Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagic, Vatroslav - Jagistan, Se Dardistan - Jaglina, sjöv., kabeldraget tågvirke - Jagning, skpsb. Jfr Driva 1 - Jago, spansk form för namnet Jakob - Jagodina, stad i Serbien - Jagrebb, skpsb. Se Driva 1 - Jagring, sjöv. Se Mast - Jagroman. Se Roman - Jagst (Jaxt) - Jagst 1. Flod i Würtemberg - Jagst 2. (Jagstkreis) en af fyra kretsar i Würtemberg - Jagstkreis. Se Jagst 2 - Jaguaren, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1169
Jagistan-Jaguaren
1170
forskare, f. 1838 i Varazdin, blef, efter
att ha varit lärare vid gymnasiet i Agram
och professor i jämförande språkforskning
vid universitetet i Odessa, 1874 professor i
slaviska språk i Berlin, 1880 anställd vid
universitetet och vet. akad. i Petersburg
och fick 1885 som Miklosichs efterträdare
som professor vid universitetet i Wien den
yttre ställning, som Miklosich gjort till den
ledande inom de slaviska studierna. J. är
medlem af österrikiska herrehuset och
bär titeln kejserligt hofråd. J. är en af
samtidens mest framstående filologer inom
det slaviska området. Sedan 1875 utger han
(tills, med Leskien, Nehring o. a.) "Arcinv fur
slavische philologie", en tidskrift af största
betydelse som centralorgan för den slaviska
filologien. J. har publicerat en mängd större
och mindre, delvis mycket viktiga uppsatser af
språkligt och litteraturhistoriskt innehåll
dels i nämnda "Archiv", dels i sydslaviska
akademiens "Rad" och "Starine" (i Agram), dels
i serbiska litteratursällskapets "Glasnik"
(i Belgrad), dels i Petersburg-akademiens
"Sbornik" och Wienakademiens "Denkschriften"
och "Sitzungsberichte". Af grundläggande
betydelse äro hans editioner (med gram-matiska,
paleografiska och litteraturhistoriska
inledningar, delvis med specialordböcker)
af äldre litteratur: "Zografos-evangeliet"
(1879) och "Maria-evangeliet" (1883), båda
i cyrillisk omskrift efter glagolitiska
manuskript och hörande till den äldsta gruppen
af fornbulgariska urkunder, helgonlegender i
fornrysk redaktion ("Sluzj. mineji" för sept.-
nov., 1886), fornserbiska och fornkroatiska
juridiska och religiösa urkunder, såsom Vinodals,
Veglias och Politsas "statut", profeterna på
istrisk-kroatiska (1897) och hertig Hervojas
mässbok. Viktiga äro äfven hans studier
rörande det glagolitiska alfabetets ursprung (ur
grekiska minuskler, Tjetyre paleograf. statji, i
"Sbornik", XXXIII) och rörande det kyrkslaviska
språkets ursprung och etnografiska ställning:
vopros o Kirillé i Mefodié (i "Sbornik". XXXVIII)
och Zur entstehungsgeschichte der
kirchenslavischen spraclie (Wien 1900). J. har
i öfrigt för undervisningens behof utgifvit
en forn-kroatisk och en fornslavisk läsebok
och en liten samling slaviska folkvisor
samt Dobrowskys och Kopitars korrespondens
(1885, 1898). Till J:s 71:a födelsedag
utgaf vo lärjungar och vänner festskriften
"Zbornik u slavu V. Jagiéa" (VIII + 725 s).
Lll.
Jagistan. Se D a rd is t an. Jaglina,
sjöv.9 kabelslaget tågvirke om 9-15
cm. omkrets samt omkr. 200 m. längd;
stundom förekommer äfven jaglina af gröfre
slag. Jaglinor användas företrädesvis
till bogsering, förhalning och förtöjning.
R. N.*
Jagning, skpsb., säges en bult ha,
då bultens diameter är större än bulthålets.
Jfr Drifva 1. Jago [chägå], spansk form för
namnet Jakob (t. ex. i namnet Sant i a go). . Se
Jakob den
äldre. - Efter en person i Shaksperes drama
"Othello" har namnet J. blifvit liktydigt med
en genien människa.
Jagodina, stad i Serbien, distriktet
(okrug) Mo-rava, nära floden Morava. 4,691
inv. (1896). Vid staden finnas ruiner af en
moské, som skall ha varit en af de största
i Serbien. (J. F. N.)
Jagrabb, skpsb. Se Drifva 1.
Jagring, sjöv. Se Mast.
Jagroman. Se Rom an.
Jagst (J a x t). 1. Flod i Wurttemberg, upprinner
i östra delen af landet och faller ut i Neckar
vid västra gränsen, midt emot Wimpffen. Längd
195 km. - 2. (J a g s t k r e i s) en af de fyra
kretsarna i konungariket Wurttemberg, omfattande
nordöstra delen af landet, omkring ofvannämnda
flod och den med densamma nästan parallella
Kocher. 5,142 kvkm. 407,059 inv. (1905), hvaraf
67 proc. protestanter. Hufvudstad är E 11 w an
g e n. (J. F. N.)
Jagstkreis [-krajs]. Se Jagst 2.
Jaguären, Leopar dus (Felis) onca, zool., hör
till fam. kattdjur (Fdidos}, rofdjurens ordning
och däggdjurens klass. Djurets kroppsbyggnad
antyder mera styrka än vighet och förefaller
något klumpig jämförd med leopardens, hvilken
den eljest mest liknar.
Kroppens längd stiger till l,so m., svansens
till 68 crn. och höjden öfver bogarna till 80
cm. Färgen är i allmänhet rödgul, utom på de
undre kroppsdelarna, som äro hvita. Hela djuret
är öfversålladt med dels mindre, svarta, runda,
aflånga eller oregelbundna fläckar, dels större
fläckar och ringar, som äro gulröda, omgifvas
af en svart kant och i midten ha en eller
två svarta punkter. Honan är något blekare än
hannen samt har ett mindre antal ring-formiga
fläckar på halsen och skuldrorna, men i stället
flera och smärre på kroppens sidor. Flera
färgvarieteter förekomma. Jaguaren är spridd
från Louisiana, Texas och norra Mexico söderut
till nordgränsen af Patagonien vid omkr. 40°
s. br., men är nu allestädes mycket sällsyntare
än förr; talrikast förekommer den i trakterna
kring de sydamerikanska floderna Paraguay,
Parana och Uruguay. Den uppehåller sig vid skog-
samt vass- och gräsbevuxna stränder och träffas
endast tillfälligtvis på öppna fält och i stora
skogar. Om dagen hvilar den på något undandoldt
ställe, men går i skymningen och gryningen
äfvensom under ljusa nätter ut att söka sig
byte. Detta utgöres af större och mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
