Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jefferson, Thomas - Jefferson city, hufvudstad i staten Missouri - Jeffersonville, stad i staten Indiana - Jefferyes, James - Jeffr., vid mussle och snäcknamn förkortning för Johan Gwyn Jeffreys - Jeffrey, Francis, lord J. - Jered (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1329
Jefferson city-Jeffrey
1330
med Storbritannien och därför erkände endast
konungens, men ej brittiska parlamentets
myndighet i koloniala frågor, där deras egna
koloniala representationer af dem ansågos ega en
ställning, jämförlig med parlamentets i frågor
rörande moderlandet. Våren 1775 sändes J. som
delegerad till kongressen, användes där gång
på gång vid formulering af viktiga uttalanden
och blef i juni 1776 ordf. i det utskott, som
skulle utarbeta oafhängighetsför-klaringen
(Dedaration of independence). Det af honom
utarbetade utkastet blef med några smärre
ändringar antaget af utskottet och därefter af
kongressen. J. plägar därför i Amerika kallas
"oaf-hängighetsförklaringens fader". Kort
efter dess utfärdande (4 juli 1776) lämnade
han kongressen, återtog i okt. sin plats i
Virginias lagstiftande församling och var
1779-81 Virginias guvernör. Under dessa år
ledde han en genomgripande- revision af den
nya statens lagar, särskildt nyordnandet af den
kyrkliga och jordeganderättslagstiftningen. 1783
återinträdde han i kongressen och genomdref där
jämte guvernör Morris antagandet af Förenta
-staternas nuv. decimala myntsystem. Han
sändes sommaren 1784 till Frankrike för
att biträda Franklin och John Adams vid
underhandlingarna om handelsfördrag med
europeiska stater och var 1785-89 Franklins
efterträdare som amerikansk minister i-Paris,
högt uppburen af den frisinnade societet,
ur hvilken sedan ledarna af revolutionen
i dess första moderata skede framgingo. -
Efter hemkomsten inträdde J. i mars 1790 i
Washingtons första kabinett som utrikesminister
(secretary of state). Där utkämpade han häftiga
strider med finansministern Alexander Hamilton,
hvars hela federalistiska, på stärkande af
unionsmyndigheternas makt öfver de enskilda
staterna inriktade politiska system J. som
abstrakt ifrare för folksuveräniteten och "de
mänskliga rättigheterna" djupt ogillade. Olikhet
i bedömandet af franska revolutionen, hvars
skräckscener hos J. aldrig utplånade intrycket
af dess under hans Parisvistelse af honom
bevittnade första löftesrika begynnelser,
vidgade ytterligare klyftan mellan dem. Hamilton
påyrkade sträng neutralitet under franskengelska
kriget, J. däremot sökte drifva en vidt-.gående
franskvänlig utrikespolitik, till dess
republikens till Amerika utsände ombud genom
sin oförsynta inblandning i inre amerikanska
angelägenheter mot dessa öfvergrepp uppkallade
hans amerikanska patriotism. I det längsta sökte
presidenten Washington medla mellan dem båda,
men i jan. 1794 afgick J., därtill delvis äfven
föranledd af ekonomiska skäl (nödvändigheten att
egna sina för politiken försummade plantager
personlig tillsyn). 1796 valdes han till
unionens vice-president och blef då ledare för
den "republikanska" oppositionen mot presidenten
Adams’ och Al. Hamiltons federalistiska politik
samt formulerade 1798 de unionens bestånd hotande
"Kentucky-resolutionerna". J:s republikanska
parti, ur hvilket en senare tids demokratiska
framgått (jfr Demokrater), ifrade för största
möjliga decentralisation i författningen,
och J. förklarade majoritetens vilja vara
"hvarje samhälles naturliga lag och enda
säkra vårdaren af de mänskliga rättigheterna";
t. o. m. majoritetsviljans misstag voro enligt
hans mening "ofarliga, såsom varande uppriktiga,
enstaka och kortlifvade". Denna politiska
idériktning segrade vid J:s val till president
efter Adams. Under sin presidenttid (mars 1801-
mars 1809; han återvaldes 1804) vann J. genom
inköpet af Louisiana-området från Frankrike
1803 en betydande nationell framgång, men
misslyckades fullständigt i sin af Englands
öfvergrepp mot den neutrala amerikanska
skeppsfarten under dess krig med Napoleon
föranledda s. k. "embargopolitik" mot detta
land. Efter sin af gång från president-skåpet
drog sig J. ifrån det politiska lifvet. J:s
skrifter ha utgifvits af H. A. Washington (9
bd, 1853- 55) och af Ford (10 bd, 1891-97). Jfr
biografier af Tucker (2 bd, 1837), Eandail (3 bd,
1858), Parton (1874), Morse (1886) och Curtis
(1901), Sarah Kandolph, J:s dotters sondotter,
"The do-mestic life of Thomas J." (1871)
och en biografisk karakteristik i Fiskes
"Essays historical and lite-rary", I (1902).
V. S-g.
Jefferson city [dʃe’fəsn si’ti], hufvudstad
i nordamerikanska staten Missouri, vid
högra stranden af floden Missouri. 11,416
inv. (1906). Knutpunkt för 6 järnvägar, institut
för negerlärare, tukthus, bibliotek (25,000 bd),
kvarnar och järngjuterier. I närheten kolgrufvor.
J. F. N.
Jeffersonville [dʃe’fəsnvil], stad i
nordamerikanska staten Indiana, på norra stranden
af Ohio, medelst två väldiga broar förenadt
med den på södra stranden liggande staden
Louisville. 10,840 inv. (1907). Stora verkstäder
för tillverkning af lokomotiv och järnvägsvagnar.
(J. F. N.)
Jefferyes [dje^eris], James, engelsk militär,
diplomat, var son till öfversten sir James J.,
som hade varit i tjänst hos Karl XI. J. var
en tid sekreterare hos engelske envoyén i
Stockholm John Eobinson och beledsagade honom
till Altranstädt 1707. Han fick tillstånd att
följa armén vid uppbrottet ur Sachsen, deltog i
tåget till Ukrajna 1708 samt bevistade fälttåget
där, hvarunder han skref värdefulla meddelanden
hem till regeringen, och slaget vid Poltava,
hvarefter han återvände till England. Men
1711 skickades han med bref från drottning
Anna till konung Karl vid Bender och begaf
sig efter kalaba-liken till Adrianopel. Vid
Karl XILs af resa från Turkiet 1714 begaf sig
äfven J., öfver Wien, till Stralsund, där han
notificerade Georg I:s tronbestig-ning; hans
uppgift var f. ö. fortfarande att rapportera
om Karl XILs planer och företag. Vid början af
juni 1715 öfverlämnade han till konung Karl sitt
kreditiv som minister. 14 dec. s. å. sände han
från Dewitz sin regering underrättelse om Karl
XILs afsegling från Stralsund och denna stads
kapitulation. 1718-19 utförde J. en beskickning
till Petersburg. - J:s bref till engelska
regeringen 1711 -15 äro utg. genom E. Carlson af
Samf. f. utg. af handskrifter rör. Skandinaviens
hist. (i "Historiska handlingar", del XVI, 1897).
Jeffr., vid mussle- och snäcknamn förkortning
för engelske konkyliologen Johan Gwyn Jeffrey s,
f. 1809, d. 1885, ledare af bottenskrap-ningar
vid flera länders hafskuster, upptäckare af 71
nya arter och författare till British conchology
(1862-69).
Jeffrey [dje’fri], Francis, lord J., skotsk
jurist och skriftställare, f. 1773 i Edinburgh,
d. där 1850, blef 1794 advokat i sin födelsestad,
deltog, lifligt både litterärt och politiskt
intresserad som han var, i uppsättandet af
tidskriften "Edinburgh review" (1802) och var
sedan dess utgifvare från 1803 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
