Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Japan. Historia. III. Japan i brytning med kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1489
Japan (Historia. Brytning med kristenheten,
omkr. 1540-1853)
1490
med stora kostnader en kommission af kinesiska
och japanska skriftlärda utarbeta det första
sammanfattande verket öfver J:s historia
(Dai-Nihon-shi), som, i öfverensstämmelse med
Miug-emigranternas strängt dynastisk-lojala
grundsatser, genomförde ett liknande
åskådningssätt i behandlingen af J:s förflutna
öden från äldsta tider och därmed skänkte
den nödiga lärdomsauktoritetens sanktion åt
länge fördunklade känslostämningar inom det
japanska ridderskapet. Det var kejsarätten och
dess rättsanspråk, som sålunda gjordes, under
en Tokugawas mecenatskap, till den innersta
själen och drifkraften i J:s häfder. Men tillika
gynnades äfven från Mito grundliga undersökningar
och tolkningar af J:s äldre inhemska litteratur,
och dessa utvecklades sedermera systematiskt till
en mot både det kinesiska och det buddistiska
kulturinflytandet fientlig nationalism af en
forskarskola, hvars förnämsta målsmän voro
K a m o Mabuchi (d. 1769), Motoori Norinaga
(d. 1801) och Hirata Atsutane (d. 1843), ehuru i
själfva verket äfven deras läror fått sin färg
af idealistiska strömningar inom den kinesiska
filosofien. Den japanska forntiden framställdes
som en sannskyldig guldålder, då folket under
en gudaboren och evig dynastis hägn vägleddes
af sin oför-därfvade naturs dragning till det
goda och rätta. Besmittelsen härleddes från den
kinesiska konventions-moralen, som hos japanerna
blott kunde väcka medvetande om det onda, huru
nödvändiga än dess bud månde vara för att något
tygla ett i botten dåligt folk med anlag för svek
och trots mot ständigt ombytta härskare, äfvensom
från den buddistiska vidskepelsen, som alldeles
förfalskat shinto-gudarnas och förfädrens enkla
och rena kult. Dessa åskådningar, som särskildt
omhuldades af hofadeln i Kyoto och stärkte dess
själf känsla, spredos snart öfver hela riket
och framkallade angrepp emot Tokugawa-väldets
rättsliga legitimitet, ehuru dessa, på grund
af regeringens förbud mot kritisk behandling
af nyare historiska ämnen, måste skylas
genom anspelningar på Hojos och Ashikagas
usurpationer. Agitationen för kejsardömets
återställande till sin förmenta urtidsmakt och
för den "rena shinto", templens och gudstjänstens
rensning från all buddistisk tillblandning, blef
så stark, att regeringen ansåg sig böra ingripa
med förföljelser, t. o. m. dödsstraff, emot
åtskilliga både samurai och kuge (t. ex. 1758,
1767, 1793); Hirata förvisades mot slutet af sin
lefnad till sin aflägsna hembygd och be-röfvades
rättigheten att utgifva lärda afhandlingar om den
äkta shinto-kulten. Icke dess mindre nödgades
regeringen själf småningom i någon mån falla
undan för de besvärliga teorierna och ådagalägga
större aktning för kejsarna, som i det 19:e
årh. åtminstone fingo behålla tronen äfven vid
myndiga år. - För Europa voro emellertid alla
inre rörelser, af hvilken art som helst, i det
afstängda landet fullkomligt dolda. Under den
jesuitiska missionens tidehvarf hade källorna
till kunskap om det samtida J. flödat ganska
rikt, om också grumlade af religiösa fördomar
och af hvarjehanda missförstånd angående
japanska inrättningar och personligheter. Men
holländarna voro synnerligen försiktiga och
sparsamma med publikationer om J., dels för
att icke röja någonting, som kunde skada deras
handelsintressen, dels för att ej tilläfventyrs
stöta sig med regeringen i Yedo. De bästa och
minst förbehållsamma medde-
landena kommo från främlingar, som i deras
tjänst besökt J.: vallonen Caron (föreståndare
för det holländska faktoriet 1639-41), den
svenske krigsmannen Olof W i 11 m a n (1651-52)
och i synnerhet de tre berömde läkarna och
naturforskarna, tysken E. Ka m p f er (1690-92),
som medföljt en svensk legation till Persien
och där fått tillfälle att öfvergå i holländsk
kolonialtjänst, svensken K. P. Thunberg
(1775-76) och tysken P h. F. v. S i e b o l d
(1823-29). De kunde likväl ej beskrifva annat än
hvad de hunnit iakttaga under den noga utstakade
och bevakade .ambassadfärden fram och tillbaka
mellan Nagasaki och Yedo eller möjligen inhämta
genom lika ängsligt bespejade tolkars och
några andra bekantskapers indiskretioner. Den
japanska regeringen fick säkerligen veta
mer om Europas politik genom holländarna
än dessa om J:s. Det mesta gömdes dock som
djupa statshemligheter i officiella skrifter,
ehuru åtskilligt af mindre betänklig innebörd
sipprade ut, t. ex. i naiva folkböcker om Karl
XII, tsar Peter och Napoleon. För tolkarna var
det länge förbjudet att lära sig holländska
annorlunda än genom muntliga samtal, men de hade
äfven rätt att sålunda af de främmande läkarna
mottaga medicinsk undervisning. Så uppstod i
J. en inhemsk s. k. "holländsk" läkarskola i
motsats till den "kinesiska", som dock redan
förut hade från de af jesuitmissionärerna
inrättade sjukhusen lånat några rön och recept af
europeiskt ursprung, öfver medicinen gick vägen
till andra europeiska vetenskapers studium, och
läkarna blefvo ända till landets återöppnande
de förnämste ban-brytarna för västerländsk
bildning. Men först under Yoshimune fingo några
tolkar tillåtelse (1720) att studera europeiska
böcker (med undantag af religiösa), och en
eller annan vetgirig man sändes enkom för detta
syfte till Nagasaki. Efteråt gjorde regeringen
visserligen åter svårigheter, men isen var en
gång bruten, och från omkr. 1770 sträfvade
en hel rad af män, med den energiske May en
o K y o t a k i i spetsen, att tillegna sig
europeiskt vetande med de torftiga hjälpmedel,
som stodo dem till buds hos holländarna i
Nagasaki. Thunbergs ankomst och den undervisning
han meddelade flera japanska läkare underlättade
i hög grad deras senare bemödanden att på egen
hand öka sina kunskaper. Från hans lärjungar
(enkannerligen K a t s u r a-gawa Hoshu och
Nakagawa Junan), som bl. a. införde Linnés system
i den inhemska botaniken, går en obruten kedja af
kulturinflytelser, i synnerhet i furstendömena
närmast Nagasaki, till de nya personliga
förbindelser, som anknötos genom Siebold
under hans fleråriga vistelse i J. Kegeringen
hade redan i början af 19:e årh. tagit sådana
vetenskapligt utbildade krafter i sin tjänst för
kartografiska, kalendariska och tekniska arbeten,
och flera landsfurstar följde efter förmåga dess
exempel. Främmande makter började åter på ett
hotande sätt nalkas J:s farvatten och kuster,
och under ständigt växande oro trefvade man efter
nya utvägar att värja sig emot deras väntade
öfver-grepp. - Under det 18:e årh. utbreddes
Rysslands välde till Sibiriens östkust, till
Kamtjatka, Aleuterna och Alaska. På Kurilerna
mötte ryssarna utlöpare från den växande japanska
Yezo-kolonisa-tionen. Japanska fiskelägen anlades
äfven på Sachalin (jap. Karafuto), hvars östkust
undersöktes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
