Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isbark l. Glatt-is - Isbarta (Isparta), stad i Mindre Asien - Isberg - Isberg, Augusta Katarina, född Blanche - Isberg, Helena Sofia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyldt, under isens smältpunkt, hvaraf den hastiga
frysningen förklaras. Är regnet blandadt med mer
eller mindre hvassa iskristaller, benämnes det
isslagg. Dylik isslagg, drifven af blåsten,
känns ganska hvass, nästan pinsam, då den träffar
obetäckta delar af huden, och den bildar på
vindsidan af alla föremål, t. o. m. den resandes
kläder, en tämligen tjock bark af is. Häraf
förklaras, hvarför det kalla isblandade regnet
(isslaggen) ofta förväxlas med den därur bildade
isbarken.
Isbarta (Isparta), stad i turkiska Mindre
Asien, vilajetet Konia, s. v. om sjön Egerdir,
920 m. ö. h. Omkr. 33,500 inv. Mattväfverier,
garf-verier och rosenvattensfabriker. Stor
basar. I. är .det forna bysantinska biskopssätet
Baris.
Isberg, geol., i polartrakternas och angränsande
haf flytande, vanligen oregelbundet formade
och ofantligt stora, enstaka ismassor (se fig. i
art. Haf, sp. 987). De utgöra af skilda delar
af "is-strömmar" och glaciärer (se Inlandsis),
som från polarländernas inlandsis nedskjuta ända
till och under hafsytan samt utmynna i bottnen
af djupa fjordar. Isbergen bestå således icke
af på hafvet bildad platt drifis, packis, isfält
m. m. Många isberg resa sig, dels platåformigt,
dels med klippiga taggar och spetsar, 50,
ja kanske 100 m. öfver vattenytan och ega
en motsvarande omkrets. De kunna således,
hvad storleken beträffar, med skäl benämnas
"berg". Ändock utgör den ofvan vattnet synliga
delen endast ungefär en tiondedel af isblockets
hela massa, ty till följd af isens vikt i
förhållande till hafsvattnet är den ojämförligt
största delen nedsjunken uti detta. Sålunda djupt
nedsänkta i hafvet, drifva isbergen länge fram
och tillbaka eller föras genom hafsströmmar till
varmare breddgrader, där de småningom smälta,
ej sällan först flera hundra mil från sin
utgångspunkt. Enligt A. E. Nordenskiöld utskjuta
sådana ofantliga isblock i norra polarhafvet
endast från Grönlands och Frans Josefs lands
inlandsisar. Isbergen från Spetsbergen äro
mindre. Från Baffins vik genom Davis’ sund
komma isberg ända ned till Newfoundland, på
hvars bankar de ej sällan stranda. Till och
med vid Azorerna ha dylika iakttagits. I södra
polarhafvet har man träffat isberg ända upp
till Goda Hoppsudden. (Om isbergens förekomst i
Atlantiska hafvet se Haf, sp. 988.) Isbergen
uppstå på två olika sätt, dels därigenom, att
stycken lossna och nedfalla i hafvet från den
af sprickor genomkorsade glaciärens tvärbranta
bräm, dels därigenom att, där glaciärens
ismassa skjuter ut från land på djupt vatten,
dettas upplyftande kraft blir större än isens
hållfasthet, så att en större eller mindre del
af den förut sammanhängande istungan lösbrytes
och uppflyter (se
fig.). I båda fallen säges, att "kalfning" egt
rum, eller att glaciären "kalfvat". Vid bägge
tillfällena uppstår en svallning i vattnet,
hvilken stundom kan
blifva olycksbringande för fartyg, som befinna
sig i närheten. Isbergen innesluta stundom uti
sig eller bära med sig stenar och klippblock från
sina ursprungliga landplatser. Allteftersom
isen smälter, frigöres detta stenmaterial
och afsätter sig på hafsbottnen, öfver hvilken
isbergen drifva fram, eller aflastas på platser,
där de grundstöta. Många, måhända de flesta
af de inom Skandinavien och Nord-Tyskland
o. s. v. spridda s. k. "flyttblocken"
(se Erratiska block), ha under den s. k. istiden
blifvit på inlandsisens och glaciärernas ryggar
burna till sina nuvarande platser, men många
finnas dock, hvilkas förekomst man icke kan
förklara annat än genom antagande af transport på
flytande isberg. - Till följd af sin ofantliga
storlek utveckla isbergen en betydlig kraft,
då de, en gång satta i rörelse, möta något
hinder. Skrida de fram längs en långgrund
hafsbotten, eller stöta de på grund, blifva
där befintliga lerlager veckade, sammantryckta
eller hopknådade, grusmassor sammanskjutna i
hopar eller vallar; t. o. m. själfva klippan
sönderbrytes. Isbergen äro således icke utan
en ganska stor geologisk betydelse. I afseende
på storlek m. m. äro de i reseskildringar
förekommande beskrifningarna på isberg ej sällan
öfverdrifna.
Glaciär och därifrån lösbrutet glaciärisblock, s. k. isberg. H.Y. hafsytan.
Isberg, Augusta Katarina, född Blanche,
syster till August Blanche, skådespelerska,
f. 25 juni 1816 i Stockholm, d. där 17 nov. 1873,
inträdde jämte sin man, Johan Isberg (sedan 1853
inspektor vid Danviks tull), vid den af Lindeberg
grundade Nya teaterns scen i Stockholm 1842,
där hon genast uppmärksammades af pressen för
sina "lofvande anlag i den muntra genren". Hon
ofvergick efter ett par år till Djurgårdsteatern,
som då innehades först af Fredrik, därefter
af hans broder Pierre Deland och utbildade sig
under i synnerhet den senares ledning till en
förträfflig, af hufvudstadens och landsortens
publik högt uppburen karaktärsskådespelerska,
ehuru hon på Djurgårdsteatern mest hade tillfälle
att utmärka sig i det komiska rollfacket. Jämte
bröderna Deland, Stjernström, Lagerqvist,
Zetterholm m. fl. bidrog hon i väsentlig
mån till den framgång hennes broders pjäser
rönte. Bland de komiska roller hon utförde
må bl. a. nämnas Marie i "Positivhataren",
Fru Kastanie d. ä. i "Magister Bläckstadius",
Fru Snabelind i "1846- 1946", Krögerskan i "Järnbäraren",
Mamsell Rosenase i "Rika Morbror"
m. fl. samt i arbeten af andra författare:
Susanna Lilja i "Symamsellerna" (af M. Cramaer),
Fru Hummer i "Flickorna på Söder" och Sara i
"Lilla apan" (af A. Säfström) o. s. v. Som
karaktärsskådespelerska i egentlig mening
ihågkommes hennes med förfärande drag återgifna
bild af det kvinnliga odjuret Lisette Hallström i
Z. Topelius’ skådespel "Efter femtio år". Hösten
1852 lämnade hon scenen.
Isberg, Helena Sofia, träsniderska, f.
28 febr. 1819 i Säby (Småland), d.
21 maj 1875,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
