Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan / 467-468 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indalsälfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Torrön, Jufveln och Kallsjön (386 m.ö.h.; 151 kvkm.) samt har en längd af omkr. 100 km. och ett vattenområde af 2,910 kvkm. (hvaraf 436 kvkm. sjöar), medan Undersåkersälfvens flodområde är 2,735 kvkm. (hvaraf 180 kvkm. sjöar). Före sitt

Fig. 1. Norra Ristafallet.

utlopp bildar den Järpeforsen (omkr. 20 m. på en sträcka af nära 2 km.). Från
Liten flyter vattendraget genom några långsträckta sjöar (Skeldern, Ockesjön),
bildar de vackra trapplika Eggforsarna (13,4 m.) och upptager fr. s. Vålån och Dammån samt utfaller i Sundsbacksundet af Storsjön (292 m.ö.h.). Vålån har sin aflägsnaste källa i Vålåsjön vid Härjedalsgränsen, genomflyter en rad fjällomgifna sjöar (Ottsjön, Hottösjön, Sällsjön m. fl.) och bildar flera vackra forsar och fall, bl.a. omkr. 5 km. före sitt utlopp i Ockesjön Storbofallet (omkr. 16 m.), ett af Jämtlands vackraste vattenfall. Storsjöns vidsträckta vattenbehållare mottager f.ö.,
utom en stor mängd mindre strömmar från alla väderstreck, i n. sjöarna Näldens och Alsens
aflopp Ytterån samt i s.ö. Billstaån från den 35 km. långa örika Näckten. Nästan på hela sträckan från Dufed till Storsjön följes älfven af järnvägen. Under namnet Krokomälfven och, längre ned, Litsälfven med de tillsammans öfver 50 m. höga forsarna Hissmoforsen, Kattstrupforsen, Granboforsen, Näsforsen, Skärhällsforsen, Midskogsforsen och Näfveredeforsen afleder floden Storsjöns vatten åt n., korsas vid utloppet ur
sjön af järnvägen och intager kort därefter den hufvudriktning, mot ö. och s. ö., som bibehålles ända till hafvet. Från n. mottagas tre större tillflöden: Långsån, Hårkan och Ammerån. Den förstnämnda (130 km.) börjar i sjön Björkvattnet (936 m.) på norska gränsen och genomflyter flera sjöar, af hvilka den största är Landösjön (331 m. ö. h.). Hårkan (150 km.) upprinner på Finlierne i Norge, genomflyter den norska sjön Længlingen (350 m.) och gränssjön Rengen (340 m.) samt därefter en rad andra sjöar, bland dem den 35 km. långa Hotagen (310 m. ö. h., 50 kvkm.). Ammerån är afloppet för Hammerdalssjön (306 m.), som har två större tillflöden, Sikåsån från Laxsjön s. ö. om Hotagen och Öjån från Storbyvattnet n. v. om Ströms vattudal; räknadt därifrån har Ammerån en längd af 160 km. Kort före sistnämnda ås inflöde bildar älfven sjön Gesunden (202 m. ö. h.), ur hvilken
den utfaller genom de präktiga Krångedeforsarna, fem till antalet med en sammanlagd höjd af 60 m. och en industriell vattenkraft af 60,000 hkr. De tillhöra ett nyligen bildadt aktiebolag, som har för afsikt att utnyttja dem. Strax nedanför fanns intill 1796 en sjö, Ragundasjön, som vid verkställd uppmätning befunnits ha haft en yta af 1,600 har, och där vid flödet ur sjön störtade I. utför det 38 m. höga fall, som kallades Storforsen eller Gedungsen, samt hvirflade utför den nära 1,200 m. långa Edsforsen
i en trång och klippig fåra. Som flottningstimret där ofta sönderslogs, hade man länge varit betänkt att för timmer bereda en flottled genom en s. om Storforsen befintlig grusås och till vinnande af odlingsbar jord något sänka sjöns högsta vattenstånd. 1794, sedan Gustaf III 10 juli 1779 lämnat tillstånd till utgräfningen, bildades en förening mellan Ragunda och Stuguns i Storforsens utgräfning deltagande invånare ("Storfors bolag", näst Kopparbergs bergslags det äldsta i riket) och öfverenskoms, huru ersättning
för förlust och skada skulle beräknas. En f.d. köpman i Sundsvall, Magnus Huss, för sina
många vågsamma företag kallad Vild-Hussen, åtog sig att för 400 kr. i nuv. mynt leda arbetet, med den påföljd, att hela sjön, innehållande kanske 1,000 mill. kbm. vatten, torrlades på fyra timmar natten mellan 6 och 7 juni 1796. Storforsen tystnade (och stället, där den brusat – en mörk och dyster dalklyfta –, kallas nu "Döda fallet"), och vid Ragunda kyrka föddes dånande en ny fors, som småningom flyttade sig västerut, tills den efter halfannan vecka nådde de klippor, utför hvilka den ännu kastar sig under namn af Hammarforsen (se d. o.). Företaget skildras i Per Hallströms novell "Döda fallet"
(1902). Förödelsen var förfärlig, enär vattnet steg ända till 25 m. öfver älfvens yta,

Fig. 2. Från Indalsälfvens mellersta lopp, vid Västanå i Liden, Medelpad.

och sträckte sig ända till hafvet, närmare 100 km. 13 km. nedanför järnvägsbron bildar
älfven Staforsen (15,1 m.) och längre ned Svarthalsforsen. Älfvens återstående väg till
hafvet går fram med forsar och strömdrag, dessa dock ej svårare än att särskildt härför
konstruerade ångbåtar kunna forcera sig uppför dem, till Utanede, 75 km. från utloppet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>