Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacquemart, Henri Alfred marie - Jacquemont, V. Se Jacquem - Jacquerie. Se Bondekrig - Jacques - Jacques I, kejsare. Se Dessalines, J. - Jacques Souffrant, pseudonym. Se Ulbach, L. - Jacquet, Jules - Jacquet, Achille - Jacquin, Nikolaus Joseph von - Jacquot, Georges - Jacta est alea. Se Alea jacta est - Jaculum, lat. Se Spjut - Jaculus, zool. Se Springråttor - Jadassohn, Salomon - Jaddua - Jaddua 1. En framstående judisk man - Jaddua 2. En son till öfversteprästen Jonatan - Jade, eng. miner. - Jade, kustflod i Oldenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1157 Jacquemont–Jade 1158
och grupper, såsom General Bonaparte till häst
(1863), Fånge, kastad för vilda djur (1865),
Marskalk Ney på morgonen 7 dec. 1815 (1868),
Ludvig XII, ryttarstaty för Hôtel de ville i
Compiègne (1869), Muhammed Ali pascha, ryttarstaty
i Alexandria (1872), och Suleiman pascha, i Kairo
(1874).
(G–g N.)
Jacquemont [ʃakmå′], V. Se Jacquem.
Jacquerie [ʃakri′], fr. Se Bondekrig, sp.
1102, och Jacques.
Jacques [ʃakk], den franska formen af namnet
Jakob. Den judiske patriarken heter dock äfven på
franska Jacob [ʃakå′b]. – Jacques
Bonhomme [bånå′mm], fr., eg. ”den hedersmannen
Jakob”, ”den enfaldige token J.”, ett på 1300- och
1400-talen gängse öknamn på den franske bonden,
med anledning hvaraf de franske böndernas
resning 1358 kallades la jacquerie (se Luce,
”Histoire de la jacquerie”, 1894). Se Bondekrig,
sp. 1102, och Bonhomme.
Jacques I [ʃakk], kejsare. Se Dessalines,
J., och Haiti, sp. 1058.
Jacques Souffrant [ʃakk sofrã′], pseudonym. Se
Ulbach, L.
Jacquet [ʃakä], Jules och Achille, franska
gravörer, f. 1841 och 1846, erhöllo Rompriset, den
förre 1864, den senare 1870, och ha båda utfört
förträffliga gravyrer efter gamla och moderna mästare
från Mantegna och Tizian till Millet och Meissonier.
Achille J. blef 1892 medlem af Institutet.
G–g N.
Jacquin [ʃakä′], Nikolaus Joseph von,
friherre, österrikisk botanist, f. 1727 i Leiden, d.
1817 i Wien, studerade medicin i Leiden, Louvain
och Paris, men valde studiet af botaniken till
sin lifsuppgift. Sedan han 1752 begifvit sig till Wien, gjorde han 1755–59 på uppdrag
af kejsar Frans I en forskningsresa till Västindien och närmaste del af Syd-Amerika,
hvarifrån han hemförde rika samlingar. Han blef 1763 bergsråd och professor i kemi i
Chemnitz samt 1768 professor i botanik och kemi vid universitetet i Wien och direktör öfver
botaniska trädgården, hvarjämte han fick uppsikten
öfver hofträdgården i Schönbrunn. 1797 drog han
sig tillbaka till privatlifvet. Han blef 1783 led. af
svenska Vet. akad. – J. vann som botanisk
författare europeisk ryktbarhet och bröt genom sina
skrifter väg för botanikens studium i Österrike på
grundvalen af Linnés system. Bland hans arbeten
(mer än 30 band med flera tusen kolorerade
planscher) äro följande de viktigaste Flora austriaca
(1773–78), Selectarum stirpium americanarum
historia (1763 och 1780), Observationes botanicæ
(1764–71), Hortus botanicus vindobonensis (1770–76),
Icone plantarum rariorum (1781–93),
Collectanea ad botanicam, chemicam et historiam
naturalem spectantia (1786-96) och Plantarum
rariorum horti ccesarei schoenbrunnensis descriptiones
et icones (1797–1804). Jfr Jacq.
(T. K.)
Jacquot [ʃakå], Georges, fransk skulptör,
f. 1794 i Nancy, d. 1874 i Paris, elev af Gros
och Bosio, vann 1820 romerska priset. Han utförde
dels stöder och grupper med mytologiska ämnen,
såsom Dafne, Paris och Helena, HeraUes och
Detaneira, dels reliefer på Étoilebågen och
religiösa ämnen, såsom Jesus och Tomas samt
Korsets uppresande (basrelief). Därtill komma
byster af Ludvig XVIII, Ludvig Filip m. fl.
(G-S N.)
Jacta est alea. Se Alea jacta est.
Jaculum, lat. Se Spjut.
Jaculus, zool. Se Springråttor.
Jadassohn, Salomon, tysk musikteoretiker
och tonsättare, f. 1831 i Breslau, d. 1902
i Leipzig, blef, efter fullbordade studier
för Liszt och Hauptmann, 1866 dirigent för
sångföreningen "Psalterion" i Leipzig. Han
var 1867-69 kapellmästare för "Eu-terpe"
och blef 1871 lärare i teori, komposition och
instrumentation vid konservatoriet. J. blef 1887
filos. hedersdoktor vid Leipzigs universitet och
fick 1893 professors titel. Hans kompositioner
ha vunnit erkännande för behagliga idéer
och tadel-lös faktur. Särskildt bekanta
äro hans arbeten i kanonform: sångduetter,
orkester- och piano-serenader, fyrhändig
balettmusik. För öfrigt skref han 4 symfonier,
uvertyrer, konserter, pianotrior, -kvartetter,
-kvintetter och l pianosextett, stråkkvartetter,
preludier och fugor samt körverk. J:s Lehrbuch
der harmonie (1883; 10:e uppl. 1907) är
öfv. på flera språk. Han skref äfven Lehrbuch
des kontrapunkts (1884, flera uppl.; svensk
öfv. 1901), Die lehre vom canon und von der
fuge (1884; 2:a uppl. 1898), Lehrbuch der
instrumentation (1889; 2:a uppl. 1907), Das
tonbewusstsein. Die lehre vom musikalischen hören
(1899), Das wesen der melodie in der tonkunst
(s. å.), Der generalbass (1901) m. fl. teoretiska
arbeten. Han blef 1900 led. af svenska
Mus. akad.
A. L. (E. F–t.)
Jaddua. 1. En framstående judisk man, på
Nehemias tid (Neh. 10: 21). – 2. En son till
öfversteprästen Jonatan, hvars efterträdare i ämbetet
han blef (Neh. 12: 11, 22).
E. S–e.
Jade [dʃ̇e͡ı′d], eng. (fr. och sp. jade), miner.,
en i den angelsaxiska världens vetenskap och i
handeln bruklig sammanfattande benämning på nefrit
och jadeit (se dessa ord). Ett utomordentligt praktverk
öfver jade och de däraf förfärdigade föremålen
hos natur- och kulturfolk är det på H. Bishops
jadesamling grundade amerikanska arbetet ”Investigations
and studies in jade” (2 foliobd, 1906). Ett
ex. däraf finns i Riksmuseets etnografiska afdelning,
Stockholm.
Jade, segelbar kustflod i Oldenburg, upprinner 9
km. n. om staden Oldenburg och utfaller, efter ett
22 km. långt lopp, i den 190 kvkm. stora
Jadeviken af Nordsjön, som stormfloder bildat under
århundradens lopp. Inloppet till viken är farbart
för de största fartyg och tillfryser aldrig. Den i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
