste äro:
mässing (koppar och zink), brons (koppar och tenn),
nysilfver (koppar och nickel) samt fosforbrons (se
dessa ord). Genom lösning af koppar i svafvelsyra
erhåller man kopparvitriol, som äfvenledes är en
viktig handelsvara och användes till konservering
af trä, för elektrolytiska ändamål, till renande af
vatten och till desinficiering samt till framställande
af gröna målarfärger m. m.

Världsproduktionen af koppar, som under de senaste
årtiondena starkt stegrats, uppgick enligt
"The mineral industry" 1908 till 762,141 ton,
i hvilket belopp de olika länderna bidrogo med
följande kvantiteter: Förenta staterna 430,099 ton,
Spanien-Portugal 53,425, Japan 44,700, Australien
40,123, Chile 38,927, Mexico 38,190, Canada 24,376,
Peru 22,240, Tyskland 20,523, Ryssland 18,174,
Norge 9,337, Kapkolonien 6,990, Italien 3,022,
Cuba 2,996, Bolivia 2,540, Sverige 2,032 (2,808 ton
enl. Kommerskoll, ber.), Österrike-Ungern 1,700,
Newfoundland 1,453, Turkiet 1,068 och Argentina 226.

Enligt Kommerskollegii berättelse
ang. bergshandteringen fanns 1908 i Sverige endast
ett kopparverk, nämligen i Hälsingborg, där sedan 1902
raffineras dels där producerad cementkoppar, dels från
Norge importerad bessemererad koppar. Värdet af den
framställda kopparn uppges till 3,19 mill. kr. Vid
Falu kopparverk tillverkas f. n. koppar- och
järnvitriol. S. å. brötos 20,754 ton kopparmalm
ur 22 grufvor, af hvilka Falu grufva och andra
grufvor i Kopparbergs län lämnade 14,567 ton,
och erhöllos genom anrikning 617 ton kopparmalm.
1. P. T. C. (H. E.) 2. P.P-n.

Kopparafrad, Kopparränta, Koppartionde,
Koppartull, kam., benämningar på den skatt, som
koppartillverkningen i Sverjge under olika tider
varit underkastad. Konung Hans stadgade 1499, att
handel med koppar ej fick ega rum annanstädes än i
städerna. Johan III stadgade i ett mandat 1580 förbud
mot försäljning af koppar till annan person än hans
egna utsända "kopparköpare", som för det pris Johan
själf bestämt upphandlade all koppar. 1582 följde
ett ännu strängare mandat i syfte att regalisera
kopparhandeln; men 1590 gafs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>