Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isoleringspall (jfr Isolator) - Isoleringsskift (se Isolera), bygnk. - Isoleringssystem (se Isolera), Cellsystem - Isolichenin. Se Islandslaf - Isoloma Benth., bot. (Kohlira Reg) - Isolt. Se Tristan och Isolde - Isomera (se Isomeri) - Isomera 1. Bot - Isomera 2. Isomera l. Isomeriska kroppar - Isomeri - Isomeri 1. Kem. - Isomeri 1. Kem. 1. Polymeri - Isomeri 1. Kem. 2. Egentlig Isomeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
991
Isoleringsskift-Isomeri
992
sök. En person eller ett föremål,
placeradt på en sådan pall, kan mottaga
och bibehålla en elektrisk laddning.
L. A. F.*
Isoléringsskift (se Isolera), bygnk., ett lager
af asfalt, asfaltpapp e. d., som anbringas
mellan den af j ämnade grunden och sockeln för
att skydda murarna mot markens fuktighet.
Isoleringssystem (se Isolera), Cellsystem,
den anordning, hvarigenom fångar i ett fängelse
hållas utom all gemenskap med hvarandra, hvilket
sker därigenom, att de inneslutas i celler
(jfr Fängelse och Fängelsesystem). Systemet kan
vara gcnomfördt antingen fullständigt, så att
fångarna äro skilda såväl dag som natt, eller
ock modifieradt, så att de endast om natten äro
inneslutna i hvar sin cell, men om dagarna arbeta
tillsammans eller, om de äfven då äro åtskilda,
likväl äro i gemenskap vid gudstjänsten,
skolundervisningen och spatserturerna. I Sverige
tillämpas isoleringssystemet fullständigt under
de tre första åren af ett straff eller den
kortare tid, straffet varar, samt modifieradt,
genom inneslutning i cell under nätterna,
under den tid, straffet öfverskjuter tre år.
V. A-t.
Isolichenm. Se Islandslaf.
Isolöma Benth. (Kohleria Keg.), bot.,
växtsläkte af fam. Gesneracece med
omkr. 60 arter i tropiska Amerika, som äro
kraftiga örter, med fjälliga utlöpare, eller
buskar. Många arter, varieteter och hybrider
ha praktfulla blommor och odlas i växthus;
mest bekant är I. bogotense (Tydcea picta).
G. L-m.
Isolt. Se Tristan och Isoide.
Isoméra (se Isomeri). 1. Bot., sägcs om kransar i
en blomma, som äro liktaliga; motsats heteromera,
oliktaliga kransar. - 2. Isoméra 1. Isomeriska
kroppar, kem. Se Isomeri.
Isomeri (af grek. i’sos, lika, och mefros,
del). 1. Kem., det förhållande, att ämnen,
som ega lika atomistisk sammansättning,
kunna visa olika egenskaper och existera som
skilda kemiska individer; motsatsen har kallats
heteromerl (af grek. he’teros, annan). Wöhlers
undersökningar öfver cyansyran (1823) och Liebigs
öfver knallsyran visade, att dessa båda så högst
olika ämnen ega lika sammansättning. Faraday fann
1825 vid sina undersökningar öfver kolväten en
gas (butylen), hvars procentiska sammansättning
visade sig vara densamma som etylens, under
det att ångtätheten var dubbelt så stor som hos
sistnämnda gas. Berzelius ådagalade 1830, att
vin-syra och drufsyra ha identisk sammansättning,
och införde benämningen isomeri för att
beteckna detta förhållande. Kort därefter (1832)
skilde Berzelius mellan de fall af isomeri, då
molekylarvikterna hos de isomeriska ämnena äro
olika och lika, samt benämnde det förra fallet
p o l y m e r i och det senare m e t a m e r
i. Det sedan gammalt bekanta förhållandet, att
flera grundämnen, t. ex. kol och svafvel, kunna
förekomma i mer eller mindre väsentligt olika
modifikationer, benämndes af Berzelius (1841)
a l lo t ro p i (se d. o.) och står i samband med
isomerien; allotropi är nämligen ingenting annat
än polymeri hos grundämnen. Berzelius förklarade
isomerien genom antagandet af olika allotropiska
modifikationer hos de grundämnen, hvilka ingå
i de isomeriska föreningarna. En annan åsikt
framställdes af Dumas, som antog, att isomerien
beror på en olika anordning af beståndsdelarnas
atomer, en åsikt, som sedan äfven antogs af
Berzelius och vunnit fullständig bekräftelse
genom de följande decenniernas forskningar. Man
skiljer mellan följande slag af isomeri.
1. Polymeri. Exempel på polymeri erbjuda,
utom de ofvannämnda kolvätena butylen och
ety-len, bl. a. acetylen C2 H2 och bensol C6 H6,
vidare acetaldehyd CH3 . CHO (se A l d e h y d),
metaldehyd (CH3CHO)x och paraldehyd (CH3CHO)3;
cyansyra (CNOH) och cyanursyra (CNOH)3; terpener,
seskvi-terpener och polyterpener. I dessa fall
äro de poly-meriska föreningarna kemiskt
besläktade, öfvergå i hvarandra och bilda
bestämda jämvikter; poly-merien benämnes
då genetisk. I andra fall åter finnes intet
dylikt sammanhang; polymerien är då rent
tillfällig, såsom mellan formaldehyd CH2
O, ättiksyra C2 H4 02, mjölksyra C3 H6 03
och dfuf-socker C6 H12 06.
2. Egentlig isomeri (stundom äfven kallad
metameri) säges råda mellan ämnen af olika
egenskaper, hvilka ha icke endast samma
procentiska sammansättning, utan äfven samma
molekular-vikt. Denna isomeri är af
flera slag. a) Två föreningar innehålla
olika radikaler, hvilkas summa är lika och
hvilka sammanfogas af ett flervärdt element,
vanligen syre; detta är förhållandet med många
etrar och estrar, t. ex. med metylpropyl-eter
och vanlig etyleter, vidare med myrsyrans
etyl-ester, HC . O . O . C2 H5 och ättiksyrans
metylester CH3. CO . O . CH3; vid spjälkning
af sådana iso-merer erhållas olika produkter.
Beteckningen metameri inskränkes numera ofta till
detta speciella slag af isomeri. b) Kärnisomeri
betingas af olika förkedningssätt mellan
kolatomerna, hvilka kunna s,ägas utgöra
stommen eller kärnan i organiska molekyler.
Äro kolatomerna sammanlänkade till
en ogrenad kedja, säges strukturen vara
normal-, är kolkedjan däremot förgrenad,
betecknas ämnet ofta som en iso-förening ;
som exempel må anföras normal smörsyra CH3
. CH2. CH2. C02 H och isosmörsyra
p]?3’ CH . C02 H. Som ett särskildt fall af
kära-un 3 .
isomeri kan man anse bindningsisomerien,
hvilken beror på dubbelbindningens olika läge,
t. ex. CH2 = CH - CH2. R och CH3. CH=CH - R. - c)
Ortsisomeri förekommer mellan föreningar, hvilka
innehålla samma substituerande radikaler, men
i olika ställning till kolstommen; ett exempel
härpå lämna primär och sekundär propylalkohol
CH3.CH3.CH2(OH), resp. CH3. CH (OH)-CH3. Mellan
kära- och ortsisomeri finnas öfvergångar. Hos
aromatiska föreningar, d. v. s. sådana,
som innehålla (minst) en bensolkärna, spelar
ortsisomerien en betydande roll; man skiljer här
mellan orto-, meta- och paraderivat. Ortoderivat
uppstå genom utbyte af väte mot andra radikaler
vid 2 närbelägna kolatomer, t. ex. i ställningen
l, 2 eller l, 6.
HC« «CH
HC’ ’CH
bensol
,#L-Ll>v
HC CC1
HC CH
HC HC
CH CCJ
ortodiklorbensol metadiklorbensol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
