Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Imitativa metoden, pedag. - Imitativ harmoni. Se Ljudharmomi - Imitator, lat. (Se Imitation) - Imitatör. Se Imitator - Imitera, efterbilda - Imkylare. Se Brännvinsbränning - Imma (jfr Ånga) - Immaculata, lat. obefläckad - Immanens, filos. - Immanuel (hebr.) - Immanuelskyrkan, kyrka i Stockholm - Immanuelsynoden. Se Gammal-lutheraner - Immateriell, okroppslig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som bättre än "imitativ" uttrycker det säregna
hos metoden, skulle det bli "empirisk", eller, om
man så vill, "empirisk-imitativ". Ty den hvilar
i verkligheten på samma princip som hela vår
tids vetenskap, nämligen på erfarenheten". Den
imitativa metodens grundsatser ha ganska
raskt arbetat sig in i de svenska skolorna,
om ock ett och annat af dess önskemål, såsom
grammatikundervisningens bedrifvande på
det främmande språket och bannlysandet af
all öfversättning på det högsta stadiet, i
allmänhet ej realiserats. Källor för studium af
metodens teori och praxis äro bl. a. A. Western,
"Om undervisningen i nyere sprog" (1885) och
"Om tyskundervisningen" (1902), H. Klinghardt,
"Ein jahr erfahrungen mit der neuen methode"
(1888) och "Drei weitere jahre erfahrungen
mit der imitativen methode" (1892),
Elfstrand, "Ett försök med den nya metoden"
(i tidskr. "Verdandi" 1891), H. Sweet, "The
practical study öv languages" (1899), Hj. Hjorth
och A. Lindhagen, "Extrahäfte till Praktisk
lärobok" (3:e uppl. 1900), 0. Jespersen,
"Sprogundervisning" (1901), W. Münch,
"Didaktik und methodik des französischen
unterrichts" (1902), Vietor, "Die methodik
des neusprachlichen unterrichts" (s. å.),
M. Walter, "Zur methodik des neusprachlichen
unterrichts" (1908) och Fevrell, "Bidrag till
de moderna främmande språkens metodik" (1909)
och "E. Österbergs undervisningsprof i engelska
och tyska" (i Nya elementarskolans årsberättelse
1903-04 och 1906-08). Hj. Hj.
Imitativ harmoni. Se Ljudharmoni.
Imitator, lat. (se Imitation),
l. Imitator (fr. imitateur), efterhärmare,
efterapare. Imitatorum servum pecus,
lat., efteraparnas slafviska hjord (ett något
förändradt citat från Horatius) - Imitatorisk,
som har afseende på efterhärmning,
Imitatör. Se Imitator.
Imitera (lat. imitari), efterbilda, söka likna,
efterhärma; efterbilda ett dyrbarare föremål
(t. ex. ädelstenssmycke), medelst ett af
billigare, oäkta material. Jfr Imitation.
Imkylare. Se Brännvinsbränning, sp. 432-433.
Imma (jfr Ånga) benämnas stundom de
mikroskopiska vattendroppar, som uppkomma,
då vattenånga utfälles i luften eller på
fasta föremål, hvilka då sägas beslå sig
med imma. I senare fallet hopflyta dropparna
ofta till en sammanhängande hinna af vatten.
N. E-m.
Immaculata, lat., obefläckad, ren. - I. concerptio.
Se Aflelse och Conceptio.
Immanens (af lat. immanēre, blifva i eller
vid), filos., egenskap att i ett annat vara
närvarande. - Immanent, som har denna egenskap.
- Immanent orsak, orsak, som själf är
i följden närvarande. Så t. ex. är lifvet
immanent orsak till hvarje lifsyttring.
Transcendent säges orsaken vara med afseende
därpå, att den innehåller något mera än följden,
följaktligen aldrig fullt uppgår i denna,
utan är gentemot densamma själfständig.
En fullständig orsak (ratio sufficiens) måste
förena båda egenskaperna, d. v. s. den måste
vara något mer än följden och dock vara i
denna närvarande, den måste vara mot följden
själfständig, utan att i förhållande till denna
vara något yttre. På detta sätt måste alltings
yttersta grund, Gud,
uppfattas. Panteismen har framhållit den
sanningen, att Gud är immanent orsak till
världen, men kan ej göra gällande hans
transcendens eller själfständighet gentemot
denna. Teismen i sina mera ovetenskapliga former
fasthåller väl transcendensen, men sätter
Gud i ett yttre och tillfälligt förhållande
till världen och förbiser i sådan måtto hans
immanens. Endast en fulländad teism kan förena
båda och fatta Gud såsom närvarande i det
ändliga, utan att uppoffra hans själfständighet
gentemot detta. Utbildandet af en sådan lära
kan, hvad gudsbegreppet beträffar, sägas vara
hufvuduppgiften för den moderna spekulationen;
dess successiva utbildning utgör dennas
historia. (Jfr Kant.) L. H. Å.*
Immanuel (hebr.: "Gud med oss", af Septuaginta
och Vulgata återgifvet: Emmanuel, i Matt. 1:23:
Emanuel) är i Es. 7: 14-17 ett namn på en
person (enligt några på flera personer),
som en ung kvinna (ha’almā, af några tolkadt
kollektivt: hvarje ung kvinna) skall föda i en
snar framtid. I:s födelse är enligt profeten ett
tecken från Gud. Och ifall v. 15, som talar om,
att I. skall äta mjölk och honung, när han blir
så gammal, att han förstår att utvälja det goda
och att förkasta det onda, ursprungligen hör
till sammanhanget, så är tecknet allra först ett
domstecken: landet skall i följd af en fientlig
härjning sjunka ned i ett slags naturtillstånd,
så att man endast lefver af mjölk och vildhonung
(jfr v. 21, 23 ff.). Men barnet bär dock icke
sitt namn förgäfves. I motsats till konung Ahas,
som i detta ögonblick icke ville lyssna till
Esaias’ råd att lita endast på Israels Gud, utan
umgicks med planen att söka hjälp hos Assyriens
konung (2 Kon. 16: 5 ff.), skall den nyfödde
lefva efter programmet: "Gud (icke Assyrien)
skall vara med oss", och på grund häraf skall ock
Gud vara med honom. Denna sida af I:s-löftet och
I:s person antydes af profeten i kap. 8, v. 10. -
Immanuelsprofetian hos Esaias innehåller
många ännu olösta gåtor. Ofvan antyddes,
att flera forskare tolka modern, ha’almā, och
I. kollektivt; det synes dock opassande. Ett
annat spörsmål är: hvem är ha’almā, den unga
kvinnan? Ett tredje rör frågan om utsträckningen
af den förhärjning af landet, som profetian
förutsätter; är v. 16 i sin helhet att anse
som talad af Esaias, gäller den såväl Efraim
och Syrien som Juda; några betrakta dock v. 166
som senare tillägg, i hvilket fall härjningen
gäller endast Juda rike. Om allt detta och
annat därmed sammanhängande se kommentarerna
till Esaias’ bok. I Matt. 1: 23 anföres
I:s-profetian som fullbordad vid Jesu födelse.
E. S-e.
Immanuelskyrkan, en Lutherska
missionsföreningen tillhörig kyrka i Stockholm,
belägen å Norrmalm vid Tulegatan, uppfördes
efter ritning af L. Östlihn och E. Alderin och
blef färdig 1885 för en kostnad af 150,000
kr. (oberäknadt tomtvärdet). 1909 utfördes
i kyrkan väggmålningar af 0. Hjortzberg. Se
fig. (kyrkans yttre) sp. 439.
Immanuelsynoden. Se Gammal-lutheraner, sp. 702.
Immateriell (af lat. nekande in och materia,
ämne, stoff), saknande ämne eller jordiskt stoff,
okroppslig. - Immaterialitet,. filos., egenskapen
att existera oberoende af rummets form. Denna
egenskap tillkommer andarna eller de personliga
(medvetna) väsendena och deras bestäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
