Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klint 2. Gustaf - Klint 3. Karl - Klint 4. Erik Gustaf - Klint 5. Erik Magnus - Klint 6. Erik Johan Gustaf - Klint, Gustaf Adolf - Klint, Axel Henrik - Klinta, två graffält på Öland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gjorde flottan som lots och rekognoscör utmärkta
tjänster. Som ett erkännande däraf blef han 1790
utnämnd till kapten vid örlogsflottan. 1792 anställdes
han som lärare vid krigsakademien å Karlberg,
hvilken befattning han skötte i 15 år. Under tiden
befordrades han till öfverstelöjtnant (1805). 1808
inlämnade han ett förslag till inrättande af
sjöminor, hvilka antingen efter behag eller genom
fientliga fartygs påstötande kunde antändas. Men
förslaget kom icke till utförande. K. blef 1814
öfverste. Under fälttåget mot Norge s. å. var
han flaggkapten på flottorna och uppgjorde en
operationsplan, som allmänt gillades, men icke i
sin helhet genomfördes. Han befordrades 1820 till
konteramiral och 1825 till Viceamiral. 1837 utnämndes
han till ordf. i Sjöförsäkringsöfverrätten. Under
hela senare delen af sin lefnad sysselsatte K. sig,
då icke annan tjänstgöring tog hans krafter i anspråk,
med utarbetande af ett storartadt verk, Sveriges
sjöallas, en samling sjökartor öfver rikets egna
farvatten och kuster samt öfver de farvatten, som
besökas af svenska sjöfarande från Kattegatt till
norra delen af Svarta hafvet. Verket, som består af
några och femtio plåtar, af K. själf utarbetade och
delvis äfven graverade, omfattar "allmänna kartor"
(i skalan l : 3 000 000), "passkartor" (i skalan l
: 1000000), "kustkartor" (i skalan 1:200000) samt
"beskrif-ningar öfver Östersjön och dess vikar,
Kattegatt och Norges kust". På eget ansvar och nästan
uteslutande på egen bekostnad (efter 1818 tilldelades
honom dock ett offentligt årligt understöd af 1,000
rdr till verkets kompletterande) utförde K. detta
verk, sedan det på statens bekostnad påbörjade
sjökarteverket öfver Östersjön af brist på medel i
slutet af 1790-talet måste inställas. K. var led. af
örlogsmanna-sällskapet (1797), Vet., Krigsvet. och
Landtbruks-akademierna. Vet. akad. lät 1884 prägla
en minnespenning öfver honom. Se K. J. A. Skogman,
"Minnesteckning öfver G. af Klint" (1884, föredragen
i Vet. akad.).
3. Karl af K., den föregåendes broder,
sjömilitär, f. 28 dec. 1774 i Karlskrona, d. 19 juli
1840 i Stockholm, tjänstgjorde på flottan i 1788–90,
1808-09 och 1814 års krig samt hade 1821,
då han utnämndes till öfverste i örlogsflottan,
deltagit i 30 sjöexpeditioner. 1823 utnämndes han
till konteramiral och var 1827–40 tjänstgörande
generaladjutant för flottorna samt under samma
tid chef för Storamiralsämbetets 1:a afdelning och
1837-40 dessutom t. f. chef för samma ämbetes 3:e
afdelning. 1840, efter departementalstyrelsens
införande, förordnades han till chef för
vattenkommunikations-arbetena.
4. Erik Gustaf af K., son af K. 2,
sjömilitär, f. 15 okt. 1801 i Karlskrona, blef 1817
underlöjtnant vid örlogsflottan, var 1827-38 lärare
vid flottans navigationsskola i Karlskrona, befordrades
1841 till kapten och kommenderades 1845 som chef
på korvetten "Karlskrona" på dess expedition till
Västindien. Under denna resa omkom K., då korvetten
under en orkan utanför kap Matanzas på Cuba
kantrade och sjönk, 30 april 1846. K. arbetade
mycket med upprättandet af sjökort, först under
sin faders ledning och sedermera på egen hand,
samt fortsatte efter faderns död (1840) dennes
sjö-karteverk. Han utgaf äfven en mycket berömd
Lärobok i navigationsvelenskapen med tillhörande
nautiska och logarithmiska tabeller etc. (1842;
flera uppl.).
5. Erik Magnus af K., son af K. 3, militär,
f. 31 okt. 1813, d. 26 maj 1877, utnämndes 1833 till
fänrik vid Andra lifgrenadjärregementet och förordnades
1840 till generalstabsofficer samt var 1853–62 chef för
Landtförsvarsdepar-tementets kommandoexpedition. 1864
blef han generalmajor och 1875 generallöjtnant. 1862
-71 var han chef för Andra lifgrenadjärregementet
och därefter, till sin död, general-befälhafvare i
l:a militärdistriktet. K. var en officer af mycken
förtjänst, arbetade i många kommittéer och hade säte
i riksdagens Första kammare 1866-75 för Östergötlands
län och fr. o. m. 1876 för Älfsborgs.
6. Erik Johan Gustaf af K., den föregåendes
kusin, sjömilitär, f. 11 dec. 1816 på Gottland,
där fadern, Erik af K., som kapten i armén
tjänstgjorde på nationalbeväringen, utnämndes 1837
till sekundlöjtnant vid flottan, men tjänstgjorde
därefter i tre år som matros och styrman på engelska
och amerikanska handelsfartyg. 1853 tog K.,
som 1845 avancerat till premiärlöjtnant,
afsked ur svensk krigstjänst och öfvergick i
österrikisk, där han, erkänd som skicklig
och framstående sjöofficer, avancerade
till linjeskeppskapten. Som sådan stupade
han i sjöslaget vid Lissa 20 juli 1866.
1–4. (H. W–l.)
5. C. O. N.
6. L. H.*
Klint, Gustaf Adolf, skulptör, f. 1775 i Stockholm,
d. 1822 (eller 1830), antagligen i Frankrike, dit
han flyttat omkr. 1812, var elev af målarakademien
och af Sergel och blef 1806 led. af samma
akademi. Några porträttmedaljonger och gipsbyster
af hans hand ha bevarat hans namn åt eftervärlden.
–rn.*
Klint, Axel Henrik, lexikograf, f. 23 febr. 1842 i
Järsnäs, Jönköpings län, vardt 1861 student i Uppsala,
där han 1869 disputerade för filos. doktorsgraden
och promoverades 1879. 1872-1908 var K. adjunkt i
svenska, tyska och engelska vid Högre realläroverket
i Stockholm, hvarjämte han i förening med löjtnant
G. Frumerie 1873 grundlade och (flera år tills, med
kapten H. W. Westin) till 1889 ledde Repetitionskursen
till studentexamen därstädes och äfven var verksam
som språklärare vid enskilda läroverk. Bland K:s
mera omfattande språkliga arbeten märkas en läsebok
i franska (1877), Sur la trän-sitivité du verbe
francais (1879), Fransk-svensk ordbok (1893) och
Svensk-tysk ordbok (1906). K. har företagit många
studieresor, till Frankrike, Tyskland, England,
Italien m. fi. länder.
R–n B.
Klinta, två graffält på Öland, det ena, det mera
betydande, i Smedby socken, det andra, mindre,
i Köpinge socken. Det förra, omnämndt redan af
Rhezelius (i "Monumenta runica" 1634), omfattar en rad
fornminnen mellan K. och Gettlinge, runda ättehögar
med stenkistor, skeppsformiga och runda sättningar
af stenar samt en mängd bautastenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
