Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Internationell privaträtt - Internationellarätt. Se Folkrätt - Internationell Sjörätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Internationell rätt-Internationell sjörätt
794
Med afseende på personers rättshandlings-förmåga
(se d. o.) gäller allmänt, att denna
regleras af det s. k. p e r s o n a l s
t a t u t e t, hvilket utgöres antingen
af lagen i hemvistlandet, där personen
alltså är fast bosatt, lex domicilii,
eller af lagen i hemlandet, d. v. s. det
land, där personen är statsborgare, lex
patrice 1. civitatis. Kättsför-m å g a n (se
d. o.) åter regleras dels af endera af dessa
lagar, dels af den lag, hvarpå rättigheten
eller rättsskyldigheten i det särskilda
fallet grundas. I modern rätt öfverväger
statsborgarskapet som anknytningsfaktum; dock
gäller ännu inom den anglikanska världen samt
Danmark och Norge domicilet som af-görande,
må vara att detta särskildt i England fattas
på ett sätt, som gör skillnaden mindre, än
den synes vara. I fråga om rättshandlingars
form gäller dels regeln: locus regil actum,
d. v. s. anknytning sker till det faktum,
att handlingen företagits på viss ort,
dels tillämpas, när så kan ske, den lag,
under hvars herravälde det af handlingen
beroende förhållandet står. Den tillämpliga
lagen betecknas som negotialstatut, och som
handlingsort anses härvid den ort, där personen
befann sig vid viljeförklaringens afgifvande,
ej den ort, där handlingen möjligen först
fullbordades eller afslutades genom den
sålunda afgifna förklaringens framkomst till
adressaten. Skuldförhållanden (obligatoriska
rättsförhållanden) bero rätteligen af lagen på
den ort, där förhållandets upplösning enligt
fonnalstatutet skall ske, lex lod solutionis,
och denna sammanfaller i regel, men ej alltid med
lagen på gäldenärens boningsort, lex domicilii
debitoris. Många anse dock denna sistnämnda
lag böra tillerkännas principiellt företräde
som obligationsstatut och enligt ännu andras
mening är det hvarken den eller den förra, som
bör gälla, utan antingen lex lod contrac-tus,
lagen på den ort, där det grundläggande faktum
inträffade, eller lex lod executionis, lagen på
den ort, där verkställighetsåtgärder skola ega
rum, oafsedt om dessa åtgärder tillika innebära
ett anordnande af prestationens fullgörande eller
blott utgöra följder af ett sådant anordnande,
eller slutligen lex /ön, lagen på rättegångsorten
såsom redan formalstatut. Kealstatut åter,
d. v. s. den lag, hvars saknormer äro afgörande
i fråga om besittning och sakrätter, är efter
nu allmänt gängse mening lex rei sitce, lagen
på den ort, där saken finnes, vare sig denna är
fast eller lös sak; enligt äldre uppfattning
reglerades dock rätten till och i lös sak
af personalstatutet enligt regeln mobilia
personam sequuntur, hvarvid domicilet utgjorde
anknytningsfaktum.
Beträffande arfs- och familjerättsliga
förhållanden är i allmänhet lagen i
mannens hemland akten-s k a p s s t a t u
t, d. v. s. reglerar äktenskapet och dess
rättsverkningar som ett bestående förhållande,
dock att lagen i det land, där det äktenskapliga
sarn-lifvet eger rum, i vissa fall blir
afgörande. Äkten-skapsstatutet reglerar likaledes
frågan om äktenskapets upplösning, ehuru äfven
här lagen på domicil-orten, därest upplösning
sökes å denna, kan kräfva beaktande framför
allt på det sätt, att upplösning må vägras,
om den skulle strida mot ortens lag vare sig
beträffande upplösningens form eller orsaker;
enligt Haagkonventionen kan upplösning ej
sökas annanstädes än i makarnas hemland eller
domicilland, och hemlandets lag kan förbehålla
sina
myndigheter exklusiv kompetens. Däremot regleras
äktenskaps ingående af giftermålsstatutet,
som utgöres beträffande giftermålets form af
lex lod celebrationis, lagen på den ort, där
äktenskapet slutes, eller i vissa undantagsfall
hemlandets lag, och beträffande äktenskapshinder
af hvardera nup-turientens hemlands lag,
dock med rätt för giftermålsortens lag att
uppställa, resp. eftergifva vissa hinder, som i
konventionerna noga angifvits. Vårdnadsstatut
åter är i fråga om minderåriga lagen i
hemlandet, och dettas myndigheter äro ock i
första hand behöriga att anordna förmynder-skap
och kuratel; om emellertid vårdnadsbehof
föreligger, utan att åtgärder vidtagas i
hemlandet, blifva myndigheterna i det land,
där den vårdnadsbehöf-vande varaktigt vistas,
skyldiga att efter sin lag anordna fönnynderskap,
dock icke för längre tid än den omyndiges
personalstatut medger. För vårdnads-behöfvande
myndiga personer är hemlandslagen likaledes
principiellt afgörande. Arfsrätten slutligen,
liksom testamentsrätten, beror af de cujus’
personal-statut, d. v. s. lagen i den persons
hemland, om hvars kvarlåtenskap fråga är,
blir successionsstatut dock med åtskilliga
modifikationer i synnerhet beträffande
fastighet, där ofta lex rei sitce ansetts vara
afgörande. Se äfven Hemfallsrätt, Konkurs,
Sjörätt, Utlämnande af förbrytare, Utländsk dom,
Utlänning och Vigsel. Litt.: -Reuterskiöld,
"Handbok i svensk privat internationell
rätt", sid. 13 ff. (1907), och Federspiel,
"Den internationale privatret" (1909).
Rid.
Internationell rätt. Se Folkrätt, sp. 774,
Internationell privaträtt och Internationell
sjörätt.
Internationell sjörätt. Sjörättens
internationella karaktär har i allt vidsträcktare
omfattning och med allt större styrka gjort sig
gällande. Sjöfarten förmedlar i allt större
utsträckning förbindelsen mellan vidt skilda
länder, och olämpligheten af att den på olika
platser är underkastad olika rättsliga regler har
gjort sig alltmer kännbar. Dessas uniformering
har blifvit ett behof. I början af 1860-talet
bildades i England en förening för åstadkommande
af internationella bestämmelser om gemensamt
haveri, och denna förenings verksamhet förde
till upprättande af de s. k. Yo r k-Ant w erp
en rules (se d. o.), hvilka numera i den stora
sjöfarten genom att upptagas i certepartierna
vunnit omfattande tillämpning. För att bereda
säkrare underlag och vidsträcktare arbetsfält för
denna sträfvan till internationell samstämmighet
i sjörättsliga normer bildades år 1896 i Belgien
en Comité maritime inter-national. Dess program
var att genom konferenser och publikationer
verka för sjörättens uniformering och att
med föreningar i olika länder samverka för
detta ändamål. En sådan förening, för Sverige
bildades 1900 och räknar för närvarande ett
hundratal medlemmar. Konferenser ha hållits
nästan hvarje år efter föreningens stiftande,
hvarvid behandlats sjörättsliga frågor af
större räckvidd, förut beredda genom yttranden
af de särskilda föreningarna. På grundval af de
vid konferenserna fattade besluten skall man
söka genom traktater uppnå öfverensstäm-mande
lagstiftning mellan länderna. Förslag till sådana
traktatsbestämmelser föreligga angående redares
ansvarighet samt angående sammanstötning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
