Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Istiden, Glacialperioden, geol - Istinderne, fjällparti i Norge - Istiophora, zool., (fladdermöss) - Istip, turk., stad i Turkiet - Istmo l. Panama - Istorp, socken i Älfsborgs län - Istrandscha-dag, bergskedja. Se Turkiet - Istria, astron., en småplanet - Istrien, kronland i österrikisk-ungerska monarkien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1017
Istinderne-Istrien
1018
m. fl. i söt vattensleror och torf mossar samt
dessas bottenlager från denna tid.
Af vissa i Englands jordlager (och äfven i Skåne)
iakttagna förhållanden har man trott sig kunna
antaga, att under istiden funnits perioder
af jämförelsevis mildt klimat, interglaciala
perioder, som återigen efterträdts af kallare,
under hvilka inlandsisen ånyo framryckt och med
sina bottenmoräner (kross-stenslera, jökellera)
öfverskridit samt öfvertäckt förut frilämnade
områden, inom hvilka under mellantiden en
högnordisk flora och en söt-vattensfauna hunnit
utvecklas och hvaraf rester (kunna påvisas i
samtidigt af satta sötvattensleror. Huruvida de
i Nord-Tyskland, Danmark och sydligaste Sverige
förekommande aflagringarna af di-luvialsand
och diluviallera (se d. o.) i allmänhet äro
af satta, innan inlandsisen vid sin första
.utbredning nådde dessa länder, torde ännu
icke tama anses afgjordt. - Förklaringen
af det .kalla klimat och den öfverisning,
som med istiden 1. glacialperioden småningom
inträdde, efter det att under närmast föregående
geologiska period, den tertiära, t. o. m. på
Spetsbergen rådt .ett nästan tropiskt klimat,
har man- sökt finna dels i en landhöjning,
eller olika fördelning mellan haf och land,
samt en förändring af Golfströmmens riktning,
dels i rent kosmiska orsaker. Eörande orsaken
till själfva landhöjningen, eller rättare det
växlande nivåförhållandet mellan land och haf,
ett i och för sig fullkomligt bevisadt faktum,
råder ännu ingen full visshet. Geologerna ha
i allmänhet förlagt själfva rörelsen till den
fasta berggrunden (landet) - och att en sådan
i mycket stor skala flerstädes egt rum, är
oomtvistligt. Förändringarna ha skett långsamt
och utan större hastiga ryck. Sveriges kuster
äro f. n. stadda i en långsam höjning.
För studiet af istiden, dess verkningar och
därunder bildade jordslag kan Sverige anses
som ett klassiskt land. Jämte England har
Sverige också kanske mera än något annat
land arbetat för spridande af kännedom om
och en rätt uppfattning af denna närmast
yngsta geologiska bildningsperiod och därmed
sammanhängande frågor. Viktiga bidrag äro
därvid lämnade af N. G. Sefström, 0. M. Torell,
A. J. Erdmann, H. A. von Post, G. De Geer,
H. Munthe, A. G. Högbom m. fl. Bland arbeten,
som af handla istiden och istidens äflagringar,
de s. k. kvartära bildningarna (se d. o.),
må nämnas: A. J. Erdmann, "Bidrag till
kännedomen om Sveriges qvar-tära bildningar"
(1867), 0. M. Torell, "Undersökningar
öfver istiden" (1873), G. De Geer, "Om den
skandinaviska landisens andra utbredning"
(i "Sver. geol. undersökn. Ser. C. n:r 68",
1884), "Skandinaviens nivåförändringar under
kvartärperioden" (ibid. Ser. C. n:r 98,
1890) och "Om Skandinaviens geografiska
utveckling efter istiden" (1896),
A. G. Nathorst, "Jordens historia" (1894)
och "Den arktiska florans forna utbredning
etc." (i "Ymer", 1891), J. Geikie, "The great
ice-age" (3:e uppl. 1894), A. Peiick, "Die
vergletscherung der deut-schen alpen" (1882), och
A. T. Hellands på norska tryckta afhandlingar.
E. E.
Istinderne (lapp. Ghirragas zhjokko), ett vackert
och omväxlande fjällparti mellan Maalsälfvens och
Bardoälfvens dalar, i Tromsö amt, Norge. Den
högsta toppen är omkr. 1,500 m. Dalarna
äro delvis fyllda af mäktiga glaciärer.
O. A. Ö.
Istio^hora, zool., en i den äldre
systematiken använd benämning på de numera
på skilda familjer fördelade flädermöss,
som äro försedda med nos-bihang.
L-e.
Ištip, turk. (slav. Štiplje), stad i europeiska
Turkiet, vilajetet Kosovo, vid Bregalnica,
en biflod till Vardar. Omkr. 20,000
inv., till största delen kristna.
(J. F. N.)
Istmo [i’stmå; sp. näs] l. Panama, provins i
republiken Panama (se d. o.).
Istorp, socken i Älfsborgs län, Marks
härad. 4,582 har. 1,437 inv. (1908). I. bildar
med Öxnevalla och Horred ett konsist. pastorat
i Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontrakt.
Istrandscha-dag, bergskedja. Se Turkiet
(Naturbeskaffenhet).
Istria, astron., en af småplaneterna.
Istrien, kronland i österrikisk-ungerska
monarkien, med titel markgrefskap, bildar
en halfö i Adriatiska hafvet, hvilken i
n. gränsar till Trieste, Görz och Krain, i
ö. till Kroatien, Fiume och Quarneroviken,
i s. och v. till Adriatiska hafvet och i
n. v. till Trieste-golfen. Tillsammans med
Görz och Gradisca samt Triestes område utgör
det det österrikisk-illyriska kustlandet
(Il Litorale). Med de dithörande öarna
i Quarneroviken (Veglia, Cherso, Lussin
o. a.) har I. en areal af 4,951 kvkm. 345,050
inv. (1900), 69 inv. på 1 kvkm. 1906 beräknades
invånarantalet till 369,464 (74 på 1 kvkm.). Af
invånarna äro 55 proc. slaver (dels 14 proc.
slovener i n., dels 41 proc. serbokroater i s.),
39 proc. romaner (friuler och italienare),
2,5 proc. tyskar, hufvudsakligen i de större
städerna. Nästan alla äro katoliker. – Landet
är bergigt. I n. utbreder sig Karst-platån,
som i s. v. begränsas af en långsträckt rygg
från Trieste till Fiume, kallad Čičenboden med
toppen Monte Maggiore (1,394 m.). Från denna
rygg sluttar landet terrassformigt brant mot
ö. och sakta mot s. och v. Flera djupa floddalar
dela detta högland i en mängd platåer. Quieto i
v. och Arsa i ö. äro halföns hufvudfloder. Den
västra kusten är långsluttande, med bekväma
bukter och hamnar, bland dem krigshamnen Pola,
samt en mängd små städer och byar, men den
östra är brant och bergig, rik på klippor,
små öar och grund samt mer än den västra
utsatt för de skadliga verkningarna af de båda
härskande vindarna, scirocco, från s. s. ö.,
och bora, från n. ö. Klimatet är varmt och
torrt. Jordmånen är ej ofruktbar, men såväl
jordbruk som boskapsskötsel vanvårdas. Endast
3 proc. äro improduktivt land, omkr. hälften
upptages af betesmarker. Skog och åkerjord
utgöra hvardera omkr. 23 proc. Bok- och ekvirke,
ekbark, galläpplen, kork, råsilke samt vin
och olja utföras. Industrien inskränker sig
nästan uteslutande till saltberedning och
skeppsbyggeri. För kustborna äro fiske och
sjöfart förnämsta näringsgrenarna. Handeln är
obetydlig. Järnvägar sammanbinda Trieste med
Pola, Rovigno och Parenzo; en annan bana går från
Laibach i Krain genom I. till Fiume, tills. 295
km. I administrativt hänseende är I. deladt
i 7 distrikt (bezirke): Capodistria, Parenzo,
Rovigno, Pisino, Pola, Volosca och, för öarna,
Lussin. Landtdagen, som sammanträder i Parenzo,
består af de 3 biskoparna (i Trieste, Parenzo
och Veglia), 5 representanter för jordegarna,
11 för städerna, 2 för handelskammaren i Rovigno
och 12 för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
