Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Intrmerkuriella planeter, astron., hypotetiska planeter - Intramolekylär andning, bot. Se Andning - Intramorän, geol., liggande emellan två moräner - Intramoran. Se Intra muros - Intra Muros, lat., "inom murarna" - Intransigeant, L', en tidning - Intransigenter, "oförsonliga" - Intransitiv, språkv. Se Transitiv - Intrapetiolär, bot. Se Stipler - Intrastaminal, bot., belägen inanför ståndare - Intrata, mus. Se Introduktion 2 - Intra-uterint hafvandeskap, med. Se Hafvandeskap - Intressant. Se Intressera - Intresse - Intresse 1. Psyk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
805
Intramolekylär andning-Intresse
806
intramerkuriella planeter. Under solförmörkelsen
29 juli 1878 trodde sig den amerikanske
astronomen Watson se två dylika, men en
ingående diskussion af hans iakttagelse
har gett vid handen, att det med största
sannolikhet endast var ett par fixstjärnor
han såg. Vid de senaste årens solförmörkelser
har man med utmärkta instrumentella hjälpmedel,
särskildt med anlitande af fotografien, förgäfves
efterforskat de hypotetiska planeterna. Frågan
om förklaringen till de ofvannämnda störingarna
i Merkurius’ rörelse är sålunda fortfarande
oafgjord. Möjligt är, att den står i något
samband med den företeelse, som är känd under
namnet zodiakalljus (se d. o.). B-d.
Intramolekylär andning, bot. Se Andning, sp. 973.
Intramorän (af lat. Vntra, inom, och
morän, se-d. o.), geol., liggande emellan
två moräner, en botten- och en ytmorän.
V. E.
Intramurän. Se Inträ muros.
Inträ muros, lat., "inom murarna", enskildt,
ej offentligt. - Intramurän, som försiggår inom
(t. ex. fängelse-) murarna. Om intramurana
afrätt-ningar se Dödsstraff, sp. 1240 o. 1241.
Intransigeant, L’ [llträsijä7], en af Henri
Eoche-fort (se d. o.) 1880 grundlagd daglig
tidning, från hvars ledning han i okt. 1907
trädde tillbaka.
Intransige’nter (fr. intransigsänts),
"oförsonliga", beteckning för anhängare af
politiska ytterlighetspartier, särskildt
principiella motståndare till sitt lands
regering. Namnet har i synnerhet användts för
nyare radikala partier i Spanien och Frankrike.
lntransitlvL språkv. Se Transitiv.
Intrapetiolär (af lat. Vntra, inom, och
peti’olus, bladskaft), bot._ Se Stipler.
Intrastaminäl (af lat Vntra, inom, och stämen,
ståndare), bot., belägen innanför ståndare,
extra-s t amin al, belägen utanför ståndare.
Inträta, mus. Se Introduktion 2.
Intra-uterint hafvandeskap (af lat. irntra, inom,
och u’terus, lifmoder), med. Se Hafvandeskap,
sp. 1008.
Intressant. Se Intressera.
lntre’sse (af lat. intere’sse, vara angeläget,
vara ibland, vara med), förde,!, (eget) bästa,
vikt, betydelse, nytta; förhållande, som
rör någons fördel; personligt deltagande för
(möts. är likgiltighet); egenskap att väcka
lifligare deltagande eller uppmärksamhet,
förmåga att underhålla eller roa; ränta.
1. Psyk. Yi ha intresse för en person, när denne
väckt sympatiska känslor; romanen är intressant,
när vi med liknande känslor följa dess personer,
och den väcker ett spännande intresse, när
dess händelseförlopp väckt spänningskänslor af
förväntan; och man har mångsidiga intressen,
när ens bildning lärt en att förstå och
värdera många olika sidor af lifvet. Men allt
värdesättande grundar sig ytterst på känslor, och
äfven det sist anförda exemplet visar sålunda på
känslolifvet som intressets upp-hof. Därpå tyder
ock den polaritet, som finnes inom intressena
mellan positivt intresse och negativt intresse,
pekande tillbaka på motsatsen mellan behagliga
och obehagliga känslor (lust och olust). Man
hyser positivt intresse för det, som väcker
lustkänslor hos en; detta vill man gärna främja
i dess utveckling. Däremot kan man kalla negativt
det intresse, hvarmed man visar tillbaka och vill
undertrycka det, som väcker olustkänslor. Äfven
detta
sistnämnda ställningstagande kan kallas intresse,
ty det är lika mycket motsatt likgiltigheten
som det positiva intresset. Då intressets
grund är känslolifvet, förstår man ock lätt,
hvarför intressena äro så olika hos olika
personer och ofta olika äfven hos samma
person vid olika tidpunkter och under olika
förhållanden. Känslorna ha nämligen just denna
karaktär af subjektivitet och växling. Men
liksom känslorna genom individuell läggning och
vana kunna blifva permanenta, blifva ofta ock
intressena detta. Man kan därför skilja mellan
intresset som det mer eller mindre momentana
ställningstagandet inför ett föremål eller
en verksamhet, och å andra sidan intresse
som en öfvervägande och permanent riktning
i ens ställning till lifvets olika sidor. I
hög grad beror denna riktning på vanan; man
vänjer sig vid att intressera sig för ett visst
arbetsfält eller ett visst verklighetsområde
och blir därigenom mer eller mindre likgiltig
för allt annat. På det sättet är det som den
ene t. ex. kan komma att helt och hållet lefva
för de sociala intressena, den andra kanske
alldeles gå upp i det vetenskapliga intresset
för en viss specialitet, som lämnar oss andra
alldeles likgiltiga. Den största ensidigheten
och intensiteten når en sådan intresseriktning,
när den till grund liggande känslan tagit
formen af passion; liksom affekten åstadkommer
en motsvarande effekt inom det momentana
intresset. Liksom den girige icke intresserar
sig för något annat än pengar, så är det för den
i vrede försatte, som om intet annat existerade
än den person, som är affektens föremål, och
grunden till ovilja mot denne. Ehuru allt detta
visar på känslolifvet som intressets upphof, får
man dock icke, såsom flertalet af de psykologer,
som öfver hufvud behandlat intressets problem,
identifiera känsla och intresse. Mot en sådan
intresseteori kan invändas, att i allmänhet
under den personliga utvecklingen känslorna
förlora något af sin makt öfver själslifvet,
i det att föreställningarna och tankarna och
det af dem påverkade högre viljelifvet få
en alltmera ledande roll - väl ej så, att de
viljan påverkande känslorna skulle någonsin
kunna sakna känslobetoning eller att man skulle
kunna vilja något utan motiv, men på det sättet,
att jagets spontaneitet relativt får allt större
betydelse i det inre lifvet, under det att de
©själfständigt mottagna känslorna i stället i
samma mån mista terräng. Den utbildade tänkarens
och den mogna karaktärens intressen äro därför
icke resultat af de tillfälliga känslorna
och växlande stämningarna så som hos barnet
och den obildade. Därför kan också intresset
vara starkt och bestämdt hos åldringen, trots
att hans känslolif i hög grad dämpats. Det är
härvid mera reflekterade själsfunktioner än de
omedelbara känslorna, som öfvervägande bestämma
såväl det momentana intresset som den allmänna
intresseriktningen. Intressena blifva då ock
systematiserade till ett mer eller mindre
sammanhängande helt och få sin prägel af den
intellektuella och sedliga karaktären. Intresset
är öfver hufvud icke en aktuell själsfunktion,
utan den ögonblickliga eller permanenta
dispositionen för en viss verksamhet eller en
viss verksamhetsriktning, försåvidt nämligen
denna disposition gäller i större eller mindre
omfattning själslifvet i det hela och ej blott
utlösningen af en enskild själsfunktion. Af
denna intressets totala karaktär följer den
stora betydelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
