Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Internationella fördrag, folkr. - Internationella föreningen för industriellt rättsskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
Internationella föreningen för industriellt
rättsskydd
782
antingen (som i Schweiz) med den slutliga
omröstningen öfver de fördrag, om hvilka
regeringen underhandlat, eller ock förbehåller
den (som i Nord-Amerikas förenta stater)
ratifikationen åt sin ena af delning, senaten. I
monarkierna har monarken att sluta fördragen
själf eller genom befullmäktigadc ombud. I den
absoluta monarkien är statsöfver-hufvudets
rätt i detta af seende oinskränkt. För de
konstitutionella konungadömena kunna däremot
vissa internationella öfverenskommelser göras
endast under folkrepresentationens medverkan;
hvarje lands författning bestämmer i detta
afseende gränserna för statsöfverhufvudets
befogenhet och själfständighet. Vissa
statsförfattningar (t. ex. den preussiska)
före-skrifva uttryckligen, att för vissa
fördrags giltighet erfordras representationens
bifall. I allmänhet erfordras sådant samtycke,
då fördraget ovillkorligen medför finansiella
utgifter för staten eller ändringar i dess
rättstillstånd. Förändringar i ett lands
rättstillstånd kunna icke endast genom fördragets
folkrättsliga af slutande erhålla bindande kraft
för statsborgarna, utan måste först i vederbörlig
ordning genomföras af statsmakten. Äfven
i de stater, hvilkas författningar icke
innehålla några uttryckliga föreskrifter om
folkrepresentationens samtycke för giltigheten
af vissa internationella fördrag, måste man
anse, att representationens medverkan erfordras
för afslutande af sådana öfverenskommelser, som
enligt sitt innehåll falla inom representationens
lagbestämda verkningskrets. Hvad Sverige angår,
stadgar visserligen grundlagen (R. F. § 12),
att konungen eger "att i af handlingar och
förbund med främmande makter ingå", men hela
författningens karaktär visar, att konungens
rätt i denna fråga alldeles icke kan vara
oinskränkt. Äfven härvid har han att utöfva sin
styrelsemakt inom de gränser, som författningen
utstakat. Han måste sålunda först och främst
iakttaga de lagstadgade formerna vid fattande
af beslut om internationella öfverenskommelser
och vidare taga hänsyn till de inskränkningar,
som föreskrifvas i uttryckliga grundlagsbud
eller äro en följd af riksdagens beskattnings-
och lagstiftningsrätt. Då fördragen slutas
genom befullmäktigade ombud, skola dessa
ställa sig till efterrättelse de fullmakter
och instruktioner, som gifvits af deras
statsöfverhufvud, och det tillkommer detta att
bekräfta, ratificera, fördraget, om det icke
befinnes strida mot ombudets instruktioner. -
För fördragets giltighet fordras, utom de
aftalande personernas behörighet, äfven deras
viljefrihet, d. v. s. att kontrahenternas fria
vilja icke på något olagligt sätt påverkats;
har fördraget f ramtvungits genom medel, som äro
folkrättsligt tillåtliga, så måste fördraget
anses giltigt. För att en internationell
öfverenskommelse skall kunna anses giltig,
kräfves slutligen, att föremålet för densamma
skall vara rättsenligt och lofligt, icke innebära
någon fysisk eller sedlig omöjlighet och
icke strida mot tredje persons rätt. Likasom
de internationella fördragens afslutande
förutsätter kontrahenternas fria vilja, så
kunna de också helt naturligt endast upphäfvas
genom parternas fria öfverenskommelse. Då det
icke gifves någon myndighet, som skulle kunna
föreskrifva iakttagande af några vissa former
vid fördrags afslutande, så kan det icke blifva
fråga om fördragets häfvande på grund af formell
ogiltighet. Ett fördrags bindande
kraft kan således upphöra: 1. då däri af
talade förbindelser fullgjorts, eller den tid,
för hvilken fördraget slutits, gått till ända;
2. då de upplösande (resolutiva) villkor, under
hvilka fördraget ingåtts, verkligen inträdt;
3. då kontrahenterna frivilligt öfverenskomma om
fördragets upplösande; 4. då fördraget af endera
kontrahenten uppsäges, under förutsättning att
antingen sådan rätt förbehållits eller måste
anses följa af ändrade förhållanden (så rubbar
t. ex. en stats öfvergång från monarki till
republik fördrag angående tronföljden i denna
stat o. d.); 5. då den ensamt berättigade
kontrahenten af säger sig de i fördraget
betingade fördelarna;
6. då den ena kontrahenten icke uppfyller sina
förbindelser, eller då han bryter fördraget
och den andra på grund däraf fordrar dess
upphäfvande;
7. då fördragets bestämmelser komma att stå i
strid med allmänt erkända rättsliga grundsatser
eller visa sig oförenliga med erkändt nödvändig
utveckling af den ena statens författning
eller rättsordning; 8. då föremålet för
af talet utan någon deras förvållande gått
förloradt; 9. då den af talade förpliktelsen
för endera kontrahenten visar sig omöjlig
att fullgöra. De internationella fördragen
kunna, med afseende på innehållet, skiljas
uti sådana, som afse en bestämd handling eller
prestation och upphöra med fullgörandet
däraf, och sådana, som grunda ett bestående
förhållande mellan kontrahenterna med
för båda stadgade rättigheter och skyldigheter.
Inom den senare klassen af fördrag märkas
sådana (förbund, allianser), som afse
gemensamma politiska ändamål, samt den mångfald
af internationella af tal, som ingås med hänsyn
till samfärdseln, t. ex. handels-, sjöfarts-,
tull- och postfördrag, utlämnings-och
jurisdiktionsfördrag o. d. - Ej tillhörande
de egentliga internationella statsfördragens
krets, men med en viss internationell prägel,
äro dels dynastiska fördrag, d. v. s.
fördrag mellan suveräner eller mellan
dynastier angående personliga eller dynastiska
angelägenheter, dels blandade stats- och
privaträtts-liga fördrag, som ingås mellan
stater och enskilda personer, t. ex. i fråga om
statslån. - De internationella statsfördragen
utgöra, den viktigaste källan för folkrättens
mera positiva innehåll. K- H. "B.
Internationella föreningen för industriellt
rättsskydd bildades 1897 i Bruxelles
under ledning af den på den industriella
lagstiftningens område banbrytande fransmannen
Eugene Pouillet. Föreningen har till ändamål att
verka för erkännandet af det berättigade i ett
internationellt rättsskydd för uppfinningar,
varumärken, mönster och modeller, firmanamn
m. m., att befordra en enhetlig utbildning af
motsvarande lagar i olika länder samt att sträfva
för en vidare utveckling af de internationella
konventionerna rörande industriellt rättsskydd,
särskildt den s. k. patentunionen. Föreningen
arbetar dels på årliga kongresser, dels genom
permanenta utskott och kommissioner, som i
alla viktiga frågor samarbeta med respektive
länders statsmyndigheter. De årliga kongresserna
bilda en fortsättning af de kongresser för
internationellt eganderättsskydd, som höllos i
sammanhang med världsutställningarna i Wien 1873
samt i Paris 1878 och 1889. Den elfte kongressen
hölls 26-30 aug. 1908 i Stockholm. Medlemmarna
utgöras af industriidkare och industriella verk,
representanter för olika länders patentverk,
patentagenter, jurister m. fl. yrkeskategorier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
