Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jablonski, Daniel Ernst - Jablonsky, Boleslav - Jablunkau, stad i österrikiska Schlesien - Jabmi aibmo. Se Mytologi (Lapsk) - Jabne, Jabneel, en filisteisk stad - Jabneel. Se Jabne - Jaborandi, farm. (brasilianska droger) - Jaborin, farm. Se Jaborandi - Jabot, fr., prydligt skjortkrås - Jabwor. Se Jaluit - Jaca, stad i Spanien - Jacamaren, Jakamaren, zool. Se Glansfåglar - Jacaranda Juss., bot., farm., tekn.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1129
Jablonsky-Jacaranda
1130
stisk riktning. Det sträfvande, som konungariket
Preussen ärft af kurfursteudömet Brandenburg,
att förena den lutherska och den reformerta
kyrkan till en "evangelisk", hade i J. en
outtröttlig förkämpe, kraftigt understödd af
Leibniz. Han var en framstående predikant och
hade äfven stort anseende som vetenskapsman
på det filologiska området, särskildt som
orientalist. J. hade mycken del i stiftandet af
Berlins vetenskapsakademi (1700). J. P-
Jablonsky, Boleslav (pseud. K. E. Tup£),
tjechisk författare, f. 1813, d. 1881,
prästvigdes 1841 samt blef 1847 abbot i Kråkans
premonstra-tenserkloster, folkskoleinspektör och
vice dekanus. Hans första diktsamlingar Pisné
milosti (Nådens sånger) och Moudrost otcovska
(Faderlig vishet) gjorde honom med ens mycket
populär som idyllisk, innerlig lyriker. Hans
dikter ha utkommit i 7 uppl. (senast 1891).
A-d J.
Jablu;nkau (po. Jablunkow), stad i österrikiska
Schlesien, kretsen Teschen, ligger i Karpaterna
vid sammanflödet af Olsa och Lomna. Garfverier,
såg-och kvarnindustri. 2,877 inv. (1900),
mest polacker.
10 km. s. därom ligger vid byn Mosty
Jablunka-passet (551 m. ö h.), som fordom
försvarades af två skansar och leder till
Ungern, öfver passet går nu järnvägen till
Csåcza genom en 606 m. lång tunnel. De nämnda
skansarna uppfördes 1541 mot turkarna, hvilka
då öfversvämmade Ungern. 1625 eröfrades de
af grefven af Mansfeld och 1645 af
svenskarna under Königsmarck. Under Fredrik
11 :s krig blefvo de genom upprepade stormningar
illa åtgångna och ha sedan dess legat i förfall.
(J. F. N.)
Jabmi aibmo (lapska, "De dödes rike"). Se
Mytologi (Lapsk).
Jabne, J a b n e e l, senare J a m n i a,
en ursprungligen filisteisk stad nära hafvet,
mellan Joppe och Asdod (Jos. 15: 11). J. blef
efter Jerusalems fall (70 e. Kr.) säte för
en judisk högskola och äfven för det stora
rådet. Staden var medelpunkten för judarnas
uppror mot Trajanus 117 e. Kr. Den spelade sedan
en roll under korstågen. Nu är den en större by
med kyrka och moské: Jebnä, s. v. om Nahr Rubin,
omkr. 7 km. från Medelhafvet. E. S-e.
Jabnee’1. Se Jabne.
Jabora’ndi, farm., en benämning, som i Brasilien
tillägges flera olika slag af droger. Namnet
omtalas redan af Piso (1638) såsom betecknande
ett par droger ur fam. Piperacece. Af växter
hörande till denna familj bära ännu i dag
i Brasilien följande namnet J., nämligen
Serronia Jaborandi Gaud., Piper reticulatum
L., P. citrifolium Lam., P. nodu-losum Link
och Artanthe mollicoma Miqu. Dessutom kallas
äfven Aubletia trifolia Eich. och Xanthoxy-’
lum elegans Engler med samma namn. De två
sistnämnda sammanföras i en del nyare system
under fam. Rutacece Bartl., till hvilken familj
hör äfven släktet Pilocarpus, af hvilket
flera arter, särskildt P. Jaborandi Holmes,
lämna den i handeln förekommande drogen
FoUum Jaborandi. Den väsentligen verksamma
beståndsdelen är en alkaloid, pilokarpin
(CUH16N202), hvilken upptäcktes 1875 af
Hardy. Alkaloiden bildar en amorf, mjuk
massa, men ger kristalliserande salter, bland
hvilka klorföreningen, chloretum pilocarpicum
(pilokarpinhydroklorid), är allmännast använd som
läkemedel. Drogen innehåller äfven den likartadt,
men svagare verkande alkaloiden pilokarpidin,
äfvensom jaborin, som
lätt af spjälkas ur pilokarpin och verkar
likt atro-pin, alltså som ett motgift till
pilokarpin. Pilo-karpinets viktigaste verkan är
att reta de sekreto-riska nervernas ändapparater
i talrika körtlar, hvarigenom sekretionerna,
särskildt af svett och saliv, starkt ökas -
ända till ett par kg. eller mera på några
timmar. Vid otillräcklig njurverksamhet samt
för aflägsnande af vätskesamlingar och exsudat i
kroppen har man gjort bruk af denna diafore-tiska
verkan. Efter indrypning i ögat sammandrager
pilokarpinet pupillen och nedsätter därigenom
trycket i ögat; senare inställa sig motsatta
verkningar. Äfven vid ögonsjukdomar har medlet
fått användning. Hjärtats hämningsapparat
blir först retad, därefter förlamad, medan i
mage och tarm nervbildningar häftigt retas,
hvaraf framkallas kräkningar och diarré. Från
centrala nervsystemet märkas hufvudsakligen
förlamningssymtom. Pilokar-pinets retande
verkningar på nervbildningar i körtlar, öga,
hjärta och digestionskanal upphäfvas i regel af
en liten dos atropin. Pilokarpinhydroklorid
ges vanligen i dos af Y2 till högst 2
cg. till intagning eller i l proc. lösning
till insprutning under huden. Medlets
användning fordrar försiktighet, emedan annars
giftverkningar lätt inställa sig. Det var
först 1874, som detta slag af J. infördes i
medicinen (af d:r Coutinho i Pernambuco). Den
nämnda moderväxten är en glest förgrenad buske,
som uppnår omkr. 3 m. i höjd och är utbredd
i Brasiliens östra provinser. Under epidemis
å de läderartade bladens såväl öfre som undre
sida finnes en mängd oljekörtlar, hvilka vid
genomfallande ljus synas som genomskinliga
punkter. Lukten är svagt aromatisk; smaken är
först ganska bitter och aromatisk, därefter
stickande och retande salivafsöndringen.
O. T. S. (C. G. S.)
Jaborin, farm. Se Jaborandi.
Jabot [jabå], fr. (eg. fågelkräfva),
prydligt skjortkrås; kortare eller längre
spetsisättning, som fästes vid halsen framtill
på klänningslifvet.
Jabwor. Se J al u i t.
Jaca [cha’ka], befäst stad i spanska
prov. Huesca, 735 m. ö. h., vid Ebros biflod
Aragon och vid vägen, som från Pau i Frankrike
går genom Puerto de Can-franc till Zaragoza i
Spanien. 4,934 inv. (1900). Biskopssäte. Staden
hette i forntiden Jacca och är af obekant
ålder. Dess befästningar bestå af en gammal,
af torn flankerad ringmur, ett citadell och två
fort på Eapitan-_och Asiesohöjderna. L. Wrson
M. (J. F. N.)
Jaca m aren, Jakamaren, zool. Se Glansfåglar.
Jacaranda [Jak-] Juss., bot., farm.,
tekn., ett i Syd-Amerika inhemskt släkte
af vanligen resliga träd, hörande till
fam. Bignoniacece. Blommorna äro stora, klocklikt
trattformiga, bladen parbladigt delade. Flera
arter ha i hemlandet medicinsk användning,
särskildt i könssjukdomar. De bittra folia
carobce erhållas af J. procera Spr. Veden af
flera arter, förnämligast J. obtusifolia H. &
B. ("Arbol Eosetto"), J. ovalifolia E. Br. och
särskildt /. brasiliana Pers., anses lämna
handelns högt värderade jakarandaträ (palisander-
1. palixanderträ), som för sin vackra färg
(violettbrun med mörkare ådror), sin vällukt
(i färskare tillstånd) och sin hårdhet
nyttjas som faner till möbler, fortepianon
o. s. v. Jakarandaved begagnas äfven (i form af
dekokt) som ett kraftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
