Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Island, ö i Atlantiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenskvättan, vidare korpen (allmän), kråkan
(ytterligt sällsynt), snöugglan (sällsynt),
dvärgfalken, den hvita Islandsfalken och
hafsörnen. Sjöfåglarna äro rikare på både arter
och individer. Främst bör nämnas sångsvanen,
allmän i sjöarna, vidare sädgåsen, krickan,
alfågeln, Islandsknipan, ejdern, som särskildt
på väst- och nordkusten är talrik och hvars
dun utgör en viktig inkomstkälla, flera mås-
och grisslearter, alkan, storskraken och
lunnefågeln. På Västmannaöarna, Látrabjarg på
udden Bjargtangar på nordvästra kusten, Horn på
nordkusten, Drangey och Grimsey samt åtskilliga
andra platser med branta, terrasslika klippväggar
häcka flera af dessa sjöfåglar i milliontal
och fångas i massor, ej utan lifsfara. Vidare
böra nämnas islommen och flera doppingarter. –
Groddjur och kräldjur saknas h. o. h. Viktigast
äro fiskarna, framför allt torsken, hvilken,
beredd som klippfisk ("salt fisk"), är I:s
viktigaste utförselartikel, därnäst den tranrika
håkäringen och helgeflundran, hvilken lämnar
den bästa torrfisken ("hård fisk"), samt koljan,
långan, rödspottan och sillen, hvilken sistnämnda
numera fångas äfven af svenska fiskare, under
det norrmännen förut varit nästan ensamma
om det isländska sillfisket. Många åar äro
rika på lax (därför är namnet Laxá vanligt),
och förträffliga foreller finnas i flera
insjöar. Vid kusterna anställes sälfångst.
(L-e.)
Befolkningsförhållanden. Invånarna tillhöra
den germanska stammens skandinaviska gren och
äro till största delen af norsk härstamning,
dock med keltisk blodblandning, som torde vara
starkare, än man förut velat tro (se Historia,
landnamstiden). Deras antal 1902 var 79,000,
och nu (1909) torde det kunna uppskattas till
omkr. 82,000. En betydlig utvandring har egt
rum till Canada. Isländarna tillhöra den
evangelisk-lutherska bekännelsen. I sanitärt
afseende står I. tack vare sitt klimat högt,
och medellifslängden var 1890–1901 55,5
år. Spetälskan, som i midten af 1800-talet var
nästan försvunnen, har på det senaste halfseklet
åter utbredt sig, så att 1901 133 personer ledo
af denna sjukdom. För deras räkning finnes ett
stort och tidsenligt hospital på Laugarnes invid
Reykjavík. Tuberkulosen, förut okänd på I.,
har på de senaste årtiondena gripit sorgligt
omkring sig, närd af osnyggheten i flertalet
isländska bondgårdar.
Materiell kultur. Bland I:s näringar är
landtbruket ännu viktigast; mer än halfva
befolkningen har sin utkomst däraf (1890 64
proc., men 1901 blott 51 proc. till följd af
fiskets stora framsteg). En isländsk landtegendom
(jörð) består af själfva gården (bær) med det
omgifvande tunet (tún),
kringgärdadt med en jordvall (túngarður)
eller någon gång ett taggtrådsstängsel,
samt de oodlade ängarna (engjar), därtill
oftast en del myrmarker, som genom afdikning
och bevattning kunna förvandlas till
ypperliga ängar. Ytterligare tillkommer del i
betesallmänningar i fjällen (afréttir), där
lammen och de ickemjölkande fåren vistas hela
sommaren. Bær’en (fig. 4) utgöres af en räcka
med långväggarna sammanbyggda hus af ohuggen
sten och grästorf. Hvarje hus innehåller endast
ett rum och har sitt särskilda tak. Endast
framgaflarna äro af trä, tjäradt eller klädt
med galvaniserad korrugerad plåt, långväggarna
och bakgaflarna liksom taken äro höljda med
grönskande grästorf. Ingångsdörren och fönstren
sitta på framsidan. Endast i köket (eldhús)
finnes en eldstad; som bränsle nyttjas torf,
ris och torkad fårspillning samt drifved, där
sådan finnes att tillgå. Trähus förekomma sällan,
utom i städerna och på handelsplatserna; stenhus
finnas endast i Reykjavík. Uthus och lador
ligga spridda på tunet. Närmast boningshuset
ligger trädgården, där kål, kålrötter, rofvor,
potatis och möjligen rabarber odlas. Resten af
tunet nyttjas som gräsmark och gödslas årligen
med kogödsel, men plöjning är sällsynt. Tunhöet
ges till vinterfoder åt korna och de bästa
ridhästarna. Ängarna utanför tunet äro dels
höängar för vinnande af vinterfoder åt de öfriga
hästarna samt fåren, dels betesängar. Fåren, som
äro de viktigaste bland husdjuren, uppgingo 1896
till 841,966 st., men hade 1901–05 gått ned till
717,000; dock steg siffran 1906 till 778,142. De
ha ett utmärkt kött samt en särdeles fin och
len ull, och såväl lefvande djur som kött, ull
och talg exporteras i stor mängd. Nötboskapen
(1906 26,159 st.), af en god ras med fet mjölk,
hölls förr endast för att förse huset med
ladugårdsprodukter; men på senare år har en
rationell mejerihandtering under ledning af en
svensk fackman börjat drifvas på I. och i samband
därmed smörexport till England. Hästarna, I:s
förnämsta samfärdsmedel, voro 1906 48,908 st. De
äro små, men starka och uthålliga, därtill kloka
och förnöjsamma (se Isländska hästen). På grund
af sina goda egenskaper och sin prisbillighet
(100 kr. för en användbar, 150 för en god, 250 á
300 kr. för en utmärkt häst) säljas de i stort
antal både till Skottland, England, Danmark
och Belgien. Af fjäderfä hållas endast höns
och ett ringa antal ankor. – För landtbrukets
främjande verka ett landtbrukssällskap
(Búnaðarfélag) med 2 landtbrukskonsulenter och
ett trädgårdssällskap (Garðyrkjufélag) samt
åtskilliga mindre landtbrukarföreningar. 4
landtbruksskolor, af hvilka 1 är förenad
med en mejeriskola, arbeta för samma mål. En
odlingsfond (Ræktunarsjóður) har af alltinget
1899 upprättats för utgifvande af lån i
jordförbättrings- eller nyodlingssyfte. Dessa
institutioner ha ett stort verksamhetsfält, ty
det isländska landtbruket är ännu på de flesta
gårdar primitivt och efterblifvet och plogen ett
okändt redskap. – Näst landtbruket är fisket den
förnämsta näringen. Under det senaste halfseklet
har det gjort stora framsteg och går fortfarande
raskt framåt samt börjar drifvas mer och mer
rationellt. Ifrån att ursprungligen ha idkats
med öppna båtar allenast drifves det nu äfven
med både däckade segelbåtar och ångbåtar. Den
isländska fiskeflottan har nu en aktningsvärd
storlek (1899 140 däckade fartyg och 1,793
öppna båtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
