Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jehovah, gamla testamentets namn på Gud - Jehovah solatium meum, konung Karl IX:s af Sverige valspråk - Jehovisten l. Jahvisten. Se Pentateuken - Jehu, Josafats son. (Bibeln) - Jehuda ha-nasi l. ha-kadosch, äfven kallad Rabbi - Jehuda ben Chajjug. Se Hebreiska språket och litteraturen - Jehuda ha-Levi l. Juda ha-Levi, judisk filosof och skald - Jeisk, rysk kretsstad vid Azovska sjön - Jejunum, anat., tomtarmen - Jekaterina, rysk namnform för Katarina - Jekaterinahamn. Se Alexandrovsk 3. - Jekaterinburg (Ekaterinburg), kretsstad i ryska guv. Perm - Jekaterinodar (Ekaterinodar), kretsstad i ryska guv. Kaukasien - Jekaterinograd (Ekaterinograd), ... Kaukasien - Jered (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1333
Jehovah solatium meum-Jekaterinograd
1334
namnet", d. v. s. det namn, som säger, hvad
Gud är till sitt väsen. Om dess rätta uttal
äro meningarna ännu delade. Ett bland de
lärde tämligen allmänt antagande är, att det
bör uttalas Jahveh (eller Jahaveh). Hebreiska
språkets stambokstäfver äro konsonanter, och
vokalerna äro endast tecken, som skrifvas öfver
eller under konsonanterna Ifrågavarande namn på
Gud skrifves därför med konsonanterna J h v h,
hvilka på olika sätt kunna vokaliseras. Vid
läsningen af G. T. brukade judarna af vördnad
för detta gudsnamn icke uttala det, utan
nämnde i stället ett annat gudsnamn, vanligen
A d o n a j eller E l o h i m. De skriftlärde
ansågo t. o. m. lagen förbjuda uttalandet af
Jhvh, åberopande i synnerhet 3 Mos. 24: 16,
hvilket ställe dock kan af se blott ett oheligt
begagnande af detta namn. Man antager därför,
att Jhvh vokaliserats med vokalerna i Adonaj
(a 1. e, o och a). Likväl saknas icke, äfven
i nyare tider, förfäktare för den meningen,
att uttalet Jehovah, som vunnit burskap, också
är det ursprungliga. - Enl. 2 Mos. 3: 13-15;
6: 2-8 betyder namnet Jehovah: "han som är
den han är", hvilken något mystiska formel
angifver oföränderligheten såväl hos Guds
väsen som särskildt hos Gud i hans egenskap af
egendomsfolkets förbundsgud, hvilken håller
löftena till patriarkerna. Namnet betecknar
alltså, att Gud oföränderligt fasthåller
och fullföljer sin fräls-ningsplan, om också
det stundom ser ut, som om han icke skulle
göra det, t. ex. under folkets förtryck
i den egyptiska träldomen. - Några försök
ha gjorts att förneka namnet Jehovahs rent
hebreiska ursprung. Redan Voltaire sökte dess
härledning ur de egyptiska mysterierna, och nyare
derivationer af samma slag förefinnas också.
J- P.
Jehovah solatium me’um, äfven De’us solatium
meum, "Gud min tröst", konung Karl IX:s af
Sverige valspråk.
Jehovi’sten 1. Jahvisten. Se Pentateu-k en.
Je’hu, Josafats son, den 10:e konungen i riket
Efraim 1. Israel, grundläggaren af den 5:e
dynastien, regerade 885-857 f. Kr. (enl. Zungzs
tidtafla) eller enligt en annan beräkning
874-846. Enligt Konungabokens framställning
var J. Guds utkorade redskap att utföra
de straffdomar, som Ahabs ogud-aktiga hus
dragit öfver sig. Han dödade konung Joram
och drottning Isebel samt utrotade därefter
de många återstående medlemmarna af Ahabs
stora släkt. Lika skoningslöst förfor han
mot Baals präster, men bibehöll kulten med
de gyllene kalfvarna i Dan och Betel. - Fara,
komma som J e h u, fara fram med våldsamhet.
J. P.
Jehuda ha-nasi (fursten) L ha-kadosch (den
helige), äfven kallad Eabbi (läraren), f. 137
i Tiberias, d. 194, var den sjunde patriarken
af Hil-lels släkt. En kejsare af det antoninska
huset skall ha vänskapligt umgåtts med honom. Han
bodde först i Uscha och senare i Sepphoris. Han
afslutade den muntliga traditionen, i det han
i sin mischnasamling upptog allt, som gällde
som normgifvande för judendomens bestånd.
G- K-n.
Jehuda ben Chajjug. Se Hebreiska språket och
litteraturen, sp. 167.
Jehuda ha-Leyi 1. Juda ha-Levi
(arab. Abu-l-Hassan), judisk filosof och skald,
f. 1085 i Kastilien och enligt en saga mördad
1135 vid Jerusalem, skref på arabiska det
berömda verket
Knsri, (disputationer i dialogform emellan en
fingerad konung och författaren, som vederlägger
alla af kristna, muhammedaner o. a. mot
judendomen gjorda invändningar). Boken har flera
gånger blifvit öfversatt och förklarad på olika
språk, senast af Hartwig Hirschfeld (Breslau
1885). Af J:s skaldestycken finnas ännu 300
(till största delen af liturgiskt innehåll). De
förete den hebreiska poesiens mest fulländade
form. Tysken Geiger har metriskt öfversatt
flera af dem, och H. Heine talar om dem i sin
"Komanzero". Se Brody, "Studien zu den dichtungen
J:s", I (1895). L. L. (G. K-n.)
Jeisk, rysk krets- och hamnstad i kubanska
kosackernas land, är belägen vid floden
Jejas utlopp i Azovska sjön på en sandig
landtunga, som skiljer nämnda sjö från
Jeiska limanen. 35,446 inv. (1897). Staden
anlades 1848 och utvecklade sig hastigt
till följd af sitt gynnsamma handelsläge och
de förmåner, som tillerkändes de ditkallade
kolonisterna. Realskola och bank. Ylleväfverier,
garfverier, tegelbrännerier, oljeslagerier
och liflig handel med spannmål, ull och
linfrö. Ångbåtsförbindelse med Taganrog och
Mariupol. (J. F. N.)
Jejunum, anat., tomtarmen, den del af små-
1. tunntarmarna, som sträcker sig mellan duodenum
och ilium samt hos människan har sin plats i
bukhålan i nafveltrakten, ofvan denna och till
vänster. Den har fått sitt namn däraf, att den
efter döden oftast träffas tom eller med blott
obetydligt innehåll (lat. jejunus, torr, mager).
G. v. D.*
Jekaterina, rysk namnform för Katarina.
Jekaterinahamn. Se Alexandrovsk 3.
Jekaterinburg (Ekaterinburg), kretsstad och förr
fästning i ryska guv. Perm, anlagdt af Peter
den store 1721 och benämndt efter hans gemål
Katarina, är pittoreskt beläget vid floden
Isetj på östra sluttningen af Uralbergen och
vid järnvägen Perm–Tjeljabinsk. Staden har raka
och breda gator, 15 grek.-katolska kyrkor,
1 luthersk och 1 rom.-katolsk, 3 gymnasier,
bergsskola samt magnetiskt och meteorologiskt
observatorium. 55,488 inv. (1897). J. är
medelpunkten för bergshandteringen i hela
mellersta Ural och eger många dithörande
anläggningar, såsom masugnar, gjuterier,
maskinfabriker, guldvaskerier och stensliperier
(jaspis, marmor, porfyr). Uti J. nedsmältes och
proberas allt guld från de uralska bergverken,
både statens och de enskilda. Stor prägling
af kopparmynt. Talg- och såpsjuderier,
ljus-, stearin- och klädesfabriker. Af
vikt för produkternas omsättning är den
sibiriska handelsbanken. Den kringliggande
trakten är stenig och har rått klimat, men
lämpar sig väl för bi- och boskapsskötsel.
S. A. L.*
Jekaterinodar (Ekaterinodar), hufvudstad i
Kubanområdet af ryska
gen.-guv. Kaukasien, är beläget på en träskfylld
slätt vid Kuban. 65,697 inv. (1897). Med undantag
af den till det inre praktfulla katedralen består
staden blott af usla, halmtäckta lerkojor. J. är
säte för kommandot öfver kuban-kosackbrigaden
och den ridande kuban-kosackartilleribrigaden
och har någon industri samt betydlig handel,
i synnerhet med boskap. J. grundlades 1794,
där det gamla Tmutorakan legat. J. F. N.
Jekaterinograd (Ekaterinograd), kosack-stanitsa
i Terekområdet af ryska gen.-guv. Kaukasien,
nära Malkas utlopp i Terek. 3,413 inv. (1903).
(J. F. N.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
