Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isometrisk. Se Projektion - Isomorf. SisoSe Isomorfi - Isomorfi l. Isomorfism, miner. - Isomorfism - Isomorfism 1. Bot - Isomorfism 2. Miner. Se Isomorfi - Isonandra Hook., bot. farm. Se Palaquium - Isonefer, meteor. - Isonzo, flod i Österrike - Isop, bot. Se Hyssopus - Isoperimetri. Se Isoperimetrisk - Isoperimetrisk, mat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
995
Isometrisk-Isoperimetrisk
996
Isométrisk (af grek. i’sos, lika, och me’tron,
mått), af lika mått, reguljär. Se Projektion.
Isomorf. Se Isomor f i.
Isomorfi 1. I s o m o r f i s m,
(af grek. Vsos, lik, och mor/e, form),
miner., kem., ett sammanhang emellan kemisk
sammansättning och kristallografisk form,
först påpekad af Mitscherlich (1819), som
fann, att de kemiskt analogt sammansatta
fosfor-syrade och arseniksyrade salterna
visa samma kristallformer. Sedermera har samma
iakttagelse gjorts rörande flera andra salter. I
uttrycket i s o-m o r f i ligger något mera
än i uttrycket i s o g o-n i s m (se d. o.),
i det många kristaller, särskildt de reguljära,
äro isogona, utan att vara isomorfa.. Isomorfi är
uttrycket för en öfverensstämmelse emellan icko
blott kantvinklarna hos olika ämnens kristaller,
utan också kristallernas inre byggnad, sådan
denna tar sig uttryck i t. ex. öfverensstämmande
tvillingsbildning, uppträdande af utpräglade
genomgångar o. s. v. Så t. ex. kristalliserar
en hel mängd karbonater (kalkspat, magnesit,
zinkspat, järnspat) i romboedrar, alla med
ungefär samma romboeder-vinkel och samma
klyfbarhet efter R, alla äro de optiskt negativa
samt visa f. ö. öfverensstämmelse också i
andra optiska egenskaper. Spinell-gruppens
mineral kristallisera efter reguljära systemet
med förhärskande oktaederutbildning och med
tvillingar efter oktaederytan. De anförda
fallen äro exempel på isomorfa ämnen,
sammansatta af likvärdiga och i kemiskt
afseende hvarandra liknande atomer. Fullkomligt
isomorfa sinsemellan äro emellertid också
sådana ämnen som t. ex. natriumsalpeter (Na
N03) och kalkspat (Ca C03); dessas kemiska
formler äro visserligen atomistiskt likartade,
men Ca är 2-värdt, Na är 1-värdt, C 4-värdt,
N 5-värdt. Om en kristall af ett ämne, upphängd
i en lösning af ett annat ämne, växer, som vore
den upphängd i en lösning af sin egen substans,
är detta ett kriterium på verklig isomorfi. Så
sker nämligen ej vid skenbar isomorfi. Sénarmont
upphängde en kalk-spatkristall i en lösning af
natriumsalpeter och fick kalkspaten betäckt med
ett isomorft skikt af salpeter, G. Kose på samma
sätt ett isomorft skikt af kalium-salpeter på
en kristall af aragonit. Vackra kristaller af
isomorfa, olika färgade skikt kunna erhållas
af kaliumkromalun på en i denna lösning införd
kristall af vanligt alun. Om man däremot får
isomorfa substanser att utkristallisera ur
blandningslösningar, t. ex. af zinkvitriol
och magnesiumsulfat, erhållas kristaller, som,
makroskopiskt homogena, bestå af de i blandningen
ingående salterna i föränderliga mängder, under
en form, som föga eller ej alls af viker från de
enkla substansernas kristallform. Sådana isomorfa
blandningar äro t. ex. olivin, af ’a? (MgSi04roch
y (Fe Si OJ, natronkalkfält-spa terna och
kalibarytfältspaterna. De förstnämnda bilda en
isomorf serie ifrån den rena natron-fältspaten,
albiten, till den rena kalkfältspaten, anortiten;
sådana isomorfa blandningsformer äro oligoklas,
labrador, bytownit etc. Kalibarytfältspaterna
å sin sida bilda en liknande serie ifrån
den rena kalifältspaten, adularen, till den
rena barytfältspaten, celsianen. Härvid får
blandnings-kristallen ofta en kant vinkel, som
ligger emellan komponenternas, närmare den enes
eller den andres, allteftersom den ene eller den
andre ingår med större eller mindre viktsprocent;
man kan således
här direkt efter kantvinkelns storlek afläsa
blandningskristallens procenthalt af de
densamma bildande komponenterna. I andra fall
däremot ligga blandningskristallens vinklar
delvis utanför värdena på samma vinklar hos de
enskilda komponenterna. - Blandningskristallernas
ljusbrytningsindex liksom deras eg. vikt står
i direkt förhållande till mängden af de i
kristallen ingående komponenterna, h vadan man
ur en blandningskristalls ljusbrytningsindex,
liksom af dess eg. vikt, kan direkt sluta
sig till den relativa mängd, med hvilken
dess komponenter i hvarje speciellt fall
ingå. För de rent optiska förhållandena
har i många fall samma iakttagelse blifvit
gjord: de optiska axlarnas läge, dispersion,
dubbelbrytningens karaktär o. s. v. beror
på komponenternas i blandningskristallen
inbördes viktsmängder. Ett vackert exempel på
en sådan serie erbjuder plagioklasernas grupp.
A. Hng.
Isomorfi sm (af grek. ifsos, lika, och morfé,
gestalt). 1. Bot. j likhet mellan organen
hos olika växtarter, t. ex. nässla och
blindnässla. - 2. Miner. Se I s o m o r f i.
1. G. L-m.
lsona;ndra Hook., bot. farm. SePalaquium.
Isonefer (af grek. Vsos, lika, och ne’jos, moln),
meteor., linjer för olika molnmängd.
Isonzo (lat. Sontius), flod i österrikiska
grefsk. Görz och Gradisca, uppstår på västra
sidan af Triglav, flyter i ett buktande lopp
mot s., hvarunder den upptager fr. v. Idria
och Wippach, fr. h. Torre, samt mynnar genom
ett delta ut i Triestebukten af Adriatiska
hafvet. Längd 125 km.
(J. F. N.)
Isop, bot. Se Hyssopus.
Isoperimetrj. Se Isoperimetrisk.
Isoperimetrisk (af grek. irsos, lika,
och peri’me-tron, omkrets), mat., af lika
omkrets. - Iso-perimetriska problem kallas
sådana problem, där frågan är att bland
alla isoperimetriska figurer bestämma
den, som har en viss uppgifven-maximi-
eller minimiegenskap. Dessa problem lösas
med tillhjälp af variationskalkylen. Med
isoperimetriska problemet menas ett speciellt
dylikt problem, som Jacques Bernoulli 1697
offentligen framställde till sin broder Jean
för att lösas och hvilket gaf anledning till en
ytterst häftig skriftväxling mellan bröderna. I
sak var Jacques vida öfverlägsen brodern, enär
den senare blott lämnade ett felaktigt resultat
(1697), under det den förre framställde både ett
riktigt resultat (1700) och sedermera en utförlig
och förtjänstfull härledning däraf (1701). Efter
Jacques Bernoullis död (1705) offentliggjorde
Jean Bernoulli två utförliga lösningar (1706
och 1718), af hvilka den förra var felaktig,
den senare åter innebar blott en förenkling
af broderns metod. Denna strid väckte ett
oerhördt uppseende långt utom vetenskapsmännens
krets. Såsom en kuriositet och för att visa, huru
uppmärksammad den varit, må nämnas, att i Johan
Spencers"Betänckiande om allehanda vidunder"
(öfv. på sv. af den bekante läkaren M. G. Block,
1709) "translatorens förespråk" i förbigående
innehåller en antydan om densamma. Ämnet har
blifvit utförligt behandladt af G. Eneström
("Framställning af striden om det isoperimetriska
problemet. En monografi", i Uppsala universitets
årsskrift 1876). - Isoperimetriska produkter
kallas någon gång sådana produkter, i hvilka
faktorernas summa är lika. Så äro t. ex. 2,
3 och 4 samt l, 3 och 5 isoperimetriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
