Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Integral, mat. - Integralfotometer, fys. Se Fotometer - Integralkalkyl, mat. Se Integralräkning - Integralräkning l. Integralkalkyl, mat. - Integrator. Se Planimeter - Integrerande, till det hela hörande - Integritet, oskadadt - Integument, bt. Se Fröämnet - Integumentum commune, mat. Se Hud - Intellectus, lat. förstånd - Intellektualism, filosofisk åsikt - Intellektuell - Intelligens - Intelligens 1. I dagligt tal: "godt hufvud" - Intelligens 2. Filos. a) Medvetande, subjekt - Intelligens 2. Filos. b. Människand teoretiska förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Integralfotometer-Intelligens
758
för en summa, i hvilken ingå vissa speciella
värden af den gifna storheten. Bland de definita
integralerna finnas flera, som inom den rena och
tillämpade matematiken äro af stor betydelse,
bland dem de elliptiska och de eulerska
integralerna. (!. F.)
Integralfotometer, fys. Se Fotometer.
Integralkalkyl, mat. Se Integralräkning.
Integrälräkning 1. Integralkalkyl (se Integral),
mat.j kallas den matematiska vetenskapsgren,
som behandlar integralerna, deras allmänna
räknelagar, sättet att bestämma integralerna
till speciella funktioner, vidare egenskapen
hos vissa anmärkningsvärda definita integraler
och dessutom tillämpningen häraf inom öfriga
delar af analysen och på geometrien. Till
integralräkningen i vidsträckt bemärkelse hör
äfven teorien för differentialekvationers
integration. Integralräkningen uppfanns
samtidigt med differentialräkningen (se
d. o.) af Newton och Leibniz, men dess första
egentliga utbildare voro bröderna Jacques
och Jean Bernoulli. Bland dem, som sedermera
inlagt förtjänster om integralräkningen,
må särskildt nämnas L. Euler. För öfrigt ha
nästan alla framstående matematiker, mer
eller mindre, medelbart eller omedelbart,
arbetat på integralräkningens fullkomnande,
ehuru i detta afseende ännu mycket återstår att
göra. - Liksom differentialräkningen är äfven
integralräkningen af stor nytta både inom den
rena och den använda matematiken. Så bestämmes
t. ex. genom integration omkretsen och ytan af
krokliniga figurer, gränsytan och kubikinnehållet
hos solida figurer samt läget af en kropps
tyngdpunkt, och lösningen af det för astronomien
viktiga tre-kroppar-problemet är beroende af
integration af vissa differentialekvationer. -
Bland läroböcker i integralräkningen må nämnas
Bertrand, "Traité de calcul integral" (1870). I
Sverige gafs den första framställningen af
integralräkningen af D. Melanderhielm ("Isaaci
Newtoni tractatus de quadratura curvarum
explica-tionibus illustratus", 1762). Nyare
läroböcker äro utgifna af C. F. E. Björling
(1877), E. Fogelmarck (s. å.) och W. Jocknick
(1879). (L F.)
Integrator. Se Planimeter.
Integrerande (af lat. ifnteger, hel), till det
hela hörande, utan hvilket det icke är helt;
ingående, bestånds-.
Integritet (af lat. ifnteger, hel), oskadadt,
orub-badt och ofördärfvadt tillstånd; oskadd
helhet, okränkbarhet. - 1. I folkrätten förstås
med integritet en stats bevarande vid sitt
territoriella område oförkränkt. Genom g a
r a n t i f ö r d r a g (se d. o.) ha flera
stater, t. ex. Schweiz, Turkiet, Kina och
Norge, erhållit högtidliga erkännanden eller
formliga garantier af sin integritet. Om den
norska integritetstraktaten af 2 nov. 1907 se
Norge, historia. - 2. Teol.y den egenskap, som
i dogmatiken tillagts de bibliska skrifterna,
att vara hvarken förfalskade eller i något
väsentligt förändrade.
lntegume’nt, bot. Se Fröämne t. ’
Integum^ntum commune, mat. Se Hud.
lntelle’etus, lat., förstånd, förnuft (se d.
o.).
lntellektuali’sm (af lat. intelie’ctus,
förstånd), den filosofiska åsikt, som,
utgående från den förutsättningen, att den
sinnliga verkligheten är den enda, vill ge
sinnevärldens allmänna och ej af sinnena, utan
blott af förståndet’ förnimbara lagar och former
en absolut betydelse, såsom utgörande
det i sann mening verkliga och bestående i all
växling. Mot denna åsikt står följaktligen dels
materialismen, som i det konkret sinnliga,
i själfva materien, ser väsendet i allt,
dels rationalismen (i filosofisk bemärkelse),
hvilken går tillbaka till något osinnligt som
grund till sinnevärlden. Af intellektualism ges
många olika former. Den kan vara dels realistisk,
om den fattar sinnevärlden som till väsendet
kroppslig samt följaktligen stannar vid lagarna
och formerna för en kroppsligt fattad värld
(pythagoréerna, Aristoteles och, i nyare tiden,
Wolf m. fl.), dels idealistisk, om den betraktar
sinnevärlden som till sitt innersta väsen andlig
och i enlighet därmed fattar det absoluta (Hegel
m. fl.). - I n t e 11 e k t u a-1 i’st, anhängare
af intellektualism. - Intellek-t u a l i’s t i
s k, som innebär intellektualism. L. H. Å.*
Intellektuell (af lat. intellefctus,
förstånd). I vanligt språkbruk förekommer
detta ord med skiftande betydelser. "Han
är intellektuellt begåfvad" betyder: han är
begåfvad till förståndet. Vidare talar man
ofta cm intellektuell bildning i motsats till
moralisk bildning och känslans bildning. Man
torde dock ej kunna identifiera intellektuell
bildning och "förståndsbildning". Då man talar
om, att en människa är i intellektuellt afseende
bildad, tänker man sig nämligen alltid, att
ett rikt tankeinnehåll står henne till buds;
förståndsbildningen afser egentligen blott
förmågan att klart använda sitt förstånd. -
Såsom filosofisk term har uttrycket egentligen
genom Kant vunnit stadga. Han kallar det
intellektuellt, som ur förståndet som sådant har
siti upphof. Så talar han om ett intellektuellt
intresse i motsats till ett sinnligt etc. Hos
Kants efterföljare fick ordet en annan och för
filosofien i det hela mer central betydelse. På
grund af de nya uppgifter den kantiska filosofien
gifvit det mänskliga tänkandet att lösa sökte
man en ny metod. Den gamla, som stödde sig
på den formella logiken, ansågs ej längre
tillräcklig; tänkandet måste förvärfva sig en
ny princip. Detta sker därigenom, att tänkandet
blir åskådning, och så uppkommer hos Fichte
termen intellektuell åskådning såsom den nya
filosofiens organ. Hos Schelling utbildas denna
lära än vidare. Det är med den intellektuella
åskådningen människan fattar det absoluta och
begriper detta såsom enheten af motsatser. Det
är emellertid bekant, huru principlös denna
princip i själfva verket gjorde filosofien och
hur fantasien snart intog den intellektuella
åskådningens plats. Hegel uppträdde därför
med all rätt och fordrade en verklig objektiv
metod, och efter hans tid har man ej vidare
inom filosofien hört talas om intellektuell
åskådning. - Den boströmska filosofien har ej
tilldelat ordet intellektuell någon själfständig
filosofisk betydelse; däremot rör man sig
fortfarande i Tyskland därmed, hvarvid man
i allmänhet tager det i kantisk betydelse.
A. B-n.»
Intelligens (lat. intelligentia, af
intelWgere, uppfatta, begripa). 1. I dagligt
tal: "godt hufvud", god fattningsgåfva
1. förståndsbegåfning, odladt förstånd,
omdömesförmåga, andlig kraft; en med insikter,
bildning och förståndsskärpa begåfvad person. -
2. Filos, a) Medvetande, subjekt, b) Människans
teoretiska förmåga, tänkt i sina medvetna
yttringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
