Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jenkinson - Jenkinson 1. Antony J. - Jenkinson 2. Charles J. - Jenkinson 3. Robert Banks J. - Jenner, Edward - Jered (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1343
Jenner
1344
af folkseder och samhällslif i Ryssland och
Persien lämnat värdefulla skildringar i sina
reseberättelser hvilka med biografisk inledning
utgifvits af E. D. Morgan ("Early voyages and
travels in Eussia and Persia", 1886).
2. Charles J., l:e earl af Liverpool,
politiker, f. 1727, d. 1808, tillhörde
den föregåendes ätt, hvilken förvärfvat gods i
Oxfordshire och 1661 erhållit baronetvärdighet.
Han studerade i Oxford, gjorde sig bemärkt
som politisk skriftställare, blef 1760
privatsekreterare hos konungagunstlingen
Bute och genom dennes inflytande 1761
understatssekreterare. Samtidigt valdes han
till led. af underhuset, där han 1763 efter Bute
blef ledare för "konungens vänner" och med stor
talang försvarade Butes frihetsfientliga politik.
Han beklädde flera ämbeten i Grenvilles,
hertigens af Grafton och lord Norths ministärer,
var krigsminister under de för de engelska
vapnen olyckliga åren 1778-82, måste afgå, då
lord Norths ministär föll, men återinträdde i
kabinettet (under William Pitt d. y.) 1786,
då han blef kansler för hertigdömet
Lan-caster och öfvertog presidiet i Board of
trade. Samtidigt upphöjdes han till baron
Hawkesbury och blef 1796 earl af Liverpool.
Till följd af försvagad hälsa afgick J. 1802 ur
ministären. Bland hans skrifter märkes en
samling af brittiska freds-traktater från 1648
till 1783 (3 bd, 1785).
3. Kobe r t B an k s J., 2:e earl af
Liverpool, den föregåendes son, statsman,
f. 3 juni 1770, d. 4 dec. 1828, bar från
1796 till faderns död 1808 titeln lord
Hawkesbury, valdes
1790 till ledamot af underhuset, utsågs 1793
af Pitt d. y. till medlem af India board och
var sedan - med ett kort uppehåll 1806-07 -
minister ända till sin död. Han blef 1801
utrikesminister med säte i kabinettet och
började då genast de förhandlingar, som
ledde till freden i Amiens 1802. 1803 blef
J. peer, 1804 (under Pitt) inrikesminister och
öf-verhusets ledare, ledde där oppositionen under
Grenvilles kortvariga ministär samt återtog
i mars 1807 sina förra ämbeten (med Portland
som ministärens nominelle chef). 1808 ärfde
han vid faderns död titeln earl of Liverpool
och var 1809-12 under Per-ceval krigs- och
kolonialminister. Då Perceval mördades, 1812,
uppstod en långvarig ministerkris, som slutade
med att J. blef premiärminister juni s. å. Det
kabinett, som J. bildade, lyckades bibehålla
makten i femton år. 1812-15 bragte det engelska
kabinettet en rad af lysande framgångar, som
kröntes genom traktaterna i Wien och i Paris
1815. Den reaktion, som därpå följde i nästan
hela Europa, kom äfven torykabinettet till
godo. Genom undantagslagar och stränghet kufvades
det inom landet, särskildt bland arbetsklassen,
härskande missnöjet. Med envishet och framgång
motsatte J. sig det liberala partiets fordringar
på katolikernas emancipation, frihandel och
parlameutsreform. Visser-
ligen beredde bl. a. processen mot drottning
Karolina och den stora handelskrisen 1825 och
1826 regeringen allvarsamma svårigheter, men
likväl fortfor kabinettet att ega obestridd
majoritet, då ett slaganfall 27 febr. 1827
gjorde J. oduglig för politiken och tvang honom
att afgå. Hans afgång medförde snart äfven
de stränga torygrundsatsernas fall, ty redan
under hans efterträdare, Canning - hvilken från
Castlereaghs själf mord 1822 som utrikesminister
ledt den yttre politiken -, började de liberala
idéerna vinna insteg äfven inom regeringens
inrikespolitik. J. var en utmärkt ämbetsman och
skicklig parlamentstalare, öfvertygad tory ända
från sin tidigaste ungdom, men med åren alltmer
tillgänglig för moderata inflytanden och aldrig
så oresonligt reaktionär som t. ex. Eldon. Hans
lif och politiska verksamhet äro utförligt
skildrade af Yonge, "Life and administration of
Kobert Banks, second earl of Liverpool" (3 bd,
1868). 1-3. V. S-g. Jenner [dje’no], Edward,
engelsk läkare, vaccinationens uppfinnare, f. 17
maj 1749 i Berke-ley, Gloucestershire, d. där 26
jan. 1823, började studera kirurgi hos Ludlow, en
kirurg i Sodbury; sedan studerade han under John
Hunter och hade samtidigt i uppdrag af sir Joseph
Banks att ordna de zoologiska samlingar, som
hemförts från James Cooks första resa (1771). Ett
anbud att som naturforskare medfölja dennes andra
expedition afslog han och bosatte sig i stället
som kirurg i sin födelseort, där han snart
vann stort anseende. Vid sidan af sin praktik
eguade han sig åt naturalhistoriska studier och
meddelade resultaten af dem i särskilda smärre
afhandlingar. 1792 erhöll han med. doktorsgraden
vid S:t Andrews. Emellertid hade i hans sinne
småningom mognat den stora upptäckt, som skulle
göra hans namn odödligt. Redan under sin vistelse
i Sodbury hade han fäst sig vid den antagonism,
som enligt folktron skulle förefinnas mellan
ko-kopporna och smittkopporna. Sina tankar att
man genom att inympa ko-koppor på människan kunde
göra henne oemottaglig för de fruktansvärda
smittkopporna meddelade han åt John Hunter,
som dock, öfverhopad af andra göromål, icke åt
dem egnade närmare uppmärksamhet. J. fortsatte
emellertid sina iakttagelser, men blef först
14 maj 1796 i tillfälle att stäUa sin teori
på prof. Nämnda dag ympade han en åtta års
gosse, James Phipps, med ko-koppor och l därpå
följande juli med smittkoppor; dessa utöfvade
icke någon verkan på gossen. Det dröjde ännu
två år, innan han kunde göra nya försök och
genom dem ytterligare stödja sin upptäckt. Inför
allmänheten och den lärda världen framlade han
sina erfarenheter i två skrifter: An inquiry
into the causes and effects of the cow-pox, or
variolce vaccince (1798) och Further observations
ön the variolce vaccince (1799). I början
naturligtvis motsagd från flera håll, vann dock
J:s stora upptäckt snart allmänt erkännande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
