Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liflig, under senare år ökad handel går
öfver landgränserna till Afganistan, Tibet,
Nepal, Sikkim, Bhutan, Schanstaterna och
Siam. Införseln på denna väg steg 1907–08
till 74,7 mill. rupier och utförseln till 61
mill. rupier. Till sjöss hade införseln af varor
s. å. ett värde af 1,298,56 mill. rupier och
exporten och reexporten 1,772,45 mill. rupier
(utom regeringshandeln). På de 6 största hamnarna
(Calcutta, Bombay, Rangoon, Madras, Karachi och
Tuticorin) kommo 94 proc. af utrikeshandeln,
däraf Calcutta 1,225, Bombay 936, Rangoon 250,
Karachi 286, Madras 148,5 och Tuticorin 44,8
mill. rupier. Finansåret 1907–08 steg hela
importen till 1,787,8 mill. rupier och exporten
till 1,828,2 mill. rupier, medan samma värden
40 år tidigare (1867–68) voro 465,6 och 552,4
mill. rupier.
Af hela varuutbytet kommo på Storbritannien
och Irland 1,315,5 mill. rupier, på Tyskland
254 mill., på Kina 171,8 mill., på Förenta
staterna 167,5 mill., på Belgien 144,4 mill.,
på Frankrike 135,3, på Japan 110,3 mill. och på
Österrike-Ungern 90 mill. rupier. De viktigaste
införselvarorna voro 1907–08 bomullsmanufaktur
(480,4 mill. rupier), järn- och stålvaror
(163,5 mill.), socker (92,2 mill.), maskiner
(65,8 mill.), järnvägsmateriel (72 mill.), oljor
(36,5 mill.), yllevaror (27,6 mill.), silke,
råvara och fabrikat (31 mill.), glas (14,4
mill.). Af exporten voro följande artiklar de
viktigaste: bomull, råvara och fabrikat (364,6
mill.), jute, råvara och fabrikat (362,7 mill.),
ris (203,4), frö, hufvudsakligen oljefrön (168
mill.), hudar och skinn (109,5 mill.), te (103
mill.), opium (86,7 mill.), gummilacka (40,8
mill.). Inrikeshandeln är mest i infödingarnas
händer och förmedlas speciellt genom de stora
mässorna vid religiösa fester, då oerhörda
människomassor strömma samman. Till 10 mars
1894 upptogos nästan inga införseltullar; nu
äro endast bomullsgarn och tråd, råbomull och
ull, maskiner, stenkol, spannmål, oljekakor,
gödselämnen m. m. fria. Endast ris är åsatt
utförseltull. – Sedan Sueskanalens öppnande
bedrifves sjöfarten på utlandet nästan
uteslutande med ångare. 1907–08 inlöpte från
utlandet i I:s hamnar 4,725 fartyg om 7,12
mill. ton och utgingo 4,587 om 7,12 mill. ton. Af
ingående tontalet kommo 61,5 proc. och af
utgående 76,1 proc. på engelska fartyg.
Kommunikationer. Den första järnvägen uti I. var
den 4,8 km. långa linjen mellan Bombay och
Thana, som öppnades 1853. Vid slutet af 1907
voro 48,296 km. järnvägar öppnade för trafik,
hvaraf 35,969 km. statsbanor. Såsom vattenvägar
äro de indiska floderna af ringa värde. De enda
segelbara äro Ganges, Brahniaputra, Indus och
Irawadi, hvilka för att kunna befaras fordra en
omsorgsfull uppsikt. Större vikt för fraktfarten
ha bevattningskanalerna, hvilka merendels äro
så stora, att de kunna befaras af fartyg. –
Postväsendet är sedan 1854 organiseradt efter
europeiskt mönster, och I. hör sedan 1876 till
världspostföreningen. 1906–07 befordrades från
17,180 postanstalter 683,7 mill. bref och 44
mill. tidningar. Inkomsterna uppgingo till 17,5
mill. rupier och utgifterna till 15,3 mill. –
Telegraflinjerna hade 1908 en längd af 110,924
km. och trådarna 437,558 km. Antalet byråer var
2,544 oberäknadt järnvägarnas och befordrade
12,7 mill. telegram. – Telefonlinjernas längd
var 3,273 km.,
fördelade på 320 stadsnät. Undervattenskablar förena
Karachi med Abusjer, Bombay med Aden och Madras
med Singapore.
Myntenheten är sedan 1835 silfverrupien (rupee),
som väger 180 grain (11,664 gr.) och innehåller
0,916 fint silfver och som äfven användes
i nästan alla skyddsstater. Man delar den i
tull- och postväsendet i 100 cent, eljest i
16 annas à 4 pices à 3 pie. 100,000 rupier
(oftast skrifvet 1,00,000) kallas en lakh
(lac) och 10,000,000 (eller 1,00,00,000
rs[1]) en
crore. Lagligt mynt är den engelska sovereign
(pund st.), sedan 1899 enligt förhållandet 1
sovereign = 15 rs (1 rupee = 1 s.
4 d. eller i svenskt mynt 1,21 kr.).
Dess värde har likväl fluktuerat till
följd af växlingarna i silfrets guldvärde,
hvilket beredt förvaltningen stora svårigheter,
som dock nu till väsentlig del afhjälpts. Genom
en lag af 26 juni 1893 stängdes myntverken för
allmänheten för obegränsad silfvermyntning,
och 1 rupie sattes vid alla betalningar till
allmänna kassor = 16 eng. pence (15 rupier = 1 pd
st.). – Först 1900 öppnades åter myntverken (i
Calcutta och Bombay) för nyprägling. Af silfver
präglas nu stycken på 1, 1/2, 1/4 och 1/8 rupie,
af koppar 2, 1, 1/2 och 1/3 pice. Sedan 1906
präglas nickelmynt (1 anna = 1 penny), och
enligt lag af 1903 äro
5 rupee-sedlar lagligt betalningsmedel
i hela I. (utom Burma), men andra
sedlar endast inom en begränsad
krets kring utgifningsorten. – Mått och vikt.
Den bengaliska guz (= 36 eng. tum =
91,438 cm.) är sedan början af 1889 normalt
längdmått för hela I. Såsom urmått bestämde
visserligen en lag af 1871 kilogrammet under
namnet ser med decimalindelning för vikt- och
rymdmått, men det vann ej insteg. Tullväsendets
maund (Indian maund) = 40 sers à 16 chittak
à 5 tola innehåller 37,324 kg., och tola
(180 grains, 11,664 gr.) är enheten i den
nya guld- och silfvervikten. Mera utbredda i
rörelsen äro basarmaund, om 37,24 kg. för export,
och faktorimaund, om 33,86 kg. för import, i
Bombay en kandi om 20 maunds = 254,012 kg.
äfvensom i Madras en maund om 11,34 kg.
En mängd andra mått och vikter har bibehållit
sig, och vid skeppning användes företrädesvis
det engelska systemet.
Undervisningsväsendet inträdde i ett nytt
skede 1859. Det ostindiska kompaniet hade nöjt
sig med att lämna understöd åt enskilda och
sällskap, i synnerhet missionssällskap, i deras
undervisningsarbete. 1859 utfärdades en lag,
hvarigenom den allmänna undervisningen lades
under ett särskildt förvaltningsdepartement i
hvarje provins, under en direktor och ett antal
inspektörer. I skolsaker fordrar lagen den
strängaste religiösa neutralitet. Byskolorna
meddela de första elementen af vetande,
mellan- och högre skolorna utbilda vidare
de mera begåfvade; för utbildning af lärare
och lärarinnor finnas seminarier, och det
hela afslutas af universiteten. Senare har
man sekt ställa hela skolväsendet på en ännu
bredare och mera folklig botten, genom att
understödja den enskilda företagsamheten,
uppmuntra de inföddes skolor och sörja för,
att folkuppfostran håller mera jämna steg med
de högre klassernas undervisning. Särskildt
har man riktat uppmärksamheten på den kvinnliga
undervisningen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
