Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 1299-1300 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jari, Otto - Jarlasagor l. Orknöingarnas saga - Jarlaskald. Se Arnor Tordsson - Jarler, ärkebiskop i Uppsala 1236-1255 - Jarlsbergs gård, en af Norges största jordegendomar - Jarlsberg og Larviks amt, amt i Kristiania stift i Norge - Jarlsö, liten ö i Jarlsberg - Jarmann, Jakob Smith - Jarmen, stad i Stettin - Jarmericus. Se Ermanarik - Jarmuk, Jordans största biflod - Jarnac, stad i Frankrike - Jarnsida. Se Järnsida - Jarnvidr. Se Järnskog. nord. myt. - Jarnwitch, ...Danskeskov - Jarochowski, Kazimierz - Jered (Bibeln)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– öfver major Fr. von Hackher,
rest i Graz i Steiermark 1909.
G-g N.

Jarlasagor (Iarlasǫgur) 1. Orknöingarnas saga
(Orkneyingasaga) är författad omkr. 1200 af
en med Orkneyöarna och deras förhållanden i
grund förtrogen anonym författare, som man
förmodat vara identisk med biskop Bjarne
Kolbeinsson (se d. o.), hvilket förefaller
ganska rimligt. Den väl berättade, detaljrika
och i hufvudsak pålitliga sagan redogör för
Orkneyöarnas och deras jarlars historia från
senare delen af 800-talet till omkr. 1170;
dess främsta personlighet är jarlen och skalden
Ragnvald Kale (se d. o.). Jämngammal med de
äldsta islänningasagorna (omkr. år 1200) kan den
äfven i värde täfla med många bland dessa. Snorre
har känt den och nyttjat den som källa. Den är
utgifven i bd I af "Icelandic sagas" (1887).
R. N-g.

Jarlaskald. Se Arnor Tordsson.

Ärkebiskop Jarlers sigill.

Jarler (lat. Jarlerius), ärkebiskop i Uppsala 1236–55,
var en betydande man och visade sig särdeles
mån om kyrkan och stiftet. Han förvandlade
munkkollegiet vid Gamla Uppsala ärkebiskopssäte
till ett ansenligt collegium canonicorum
seculare, d. v. s. ett sådant, som bestod af män,
hvilka icke voro bundna af ordensregler. Hans i
senare tid påvisade graf i Mariakyrkan i Sigtuna
bär vittnesbörd om hans intima förbindelse med
dominikanorden.
E. M. R.

Jarlsberg gård, en af Norges största
jordegendomar, är belägen i Jarlsberg og Larviks amt,
omkr. 3 km. n. v. om staden Tönsberg, på en stor
slätt, på båda sidor om Ouli-älfven. Hufvudgården
(från midten af 1700-talet) är omgifven af
storartade parker och trädgårdar. På 800-talet
hade de vestfoldske konungarna sitt residens
på denna plats, näml. där den i sagorna ofta
nämnda kungsgården Sæheim är belägen. Sedan
Tönsbergshus uppbyggts, flyttade de kunglige
befallningsmännen dit, men då nämnda fästning
förstörts (1502), blef Sæheim ånyo deras
bostad. 1671 kom gården i Peder Griffenfelds ego;
då han 1673 upphöjdes till grefve af Griffenfeld
och Tönsberg, fick Sæheim kungsgård namnet
Griffenfelds gaard. Sedan Griffenfeld (1676)
fallit i onåd, indrogs godset till kronan och
gafs åt ståthållaren i Norge U. F. Gyldenlöve,
som 1683 sålde det till baron G. V. Wedel, som
1684 blef den förste grefven af Jarlsberg. Godset
är fortfarande i hans efterkommandes ego;
den siste grefven (P. A. Wedel-Jarlsberg)
dog 1893. Jfr Wedel-Jarlsberg.
O. A. Ö.

Jarlsberg og Larviks amt, amt i Kristiania
stift i Norge, det minsta, men tillika det
tätast befolkade i landet. Areal 2,319,58
kvkm. 104,554 inv. (1900). Amtet gränsar i
s. till Drammensfjorden och Kristianiafjorden,
i ö. och n. till Buskeruds amt, i v. till
Bratsbergs amt. Det är i administrativt hänseende
deladt i fyra sorenskriverier samt har fyra
städer: Tönsberg, Holmestrand, Larvik och
Sandefjord. I dagligt tal kallas amtet
"Grevskabene" efter grefskapen Larvik (upprättadt
1671) och Jarlsberg l. Tönsberg (upprättadt
1673). Sedan 1881 står det i förbindelse med
Kristiania genom den s. k. "Grevskabsbanen". Jfr
Vestfold.
O. A. Ö.

Jarlsö (Jersö), liten ö i Jarlsberg
og Larviks amt i Norge, utanför
inloppet till staden Tönsberg.
O. A. Ö.

Jarmann, Jakob Smith, norsk gevärskonstruktör,
f. 30 maj 1816 i Nordre Fröns socken i
Gud-brandsdalen, d. 29 mars 1894 i Kristiania,
var först maskinist på en af norska flottans
ångbåtar och öppnade 1853 tills, med ingenjören
P. Nörbech en mindre mekanisk verkstad
utanför Kristiania, som 1857 öfvergick till
aktiebolaget "Nylands mekaniske verksted",
men fortfarande sköttes af grundläggarna. I
slutet af 1870-talet lämnade J. sin ställning
som en af verkstadens styresmän och egnade sig
uteslutande åt gevärskonstruktion. Redan 1839
hade han konstruerat ett bakladdningsgevär
för enhetspatron; i stället för metallhylsor
(sådana voro då ännu icke uppfunna) tillverkade
han patronomslag af papp. Geväret pröfvades
och vann allmänt erkännande. 1877 lyckades
J. konstruera ett enkelladdningsgevär, hvilket
han sedermera vidare förbättrade till det
repeter-gevär ("1881 års repetergevär"),
som infördes vid norska infanteriet. En ny
modell infördes 1884 (se Handeldvapen, tabell).
O. A. ö.

Jarmen, stad i preussiska
reg.-omr. Stettin, Pommern, vid Peene. 2,868
inv. (1900). Sockerbruk och maskinfabrik.
J. F. N.

Jarmericus. Se Ermanarik.

Jarmuk, Jordans största biflod, utmynnar i
denna från ö. omkr. 8 km. s. om sjön Gennesaret
och har här vanligen en vattenmängd, som är
minst lika stor som hufvudflodens. J. har sitt
ursprung på flera håll högt upp i landet ö. om
Jordan. I G. T. förekommer icke denna flod vid
namn. Möjligen åsyftas den i 1 Mos. 31: 21. Hos
Plinius (V: 18, 74) heter den Hieromices, af de
i närheten boende beduinerna kallas den Scherīʿat
el-menādire. Vid J. (Jakusa) stod 20 aug. 636 ett
afgörande slag emellan bysantiner och araber.
E. S-e.

Jarnac [ʃarna’k], stad i franska
dep. Charente, vid floden Charente, 14
km. ö. om Cognac. 4,549 inv. (1901). Vinodling
och konjakstillverkning. Vid Triac, något ö. om
J., stod 13 mars 1569 en strid, i hvilken 26,000
katoliker under hertig Henrik af Anjou (sedermera
konung Henrik III) slogo 15,000 hugenotter,
anförda af Coligny och prins Ludvig af Condé. Den
sistnämnde blef tillfångatagen och dödad. En
pyramid utmärker stridsfältet.
(J. F. N.)

Járnsíða. Se Järnsida.

Járnviðr. Se Järnskog, nord. myt.

Jarnwitch, det gamla namnet på Danskeskov (se
d. o.).

Jarocho’wski, K a z i m i e r z, polsk
historieskrif-vare, f. 1818, d. 1888, domare i
Posen, publicerade T eka Gabryela J. Podoskiego
(6 bd, 1856-62): viktiga aktstycken rörande
Polens historia vid tiden för föreningen
med Sachsen, hvarjämte han författade konung
August II :s historia (1856-74) samt åtskilliga
smärre historiska skrifter, utkomna under titeln
Opowiadania hisloryczne (6 bd, 1860-86), äfvensom
några särskildt utgifna afhandlingar, hvari-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>